En dragbil har en helt annan "gång" än en bil med fast flak. I princip blir den en boggie i framänden på trailern och får en pendlande rörelse, den "klättrar över" ojämnheterna i vägbanan i stället för att fjädra. För en bil med fast flak motverkar lasten att bilens framände "klättrar över" ojämnheter och tvingar i stället fjädringen att arbeta.
Bladfjädersystem av den gamla typen på dragbilar med kort hjulbas var en plåga att köra. Parabeltypen med långa fjädrar som kom senare hade bättre komfortegenskaper. Men inget stålfjädersystem kan visa på så kort reaktionsförmåga som ett luftfjädersystem, därför är det för mig en gåta att dragbilarna inte gavs luftfjädring på framaxeln i första hand
Dragbilarnas hemland USA har inte dessa komfortproblem. Varför, jo de balanserar inget av trailerlasten/KingPin till framaxeln, man kan säga att de kör alltid utan last om man bara ser till dragbilarnas framände och därför kan fjädrarna fram anpassas till en konstant belastning. Om man betraktar en USA-dragbil ser man att skivan är placerad mitt över boggicentrum.
Sedan är det helt rätt det du säger Stina, det där med system på system, alltså axelfjädring, hyttfjädring och slutligen stolfjädring. När svängningarna kommer i otakt uppstår något som kallas interferens. Innan luftfjädringen blev införd på bilarna vann den först insteg på släpen. SAF var ett tidigt märke i detta sammanhang och de hade också en luftfjädrad vändskiva i sitt produktprogram. Denna luftfjädrade vändskiva blev dock inte långlivad på marknaden för anledningen var just att det kunde bli interferens mot bilens eget fjädringssystem och så kraftiga genomslag att komforten blev sämre med fjädrande skiva än utan.