av Malte. E » 14 nov 2023, 18:50
Flaklämmar, (och huvudbonader).
Sign. Stenhuggarn funderar då och då på olika företeelser från den epok när rundnostypen
var ny.
När man som jag är född i början av 1930-talet så sträcker sig mitt minne av lastbilar tillbaka till ca 1940. Eventuellt lite tidigare men då blir minnesbilderna klart diffusare. Signaturen
har ibland beslutsvånda huruvida lämmarna bör vara målade eller oljade.
Jag vill ganska tvärsäkert påstå att de var målade, oftast i bilens dominerande färg. Såvida de
inte var påmålade div. reklam, vilket var vanligt en tidsepok.
Så fanns det in på 1940-50talet en variant som kallades "grävmaskinslämmar",en föga tilltalande
variant av ohyvlad och omålad plank.Planken var monterad på järnrör som var nerstuckna i stak-
hålen, därest sådana fanns. Här var det givetvis endast bakåttippning som gällde.
Ytterligare en intressant variant fanns, främst i våra storstäder.
Det var 2"-3" grova fyrkantspiror, uppgillrade på mer eller mindre sinnrikt smidda järn. Dessa
kunde relativt lätt hakas ner och häktas på flakkanten. Då hade man fått en glidbana från fla-
ket och ner på marken. Rätt ansenliga tyngder kunde ibland med dessa primitiva anordningar
hasas ner från flaket till marken, dessa "spiror" benämndes bommar. De levde kvar ännu en bra
bit på 1950-talet Har sett mycket fat, lådor, m.m. landats via dessa bommar. Återupphängda på
sina platser fungerade de som primitiva lämmar.
Och huvudbonaderna? ... Nästa gång jag får skrivklåda, kanske.
Malte E.