Volvo rundnos från 1945 (LV 127 DT)

[Stenhuggarn]

Nu får jag återigen buga & bocka. Mycket intressant redogörelse Malte! Nä, mina lämmar passar väl inte riktigt på en svensk bil i alla fall. Problemet är väl att jag inte vill dölja det fina träet.

Till min rundnos tog jag läderrem

Ja, den tanken slog mig också. Det måste ju bli bra det också.

Men då får vi helt enkelt hoppas att skrivklådan återkommer då Malte. För det där med huvudbonader är intressant. Känns som att i stort sett alla hade dem i vardagen fram till 50-60-talet.

[Stenhuggarn]

Trevlig tråd, apropå ingenting

Vore trevligt om du fick tag i dörrstoppen av växtfiber och inte i plast som i moderna grejor.
En bit av ett fyra tons spännband klara ju elegant av belastningen, men...

Har haft "riktiga" textilremmar men befarar att jag har slängt dom. Å andra sidan går de att få tag i nya.
Kolla annars Remfabriken i Göteborg. (De har även Chevrolet lastbil 1939 i utsökt skick.)

Tack Anders! Har kontaktat Remfabriken så får se hur det går med det. Intressant ställe förövrigt.

[Stenhuggarn]

Fick svar igår från Remfabriken och de kunde mycket väl ha något passande i gömmorna. Men de hade fullt upp inför sin julmarknad så fick bli efter det. Så pausar dörrstopp-fixandet tills dess.

[Anders Ason]

Fick svar igår från Remfabriken och de kunde mycket väl ha något passande i gömmorna. Men de hade fullt upp inför sin julmarknad så fick bli efter det. Så pausar dörrstopp-fixandet tills dess.

OK Vill minnas att det är ett beslag i varje ände som fördelar trycket över bandets bredd. Har du dom?
Annars är de enkla att tillverka, två skruvhål i ett plattjärn.

[baklastaren]

Behöver ha tag i ett som är 38-40mm och sådär 3-4mm tjockt. Blir kanske lite lurigt...

Kallas ibland balatarem. Finns t ex här; https://www.skoterdelen.com/snoskoter/b ... 3gEALw_wcB eller här https://www.rinab.nu/snoeskoter-a/Aktiv ... XcEALw_wcB

/baklastaren

[Stenhuggarn]

OK Vill minnas att det är ett beslag i varje ände som fördelar trycket över bandets bredd. Har du dom?

Jo, på dörrsidan sitter de klämda mellan masonit & dörrstomme men i andra änden behövs ju ett beslag. Har det ena av dem det andra får jag tillverka.

Kallas ibland balatarem. Finns t ex här; ...

Stort tack för tipset! Bra att ha lite alternativ ifall Remfabriken blir en återvändsgränd.

[Anders Ason]

En mycket stor del av mitt liv har handlat om hästar och i alla dess former. Kom att tänka på att vilken sadelmakare som helst har sadelgjord på rulle och oftast i olika färger som natur och bredder. De bitar du behöver ligger i skräpkorgen.

Om nu en rem av textil inte är kopplad direkt till hyttillverkaren så går även Oves förslag bra, d v s läder vilket också förekom.

[S-V L44]

På en bild som du visade på sidan 86 (daterad 240903) så ses en militär ägarskylt. Det skulle vara intressant att få veta vilket det militära registreringsnumret var. Detta för att kunna beställa den ursprungliga militära reghandlingen.

Det är nämligen så att jag tror att din bil inte blivit byggd som du tror i ett "originalutförande", medan troligen byggts enligt det senaste civila utförandet innan bilen ställdes av 1955 och sedan avregistrerades 1961.
Det militära numret står inte på de civila registreringshandlingarna. Däremot kan man utläsa att bilen ursprungligen saknade tipp, och det fasta flaket ersattes av bilägaren med ett tippflak redan knappt 4 månader efter inköpet.
I samband med flakbytet fick bilen också drygt 30 cm längre överhäng.
Jag tror också att din bil är ett eller två år äldre än vad som står angivet i de civila reghandlingarna, dvs 1945.

Motorn är också bytt åtminstone en gång.

// Kjell N

[Anders Ason]

OJ! Ständigt överraskningar.
Häftigt
Verkligen intressant med den historiska beskrivningen från det att den lämnade fabriken, oväntat. Ett mycket gott spårarbete Kjell och var kommer det här att sluta. Bilen är inte sämre för det med sin bakgrund.
Går det sedan att fram där den började sitt transportliv.

Knappast någon annan lastbil kan ha en sådan ikonstatus som Rundnosen?

[Stenhuggarn]

Just den militär-skylten kommer ju ifrån åtvidabergshytten som jag ju räknat ut inte suttit på bilen tidigare. Inte minst pga att den inte passade mellan torped och framstam.

Här är första gången jag skriver om att jag insett att hytten inte tillhör bilen...

Det tillverkningsår som står i mina papper är 1945. Motorbytet skedde -46. Den hade ursprungligen kolgasmotor. Kriget var ju slut äntligen...

