SWB Garage Hallstahammar

[västerås59]

SWB Garage står färdigt 1940 för lastbilar och bussar i Hallstahammar under andra värdskrigets dyningar. och ett senare foto på 1950- tals Lastbil vid högkajen Hallstahammars JVO ( Järnvägsområde). En Volvo årsmodell 1951. U 1224. Chassinr: 24508B178.( Den undre bilden ska vara överst så det stämmer in på Texten ).
Klämmer in ett Personalfoto som redan finns här på forumet men har sin rätta plats här.

Hälsningar Östman. K.

[Anders Ason]

Trevligt med sådana här bilder!

[Lars-Gunnar]

Ja, verkligen. vad kan denna bil ha för hytt? Lutar åt en amerikansk som sitter på en amerikanare.

Lars-Gunnar

[Anders Ason]

Det är nog med största sannolikhet en amerikansk bil med originalhytt. (Se ut att vara gengas inblandat?)

[Malte. E]

Garagebilden.
Det stämmer att dragbilen är amerikansk, det är en av två GMC, som Svenska Lastbil AB, (järnvägen SWBs dotterbolag), köpte 1939.
Gissar att det är C118. Man jobbar med vedgasaggregatet, antingen något fel på det, eller också befinner man sig i det skedet när
gengasverket kunde plockas bort. Bilen gick sedan ytterligare ett antal år på bensin.
Observera att en buss från systerföretaget Svenska Omnibus AB har körts in på en verkstadsplats. Kolgaskärran är kvar utomhus. Det
kan mycket väl röra sig om inv.nr 18. Av verkmästaren kallad "gamla arton", detta på grund av tillverkningsåret, 1929. Den var särdeles
seglivad tycktes det, i varje fall chassiet. Det brukade gamla Scanior vara.
Malte E.

[västerås59]

Svar till Malte. Intressant med Gengaskärrorna på bussar under krigstiden 39-45. Jag hittade på en fil i PDF-format om Kolgaskärrorna.

http://media.sparvagsmuseet.se/Skannade_texter/5995.pdf

Östman K.

[Malte. E]

Repliker till Västerås 59.
Lastbilen på bilden kommer jag ganska väl ihåg, den hade tidigare gått i M-län.
En minuspoäng var den i förhållande till tyngden svaga motorn. Men en pluspoäng för styrinrättningen, den saknade givetvis styrservo, men var likväl synnerligen,
eller ska man säga märkligt nog, mycket lättstyrd.
Gengasartikeln är högst läsvärd, kan rekommenderas. Men de där, ska vi säga "kjolarna", som döljer dragstången är något främmande. Har aldrig sett det någon annanstans än på SS kolgas- och vedgaskärror. Måste väl vara något specifikt för Stockholm. Kanske för att hindra cyklister och fotgängare att köras över av kärran?
Malte E.

[Malte. E]

En senkommen rättelse.
Om bilen som var så lättstyrd, den kommentaren gällde Volvo rundnosen med huspaketet, inte GMC:n, vilket inte klart framgick, dåligt av författaren!
Hur GMC:n var att köra, om detta vet den inget som var en skolpojke på den tiden. Men chaufförerna verkade gilla den, men följande utlåtande kanske kan roa:
"var det en vilding som E eller O som körde den, då gick den undan och drog även på gengas, men var det en stillsam och försiktig chaufför som R, då gick den inget
vidare alls". Det gällde som sagt med gengasdriften. " Stor cylindervolym och grova gaskanaler ska det vara på en gengasmotor", som ett yttrande föll. Var det
därför som speciellt Scaniamotorer gick bra även på gengas?

En sak var emellertid helt klar, den var vacker att se på, och inredningen var som i en personbil. Den hade tio växlar, i och med att huvudväxellådan var femväxlad
och det fanns två utväxlingar i kardanen, dessa skiftades mekaniskt med en extra växelspak på hyttgolvet.
Malte E.

[västerås59]

Jag kan undra om S-G Lindbom har arkiverat viktiga dokument om Verksamheten från startåret till slutåret vid SWB/SLAB/Svelast ?
Gällande Personalen. Lastbilsfoton.m.m. samt lastbilarna under dom gångna åren. Jag har hört talats om Ödna-Edvin, Anderot, ödegård,"Amsta björn" (Sven Andersson som finns med på fotot till höger om Rolf Östman). Lignér som var kontorschef, och en duktig plåtslagare vars namn var Lundberg men dom saknas på fotot kan hända upptagna med annat. SLAB köpte in en lastbil från Sörstafors Prästgården ? och Ragnar Larsson följde med bilen som sagt antagligen bland dom äldsta i Åkeriet och fick pension i mitten av 60-talet.

