veteranlastbilar.se

Intressant artikel författad av Malte E.

// Kjell N

Ett svar till signaturen Västerås59.
Det här borde kanske varit under "Åkerihistoria". Sign.frågade efter en åkare som kallades "Godag-Godag". Ska försöka besvara frågan utan att tråka ut ev.läsare.
Godag-Godag, som egentligen hette Gerhard Eriksson var en av dessa enbilsåkare som det fanns så många av förr, de flesta har försvunnit ur tiden och bort i glömskan.
Det märkliga lokala öknamnet vet jag inte vad det har för ursprung, men det kan ju ha varit så att han alltid sade "Godag-godag" när han kom till en kund för ett kör-
uppdrag.
För mig lever han mest kvar i minnet därför att han nog var en bland de sista som körde i daglig trafik med en Scania-Vabis typ 345.Bilen var en 1935:a med fyrcylindrig
bensinmotor, under krigsåren vedgas. G.E var lite originell, men utan tvekan händig och klipsk. Det måste man nog vara när man kör med en gammal bil utan att anlita
bilverkstäder. Under gengasåren sades det att han förlängde startfläktens utblåsrör med en metallslang som räckte in under motorn. När gasen provtändes,som brukligt
var,fick den brinna under motorn och förvärma denna. "Men är du inte rädd att tända eld på bilen? Ne-ej,nog knastrar det i motorn men den har aldrig tagit eld"!
Till sist blev det besvärligt att få reserdelar till bilen, förutom att bromsarna var och förblev urusla. Den ställdes av, och det blev en Chevrolet m/47 Det blev inte lång-
varigt, en bra begagnad L5142 inköptes, säkert en bra affär,och som rullade tils G.E. lade av som åkare. Och den gamla Scanian? Man kan nog säga att det gick väldigt
snett. De anhöriga sålde av den efter G.Es död. Den kom ut på bonnlandet och skulle förstås bli traktorkärra. Ramen skars av och delarna slängdes åt alla håll. Sedan gick
projektet i stå. Tills en man med bättre vett kom in i bilden och samlade ihop resterna, de han kunde hitta. Det som var borta var hytt, styrinrättning,pedalställ,kardan-
rör med kalottlager och kardanaxlar. De återfunna resterna finns numera i förvar hos Scania i Södertälje. Motornummret, och därmed även chassinummret var 6295.
Hälsningar Malte E.

mycket intressant artikel
även om det var annorlunda gods
i bergslagen så kan jag känna igen
slitet som pappa hade med allt handlastande
som han gjorde som ny åkare på femtiotalet
likaså problemet med att sköta de ekonomiska bitarna
på den lilla tid som blev över på de långa arbetsveckorna

Malte bad mig lägga in följande:
>>>>>>>>>
Lite mer om bilar ägda av Gerhard Eriksson, Hallstahammar.
U3277, med mnr 3789. 1928 levererad till åkaren Nyström i Västerås. Köptes 1938 av G.E. från Georg Lidboms åkeri i Skultuna.
På flaket en tjärspridare.
Personbilen som skymtar är troligen en Buick som G.E. hade någon slag begränsad trafikrättighet på, och kunde alltså ta beställningar
på resor.




U1338, typ 345, 1935. Köptes 1939 från Scanias agent i Västerås. Den hade gått i fjärrtrafik hos Isedor Sjöström.
Det kunde ha blivit en unik veteranbil, om inte allt gått så himla galet!




Troligen visar bilden Gerhard Erikssons sista lastbil, foto från Olle Ramström. De äldre fotona från Ingemar Eriksson




Malte E.
<<<<<<<<<<<<<<<

Min mamma är uppvuxen rakt över Östermans på Vargbogatan. Hästarna gick på bete vid på ängen där idag E18 går. Min farbror är välkänd inom åkeribranchen i V-ås men då av senare datum. Tyvärr så har han inga bilder från sitt arbete, har jag frågat om.