Det där med att gå på olika bränslen är aktuellt även i fall man inte tänker på.
Och precis som moderna kärnkraftverk, kolkraftverk och vissa solkraftverk använder vattenånga så används det även på vissa skepp ännu.
Jag jobbade några dar år 2002 på
gastankern GIMI (numera ombyggd till raffinaderi...) med att fixa småfel i nya styrsystemet till turbin och pannor - under full drift över Atlanten. (Vaddå stressande situation...!! Tex så krashade windows medan jag laddade program i styrpanelen
så i princip sedan dess kör jag Linux. Man lär sig.)
Två pannor sisådär fem våningar höga med vardera tre eldkastare, som eldades med metanet som kokade av från lasten. 120.000 ton flytande metan i fem 40 m diam isolerade aluminiumsfärer och en mindre hålls kallt genom att man låter det koka... - man MÅSTE förstås elda av det löpande annars kan det smälla... Och ledningarna spolas med kvävgas innan tändning. För att nå upp till för tillfället erforderlig effekt (samt när man inte fraktar metan) sprutar man även in tjockolja, som värms och fördelas med hjälp av vattenånga. Turbinen på 40 MW (om jag minns rätt) var inte större än en diskmaskin, men växellådan stor som ett vardagsrum. Ånga 600 grader 60 bar tror jag det var eller så rör jag ihop nåt... de två insugsfläktarna drevs av elmotorer på vardera 600kW om jag minns rätt. Även matarvattenpumpar och elgeneratorer är ångturbindrivna. (Finns även en stor reserv/uppstartgenerator driven av V18 diesel.) Spelen för trossar likaså ångdrivna, såg ut som uppochnedvända ånglok på däck, söta. Maskinrummet... eller hela båten, är som en stor teknisk mässa
En intressant grej är att de kollade smörjoljor då och då och analyserade: olika lager hade inblandning av olika ovanliga ämnen, så om något ämne hade förhöjd halt i oljan var det dags att planera in att byta motsvarande lager snart. Används liknande teknik i några fordon?
(och nu tillbaka till bokföringsträsket...)
