Gröna ärter produceras idag på ett antal platser i Sverige, främst i Skåne, Västgötaslätten samt Dalsland. Skörden pågår under några intensiva veckor från strax efter midsommar fram till början av augusti. Jag har själv farit som en tätting ett par somrar i början av 1970-talet i semestertrafiken mellan bl.a. Alnarp, Brålanda, Ellös och Lidköping för att kontrollera kvaliteten på ärtor och göra jämförande kontroller av mätinstrument, s.k. tenderometrar, som mäter ärtornas hårdhet. Ärterna måste kylas ned med is så snabbt som möjligt efter skörden för att inte kvaliteten (mjällheten) skulle förändras.
Hela ärtodlingen är ytterst välplanerad från sådd till infrysning av de tröskade ärtorna och det är mycket viktigt att varje ärtfält skördas vid exakt rätt tidpunkt. Skörden är naturligtvis också helt beroende på väderleksförhållandena och i vissa fall kan en enda timmas försenad skörd förorsaka hårdare ärter än man tänkt sig. Det händer t.o.m. att man tar beslut att överge ett ärtfält så att man helt enkelt plöjer ned ärterna i jorden.
Därför arbetas det för högtryck dag och natt under dessa intensiva sommarveckor. Ärterna skall skördas på fälten och därefter tröskas så att de tröskade ärterna kan skickas med lastbil oftast med is inblandad i ärtlasset för att hindra mognadsprocessen som skulle kunna göra ärterna knallhårda. Ärterna anländer sedan till fabriken. Innan infrysning blancheras ärtorna omedelbart (upphettas i hett vatten under några sekunder – för att ärtan inte skall smaka ”hö” efter någon tids fryslagring).
Ärtskörden på 1950-60-talet var kanske än mer spektakulär än den är idag eftersom ärtorna skördades på fälten men kunde sedan inte tröskas mobilt utan de avhuggna revorna lastades på lastbilar för att sedan köras till stationära tröskstationer.
På den tiden var nog Findus den otvetydigt största mottagaren av ärter för infrysning och konservering. Man hade bl.a. en med dåtidens mått mätt en stor anläggning med ett flertal stationära ärttröskor belägen i Norra Möinge mellan Asmundtorp och Billeberga utanför Landskrona. Det var kring denna som jag har de flesta minnena av verksamheten.
En hel del av denna verksamhet återberättas bl.a. i Hembygdstidningen Folk och Bygd utgiven i Landskrona (http://www.folkochbygd.se/), bl.a. i nummer 2.2008.
Det är genom Folk och Bygd som jag fått ta del av några bilder från Findus arkiv.
Färska ärtor är jättegott så det var ju inte så konstigt att man försökte cykla och springa efter lastbilarna och dra av ärtrevor som hängde utmed sidorna. Vi använde oss också av lövräfsor. Detta var ju ganska farligt så chaufförerna hötte ofta med nävarna åt oss i ett försök att skrämma oss. I vissa fall skulle bilarna med dessa höga lass av ärter passera genom alléer av träd och då föll det ju ned en hel del ärtrevor också som man sedan kunde plocka på marken.
Min far upplät aldrig sin lastbil till denna verksamhet dels p.g.a. att han körde mjölkskjuts och dels för att han försökte ta väl hand om sin lastbil.
Ärtskörden pågick ju 24 timmar om dygnet under cirka 6-8 veckor och bilarna fick slita hårt.
Man hörde otaliga historier om denna verksamhet.
En ovanligt regnig sommar så var fälten otroligt leriga. Ibland behövdes inte bara en utan två traktorer för att dra en tungt lastad lastbil genom fälten. Det gick rykten om att flera lastbilar delades på mitten. Detta var säkert skrönor, men det är inte otroligt att kanske t.ex. en och annan framstötfångare eller t.o.m. bakaxel drogs av.
Eftersom man körde på ackord så var det knappt tid för någonting utan bilarna måste rulla hela tiden. Det hände en och annan gång att killen som just tippat av sitt ärtlass vid tröskstationen glömde att släppa ned tippen och bara körde iväg. Tröskstationen låg i anslutning till järnvägen mellan Eslöv och Landskrona så det hände ibland att kontaktledningarna revs ned just p.g.a. att tippen var uppe.
Här är några sköna bilder som kommer från Findus arkiv.
Bild 1 visar en huggare till höger. Som huggare användes i princip uteslutande Fordson Major som byggdes om så att den backade med sin huggare och man satt på motorhuven och körde dem. Till vänster syns en Mercedes-Benz och en nästan fullastad Volvo Viking/Titan.
Bild 2 visar hur lastningen gick till. Det ser ut att vara uteslutande Volvo med en Rundnos främst och sedan en Starke följd av två Viking/Titan. Som synes blev lassen väldigt höga.
Bild 3 visar verksamheten vid den stationära tröskstationen i Norra Möinge. En Scania-Vabis L51 från Eslövs Lastbilscentral håller just på att backa till för att kunna tippa av sitt lass av ärtrevor. Raden av tröskor står till höger.
Jag har inte identifierat någon av bilarna ännu, men registreringsnumren är fullt läsbara på flera av bilarna, så jag kommer naturligtvis att kolla upp dem.
// S-V L44