eller som som det rätta namnet var: Grantorpets Fabriks AB i Västervik och som de själva lite blygsamt sade i november 1950, "landets enda specialfabrik för serietillverkning av skåpvagnar". Tio bilar i veckan var produktionen via en tillverkningsbana. Fabrikens produktionsteam bestod av 80 arbetare varav en bodde i samma hus som jag. På sommaren åkte han 98 cc med Unikaboxen på pakethållaren. Till jobbet på vintern blev gubbarna upphämtade av firmalastbilen med en hemsnickrad masonitkoja på flaket.
Det sanitära anläggningarna var bristfälliga på fabriken där en del av jobben (smidet m m) utfördes i "hus" som hade presseningar som väggar och tak. För övrigt en vanligt förekommande modell även i andra sammanhang, exempelvis i de många stenhuggerier som då fanns (har upplevt det själv). Fabrikstomten som hade egen kaj var avstyckad från den stora fastigheten Grantorpet som senare ägdes av den kände Västerviksläkaren Kit Colfack. Känd bl a för filmen "Blindbock", om ni känner till den. Filmen inspelad ca tio år senare än Grip-bilderna. Vad ni förmodligen inte känner till är att jag då var med på ett hörn vid inspelningarna och ljudläggningen och kände denne Kit mycket väl. Han var motståndsman i Danmark under kriget och kunde berätta rysliga historier.
Fabriken var från början en tändsticksfabrik som sedan ändrade inriktning. Dar har även byggts båtar från de minsta till överskeppningsbåtar som lastade 100 man. De sista fordonen som jag minns som byggdes var skumsprutarbilar till Flygvapnet. De var byggda på Volvo (Viking) och hade ett säreget utseende, det såg ut som rullande ölbryggerier. Bilarna blev senare en vardaglig syn i samband med lumpen. Stora räddningsfordon i övrigt var Grips specialitet de sista åren.
På det gamla fabriksområdet ligger idag "Västerviks Djursholm".
Nu några bilder från fabriken och var den låg (pilen):
Bilder och en del text hämtat ur tidningen Ratten nr 11, november 1950, årgång 21. Ur en bunt tidningar efter far som jag häromdagen återfann på en sidovind.