veteranlastbilar.se

Jovisst, folx tyck kan ju vara just deras tyck, så'nt som tar fram & trimmar ens tålamod...

Stenhuggarn skrev :

Jag hoppas verkligen att den ska bli skapligt fin i alla fall. Så folk får se hur fina rundnosarna var en gång i tiden. De är ju försvunna ur folks medvetanden. Finns inga vad jag vet i detta hörnet av Sverige.

Jag tycker också att Rundnosen är en riktigt trevlig lastbilsmodell, och följer med beundran din renovering som, vad jag bedömer, kommer att resultera i ett riktigt fint exemplar.
Rundnosen väcker många personliga minnen från ungdomens 1950- och 1960-tal då modellen var hyfsat vanligt förekommande på landsvägarna.
Rundnosarna tillverkades mellan 1939-1955 i åtta (eller snarare nio) olika varianter och i totalt cirka 43500 exemplar, varav lite drygt 10875 stycken som var bestyckade med en dieselmotor.

Rundnosen var en av de mest framgångsrika lastbilsmodellerna här i landet och lade grunden till dagens moderna lastbilar.

Jag har studerat Transportstyrelsens nuvarande fordonsregister.
Där kan jag konstatera att det finns runt 140 stycken lastbilsregistrerade Rundnosar bevarade och dessa är fördelade på : (Det exakta antalet är lite preliminärt.)
19 stycken LV120
34 stycken LV125
4 stycken LV130/LV1300
11 stycken LV140
4 stycken LV150 (diesel)
21 stycken L245 (diesel)
22 stycken L220
25 stycken L230

Sedan tillkommer det naturligtvis en del traktorregistrerade fordon och oregistrerade objekt, samt även några militära specialvarianter.
Som du också antyder så verkar det vid en snabbkoll inte finns några andra Rundnosar i ditt hörn av landet än din.

// Kjell N

Väldigt intressanta uppgifter där Kjell!

Antar att LV125-serien var den med flest chassier tillverkade..? Med tanke på att den serien idag har flest bevarade. Misstänker även att just 127:an kanske var den mest tillverkade modellen och då idag även den mest bevarade i alla serier.

Gör ju inte min bil så unik kanske men det blir den ju ändå med tanke på att hytt & påbyggnad sedan skiljer oavsett modell och serie. Ovan på detta modifieringar gjorda av åkaren. Som t.ex. i mitt fall, fästen för spetsplog.

Det är korrekt att LV125-serien var den med flest tillverkade fordon i Rundnos-serien.
Upplagan var hela 10200 fordon, varav LV127 utgjorde de flesta.

LV125, LV126 och LV128 (övriga varianter baserat på hjulbasen) var inte lika vanliga. LV125 och LV126 med kort hjulbas var väldigt sällsynta.

LV125-serien var också den första i Rundnos-serien då den började tillverkas 1939.
LV120-serien, den lite "lättare" varianten, kom året efter, dvs. 1940.

// Kjell N

Det var många tillverkade i LV125-serien. Den har gjort mycket nytta. Då är ju antalet bevarade inte ens en halv procent.

Har ju nu fått övergå till snickeriarbetet. Ask virket jag köpte för hyttrenoveringen behövde ju hyvlas ner till rätt dimensioner så har spenderat sista kvällarna med att bygga en rigg som gör det snabbare att hyvla ner dom utan att köpa några dyra maskiner jag sällan behöver efter renoveringen. Enkel konstruktion men funkade klockrent. Så nu är det bara att jobba på.

Åh, det är ju dumt att du inte har trä i bilarna med tillgång till så kvalificerad arbetskraft.

Det blir väl en bi-effekt när man snålrenoverar. Man får gå lite omvägar ibland och tillverka verktygen för att göra jobbet. Både fördelar och nackdelar med det. Som med allt annat...

Tack för de snälla orden!

Ser ibland renoverade fordon me ägare som lejt ut en hel hoper olika arbeten, flura på de... "Snålrenovera" då va..?

Så länge fordon blir bevarade så är det ju bra oavsett hur/av vem det utförs.
Hade en god vän som brukade säga att ingen kommer att se hur lång tid arbetet har tagit, bara kvalitén på arbetet som utförts.

Även om en del inte finns med oss längre så är det många sådana visdomar som de lämnat efter sig som stannar kvar i oss livet ut. Eller hur?

Jo, så är det ju. Allt måste ju i grund och botten komma ifrån dig själv. Helt oberoende av vad andra tycker om din renovering. Jag vet ju att det finns saker jag velat gjort annorlunda på vissa ställen men i det stora hela kommer jag vara nöjd när den står färdig. Jag har fått bevara den och lärt mig sjukt mycket på vägen.

För det kommer ju definitivt finnas folk som ser det negativa mer än det positiva. Så är det ju. Men stör mig inte heller på dom. De är lika oundvikliga som regnet. Finns antagligen en större mening med dom också. Hahaha! Antagligen just för det att man ska vara nöjd att man inte tillhör den skaran.

Huvet på spiken; att de troligen finns en større mening me dom åxå! Som tex att trimma oss?
(Lite som dom "stackarna" som har Studebaker me 289 i & får høra att de e en Fordmotor fast Studebakers 289 kom 1956, sissådär 7 bast tidigare & inte ens liknar...) Som inte alls har nå't å skaffa me att renovera en lastbil utan bara att folk oftast vill veta braigare.

Ja, folk är inte riktigt kloka.

...och det där med att trimma oss kan nog vara huvudet på spiken igen.

Kastade mej in i bruxbilen (-69 AMI6:an) før å hämta glinet från plugget ba' før å se att jag hade inte brått alls... så då togs de en omväg før å spana på rundnosen! Nu va man mera beredd & såg att den sticker ut ur en sand- eller jord-høg. Blev en hyfsad besvikelse, man vet ju inte om den e kapad eller om hela bakdelen faktiskt finns i høgen... Ska nog fota nå'n dag, har før mej att den saknade rutor. (De blev lite "livat" i bilen eftsom de knata en tant me en ursinnigt skrikande liten "hund" i kattstorlek & mina 2 blev "inte så glada" av den upplevelsen & deras husses øron pep ett tag se'n...)

Hahaha! Har själv ett par hundar i katt-storlek. Även de kan vara lite högljudda. Tomma tunnor skramlar mest...

Hm, undrar hur och varför den hamnat i en grushög..?