veteranlastbilar.se

En Scania-Vabis F12 1946 i Jämtland till salu på Blocket 16 juni.

Den ser ju inte alltför dålig ut...

Det var en väldigt intressant bil.
Man kan tillägga att exemplaret precis som de flesta andra Scania-Vabis fordon levererade till de olika brandförsvaren under slutet av 1940-talet och även till viss del under början av 1950-talet, är försett med en bensinmotor, B402 i detta fall.
Förklaringen till valet av bensinmotorer bland landets brandkårer lär ha varit att de var mera snabbstartade än dieselmotorerna av förkammartyp.

Jag håller med om att chassit och inte minst hytten ser hyfsat fin ut.
Undrar egentligen vad det är för hyttillverkare? Vid den tiden var det ju Åtvidabergshytter som gällde vid nyleverans av chassin från Scania-Vabis. Men detta är ingen Åtvidabergshytt och inte heller någon tidig Be-Ge-hytt vad jag kan se. Hytten liknar faktiskt mera en Gladsax-hytt som min far också hade på sin L44:a från 1950 (så som jag minns den i alla fall - men å andra sidan var jag ju bara 6 år gammal när han sålde den bilen 1956 - möjligen var bakrutan ännu mindre i farsans bil). Jag minns inte om Gladsax också producerade brandbilskarosser, annars är det dock tveksamt att en Gladsax-hytt skulle hamnat så långt norrut, så då kanske det är troligare att någon lokal hytt- och karossfabrikör snickrat ihop den.

En lite udda detalj på denna F12:a (tyvärr f. ö. felbenämnd som P12 i Transportstyrelsens bilregister) är att den har den typ av fotsteg och sparkplåtar som generellt sitter på de bakhjulsdrivna lastbilarna i L10-, 2L10-, L40-, L51-, L20-, L60- och L71-serierna.
De fyrhjulsdrivna F10:orna, 2F10:orna och F40:orna däremot brukar inte ha några sparkplåtar alls, och fotstegen är oftast tillverkade av trä. Jag har inte mätt, men jag tror att fotsteget på ett F-chassi med L-chassifotsteg blir något högre placerat än på motsvarande L-chassi, därför levererades F-chassierna med annorlunda fotsteg för att ge ett lite bekvämare insteg.

Man skall kanske varna lite för materialet i motorblocket som ju är av Silumin, men har motorn bara gått 1800 mil plus ett timantal i släckningstjänst motsvarande kanske dubbla eller tredubbla körsträckan så bör väl motorblocket kunna hålla ytterligare ett stort antal år i veterantrafik utan att materialet ger sig. Materialet höll väl ändå rätt så bra i F11-0, dvs. SKP.
Är det egentligen någon som vet om det var någon skillnad i Silumin-motorblockets hållbarhet mellan bensin- och dieselvarianterna?

// S-V L44

S-V L44 skrev:Man skall kanske varna lite för materialet i motorblocket som ju är av Silumin, men har motorn bara gått 1800 mil plus ett timantal i släckningstjänst motsvarande kanske dubbla eller tredubbla körsträckan så bör väl motorblocket kunna hålla ytterligare ett stort antal år i veterantrafik utan att materialet ger sig. Materialet höll väl ändå rätt så bra i F11-0, dvs. SKP.
Är det egentligen någon som vet om det var någon skillnad i Silumin-motorblockets hållbarhet mellan bensin- och dieselvarianterna?

// S-V L44

Rent spontant kan man väl tänka sig att bensinmotorn är något mindre känslig med tanke på lägre kompression etc?
Men med tanke på den mycket låga påfrestningen i en veteranbil, så kanske det inte gör så mycket?

Denna finns med i ett nummer av Trailer från tidigt 90-tal, tillsammans med en till som ska ha funnits på samma brandstation. Någon annan som sett det reportaget?

Anders

Anders skrev:

Denna finns med i ett nummer av Trailer från tidigt 90-tal, tillsammans med en till som ska ha funnits på samma brandstation. Någon annan som sett det reportaget?

Det vore intressant att få reda på vilket nummer av tidskriften det var så man kanske kan försöka köpa sig ett ex.

Lars-Gunnar skrev i ett annat inlägg:

F.d brandbil och det kan det ju vara men dessa brukar väl inte ha 4-hjulsdrift?

Det är inte helt ovanligt att man har brandbilar som är 4x4 så att man också kan ta sig ut i oländig terräng om det behövs.
Det finns f.ö. en likadan kärra (komplett Scania-Vabis F12 brandbil) stående på Svedinos Museum i Halland. Det skiljer bara 20 nummer mellan dessa båda chassin.

En del gillar att se bilder så jag lägger in de båda bilarna här.



// S-V L44

I höstas råkade jag införskaffa den i den här tråden berörda brandbilen från Östersund.
Den hade då blivit renoverad i Skurup, och så här ser den ut nu.





Jag har försökt klura ut vem som kan ha tillverkat hytten, och det närmsta jag kan komma är att den borde vara tillverkad av Englund & Kjellson i Tottänge, Östersund.
Det finns en hel del bilder på liknande hytter på websidan https://gamlaostersund.se/bilder/

Jag har också forskat lite i bilen historik.
Bilen började sitt liv hösten 1946 som åkarbil med tippflak hos åkaren Sven Pettersson i Östersund. Då var dessutom motorn dieseldriven.
(Sven hade sedan tidigare ytterligare en fyrhjulsdriven Sc-V F12 från 1944 som, via Olika ägare i Dalarna och Göteborgstrakten, sedermera blev bärgningsbil i Varberg. Även denna bil finns på en del olika fotografier. Bl.a. här http://www.tow.se/index3.htm)
Några månader senare disponerades bilen av Svenska Europahjälpen i Stockholm för hjälptransporter i Polen under vintern 1947. Därefter övertog Berners (Scaniaåterförsäljaren) i Östersund bilen som då stod i beredskapsregistret (avställd) fram till juli 1953 när Östersunds brandkår köpte bilen.
I samband med övertagandet byggdes bilen om till brandbil och bilen försågs med kombinerad vatten- och skumtank samt en liten stege. Som brukligt var för dåtidens brandbilar av fabrikatet Scania-Vabis, så byttes motorn ut, trots att den inte hade gått många mil, till en ny bensindriven motor.
Bilen fick av någon anledning också ett helt nytt registreringsnummer.
Östersunds brandkår ägde bilen fram t.o.m. maj 1975.
Det finns f.ö. också en del bilder på Östersunds brandbil i ovannämnda fotoarkiv.

// Kjell N

Sven hade lastbil till en bra bit in på 70-talet, på slutet en f.d kronbil mest till husbehov. Har för mig hans åkeri var rätt stort en period, men det behöver jag forska mer om.

Tack för upplysningen, Drängen.
Jag tar tacksamt emot mer information om Östersunds-åkaren. Ju mer grundhistorik man har kring sina bilar, desto bättre (= mer intressant).

Jag kan också berätta att trähytten är helt original och oerhört frisk. Det behövs t.ex. inte många kp för att stänga dörrarna. En del finlir med inredningen behövs dock.

// Kjell N

Hytten kan även komma från Jonsson & söner i Brunflo, dom var snarlika. Tror även Lundstedt på Frösön hade hytter på programmet. Fadern anlitade Englund & Kjellson vid behov.