Östman.k

[Malte. E]

Sign Västerås 59 har en del funderingar, men tydligen behöver några missförstånd rätas ut. Tidsperspektivet är ju trots allt flera decennier.
Bröderna Karl Lage och Birger Bergman hade ett åkeri i Sörstafors, de körde huvudsakligen för Sörstafors Pappersbruk. Första bilen var en amerikansk bil av märket Traffic. I mitten av 1930-talet ägde de en Ford och två Volvo, varav den ena var treaxlig, vilket var en rätt ovanlig bil då. Det var då Ragnar Larsson började köra där.
År 1939 köptes åkeriet av Svenska Lastbil AB i Hallstahammar. Det var alltså ETT AV de första, men inte det första, som ingick i Svenska lastbil AB. Ragnar L. följde med
till nya ägaren, och var alltså en bland första SLAB-chaufförerna.
Den Scania-fyra , "skakfyra", som sign. efterfrågar, var av betydligt yngre datum, men likväl rätt gammal med våra ögon sett. det var en L12 med motornummret 21005,
chassinummret just nu ej tillgängligt, men det var en 1944 med vedgasdrift, sålunda en mycket tidig bil. Det var faktiskt den första efterkrigs-Scania som jag sett livs
levande. Det stämmer att den hade sin första hemvist vid den s.k. Gamla prästgården nära Sörstafors, regnummret var U4344.
Efter flera års tjänst som mjölkbil, grusbil, vedbil mm. köptes den tydligen till SLAB-Transport, rustades upp, vilket bl.a innefattade en ny BeGe-hytt, men fortfarande
förkammarmotor. Ungefär samtidigt köptes en annan välanvänd L12 som rustades upp, dock med GN-hytt, denna bil sades komma från Kungsåra, men jag är inte så
övertygad om att det stämmer. Varför man köpte två så gamla slitna bilar och kostade på ?? Kanske man saknade anslag som räckte till fabriksnya bilar ?
Malte E.

[västerås59]

Svar till Malte.E
Det var en värdefull Historia. SLAB var som störst på 50-talet och dom transporterade allt kan man säga. En Släkting som jobbade hos SLAB i Sala har berättat en massa bl.a en lastbilskonvoj till Ungern 1956 kan det ha varit ? då bilarna skulle målas vita med rött kors på och transportera ner förnödenheter som filtar och sjukvårdshjälp till dom krigsdrabbade. Sören Andersson (Kallades svarten) som det berättas om här, han Kommer ihåg Ragnar Larsson när dom körde styckegods till Stockholm Ragnar gillade att jobba hårt, han var väl så tvungen kan jag tänka mig, Jag vet själv !
Dom körde Djurhudar från VLA ( Västmanlands läns Andelsslakteri ) till Garvning i Tärnsjö. Dom körde Slig och koks Jordmassor och snö.
Sören Andersson körde även åt Paul Eriksson Trafikbilägare i Ransta.
1956-57 var Rangerbangården Västerås Västra färdig och all makadam kördes från gropen i Hökåsen där SJ-hade ett krossverk och Slabben-chaufförerna körde skift om dagarna,och det har gått hett till har det berättats om. Erland Lindblom skötte Grävmaskin.

http://www.norvinge.se/nostalgi.htm
U3993. En frambyggd Scania Vabis från 1933 såld till SLAB i Hallstahammar från Hallstahammars bryggeri.


Östman.k

[Bo Norvinge]

Bättre länk direkt till bilden:
http://www.norvinge.se/foto/slab.0605.24.jpg

[västerås59]

Jajja men där ser man nästan vilken som kör eller var bilen vänsterstyrd i såfall är det "Massäcken som vi ser på fotot" ! En kalas fin bild, U3993 från 1933,som Hallstahammars bryggeri köpte som ny kan hända ? kan någon svara på när den böt ägare eller skrotades den i Hallstahammar av SWB/SLAB. Skulle vara trevligt att ha ett forum för bara Slabben bilar och lite historia från dom som körde bilarna..

Östman.K

[Bo Norvinge]

Malte Eriksson vet allt om denna, så han kommer nog snart med en redogörelse.

[Malte. E]

Svar till västerås59(och Norvinge)
Bilen är högerstyrd, liksom alla Scania-lastbilar på den tiden. Chauffören kan jag inte identifiera. Bilen flyttades till Västerås, men jag såg den i Hallstahammar någon
gång innan den flyttades. I Mars 1941 övertogs den av Scania-Vabis, den var en av de tidiga experimentbilarna med Svedlunds kolgas. I april s.å. såldes den till ett
åkeri i Taxinge-Näsby. Därifrån via några ägare till Stockholm och blev A6973. I Februari 1942 anmäles den som nerskrotad och förstörd. Om det är skrotningen som avses, eller om något speciellt inträffat framgår inte, men kolgasgeneratorn fanns fortfarande kvar.
Något år därefter begåvades Hallstahammars-kontoret med en tvåaxlig bil av samma typ. Men den hade tippflak och vedgasgenerator, fick öknamnet "glasverandan"
för de många rutorna. Ovisst varifrån den kommit, en uppgift säger Rydhs i Ängsösund.
Hälsningar
Malte E.