veteranlastbilar.se

Kan höjden på lasset ha räddat hytten?

En last på 9 ton, den var då förmodligen fördelad mellan en 1-axlig kärra och lastbilen?
Det måste vara intressant att hitta ett sådant urklipp där din far varit med.

Det var en intressant redogörelse för olyckan.
Jag tycker att inlägget snarare borde ligga i kategorin Åkerihistoria än i Smörjgropen.
En fråga angående sulfitspriten. Jag tolkar att det var spriten som luktade rotmos.
Hur luktade då avgaserna egentligen?

För många år sedan i mörkaste Småland hamnade jag efter en Volvo lastbil som kördes på fotogen (även olagligt på den tiden). Eftersom den allmänna vägens beskaffenhet var sådan att det inte gick att köra om, så var jag på grund av den vidriga doften av dessa avgaser tvungen att försöka hålla ett rejält avstånd. Normalt sett så bryr jag mig inte om lite avgaser, men avgasdimman och lukten i det här fallet dunstade inte så snabbt så jag valde att köra en alternativ rutt.
Den bilföraren hade absolut inte kunnat lura någon polis med det bränsle som han hade i tanken.
Idag är det väl de gasdrivna bussarna som luktar mest avskyvärt. Där håller man sig också gärna på behörigt avstånd bakom.

// Kjell N

Med tanke på den fina beskrivningen av olyckan i originalinlägget, så blir det tyvärr lite OT med avseende på bränslen.

Läs gärna det här om sulfitsprit http://faktoider.blogspot.se/2012/10/planksaft.html.
Jag tror faktiskt inte att förbränd sulfitsprit luktade något speciellt uppseendeväckande som kunde påkalla lagens väktare. Bilavgaser luktade ju mer eller mindre på den tiden beroende på hur sliten motorn var, och även lagliga, beskattade drivmedel kunde ju skilja en del i kvalitet. Förbränningsvärdet är ju sämre för sprit jämfört med bensin och bränsleförbrukningen stiger därmed en del, men om man fick bränslet i stort sett gratis så varför inte. Senare försökte man under vissa perioder att färga diesel för att kunna särskilja mellan oskattad, beskattad och även Importerad diesel (t.ex. från Finland), men statsmakterna lyckades ju inte heller hantera dessa situationer särskilt väl.
Beträffande fotogen, så har jag kvar två stycken 25 litersdunkar fyllda med fotogen från början av 1970-talet. Duger idag bara till tvätt av verktyg, motordelar, etc.. Våran mack hade ingen fotogenpump, men vi tog hem fotogen på beställning i fat och dunkar. Bl.a. min farbror hade också en Husqvarna Warmvind fotogenkamin som vi försåg med bränsle. Annars var det främst traktorer och egenhändig "kemtvätt" som förbrukade fotogen i mina hemtrakter. (Morsan tvättade alltid min fars oljiga arbetskläder i fotogen.) Det kan också nämnas att motorer avsedda för fotogendrift, traktorer t.ex., normalt sett inte alls luktade så illa som den Volvolastbil jag hamnade bakom i Småland på 1970-talet. Det har säkert att göra med det faktum att bensinmotorn som låg i lastbilen inte var ämnad åt att nyttja det avsevärt sämre bränslet. Men å andra sidan kostade det säkert ägaren i stort sett ingenting, mer än kanske någon eller några extra motorrenoveringar lite då och då.

// Kjell N

Anders Ason skrev också

...... Farsan hade en liten sport när jag var med: vred av tändningen för att efter en stund slå på den igen med resultatet en rejäl smäll ut från avgassystemet. Det skedde företrädesvis vid möten med andra bilar och vid hagar där hästar och kor betade. Vi skrattade så tårarna rann men det hela upphörde när hela avgassystemet for iväg och att vi fick köra genom städerna på natten med rakt utblås. Alla vägar gick rakt genom stans centrala delar.........

I min hemby som egentligen ligger på en grustäkt av mycket god kvalitet, skulle Tågarps Cementgjuteri i slutet av 1950-talet eller början av 1960-talet tömma och stänga igen en av grustäkterna och man satte i sin armada av gamla lastbilar.
En av chaufförerna till en bensindriven Volvo (Rundnos eller Brage/Friske, jag minns inte så väl) hade samma "sport".
Det var rejäla knallar, och förutom avgassystemet så tror jag nog inte att skrämselmetoden är speciellt hälsosamt för motorn heller.
Målgruppen var i alla fall barn, kvinnor och gamla människor, men hundarna skällde också lite här och var när knallarna hördes vida omkring.
Uppenbarligen tillkallade någon länsmannen eller ringde till cementgjuteriet så att ofoget upphörde.

// Kjell N