Flakbytet vet jag inget om men eftersom chassiet är levererat med tipp-förstärkningar så måste ju första ägaren haft den tanken hela tiden. Man tycker ju också att flakbytet borde gjorts -46 eller -47 i samband med att man tog bort gengasdriften.

Många detaljer på flaket är väldigt likt detaljerna på ett Bröderna Forslund flak med tipp som jag plockat ner tidigare. De höll ju till i Skellefteå. Inte allt för långt ifrån min bils hemtrakter. Det flaket hade också träram. Men jag tror inte de byggt flaket på min bil. För svetsningarna vad gäller flaket hade ingen yrkesman lämnat ifrån sig. De är helt enkelt inget vidare. Men jag tror skarpt att den som byggde mitt flak köpt diverse detaljer av Bröderna Forslund. Alternativt plockat delar från ett äldre sådant.

Det har hänt mycket med bilen längs vägen helt klart. Så något "originalutförande" har jag inga illusioner om.

Den skall enligt uppgift varit med vid bygget av Nämforsens kraftverk. Det stod färdigt 47. Då skall den även haft tipp. Det är dock bara muntliga uppgifter.

[Stenhuggarn]

På något vis känns det också bättre att den inte är en orörd pärla i originalutförande. Eftersom jag tvingat in den på en helt ny yrkesbana såhär långt över befogad pensionsålder.

Men jag kan känna dess iver att ge sig ut i marken och hämta block. Så jag tror den tröttnat på att vara stilla ändå.

[Stenhuggarn]

Igår kom rutorna till hyttens bakruta. Så nu är hytten helt stängd igen. Var inte igår den var så komplett.

Har plockat med solskyddet denna veckans kvällar. Målade sista lagret på det igår så skall monteras till helgen.

Tänkte dra elen också i helgen. Men har andra jobb som måste göras så får se om jag hinner.

image0 (1).jpeg (343.61 KiB) Visad 3265 gånger

image1.jpeg (473.37 KiB) Visad 3265 gånger

[Noxcania]

Finfint ju!
Lite mørkgrå vattenfärg runt skruvhålen på den bortre..?

[Malte. E]

Vad hade man på skallen förr när man körde lastbil ? Undrar sign .Stenhuggarn.
Bland trafikfolk förr, då räknar jag Järnvägare, sjöfolk, chaufförer m.fl. var den s.k. vegamössan,
en mössa med blank svart skärm, mycket vanlig, men inte allenarådande. Till den mössan hörde
ofta ett märke som angav bärarens proffession. Ex.vis kunde den som satt i en lastbil ha en stor
blank bricka som det stod TRAFIKCHAUFFÖR på. Därmed upplysande att här kommer en chaffis,
och inte nån som kör mjöl åt en bygdekvarn eller äpplen åt en fruktgrossist från en bakgata. En
variant var texten DROSKCHAUFFÖR, bars mest av äldre män inom det gamet.
Oljebolagens chaufförer hade ofta skärmmössa med bolagets emaljerade logga på, men en variant
var Texaco, en tid hette Caltex, de hade mössor med kulle sydd i sexkantig form, det var väl det verk-
liga yankeestuket! Speditionsföretagens chaufförer fick ibland emaljerade mössmärken med ASG eller
SWB, däremot minns jag inte att jag sett någon mössa med Bilspeditionemblem.
Det kan tilläggas att båtmössor också användes, även pälsklädda sådana. Men en märklig avart har jag
sett bakom lastbilsrattar, två gånger tror jag., nämligen krimmelmössor.
ESSO Levert, stod det på en av bilarna,det var en mycket risig gammal skakfyra,och det var kallt som F-n.
Det under pojkåren geografiskt närmaste transportföretaget var Svenska Lastbils AB. De höll chaufförerna med
skärmmössor, dessa hade en femkronasstor bricka med en lastbil på, ovanför denna järnvägsemblemet,
det bevingade hjulet .Företaget ifråga tillhörde ju Stockholm-Västerås- Bergslagens Järnvägar.
Övriga åkerichaufförer fick troligen skaffa sig mössor själva efter tycke och ekonomi. Men det mössmärke som i tonåren imponerade mest på mig var nog detta: Ett par bevingade dubbelhjul, och mellan vingspets-
arna Transportarbetareförbundets malteserkors. det tycktes vilja säga: Här kommer ett proffs som hanterar
grejor med vikter som kräver dubbelmonterade bakhjul ! Dessa märken var broderade i mässinggul tråd.
"Biblarna",dvs boken Omnibustrafiken i Sverige och motsvarande åkeribok, tryckår 1938,visar upp mycket
mössor av olika slag. T.o.m. skidmössor, Och en basker. Den senare på en chaufför i W-län.
De senare åren blev den billiga reklammössan allt vanligare.
Nu är utrymmet slut, får kanske fortsätta en annan gång. Då ska jag nämna en rundnos med en förfärlig
huvudbonad inblandad. Malte E.

[Anders Ason]

Lite OT men en tidigare tråd från 2008 om Vegamössan och dess historia och sannolikt funkar nog Pollen fortfarande:
viewtopic.php?f=1&t=978&p=6417&hilit=vegam%C3%B6ssa#p6417