veteranlastbilar.se

Man kan inte undgå att förundras över britternas konservatism och tro på "the british craftmanship", men kanske det är övriga världen som rusar iväg istället. Hittade en brittisk lastbilstidning från 1980 som jag scannade den här annonsen ur









Med en speciell hälsning till vår nabo i norr

/Stellan

Ja britternas konservatism är ju berömd. Detta blev väl deras lastbilsindustris fall då de inte förnyade sig så mycket. Sedan kom Volvo och Scania och de brittiska förarna fick skåda riktigt moderna bilar med den tidens mått mätt.

När man ser de engelska lastbilarna och deras hytter som blev stekheta på sommaren och kalla på vintern (kallras) så förstår man att de importerade märkena rönte framgång.

Lars-Gunnar

Stellan skrev:Man kan inte undgå att förundras över britternas konservatism ... /Stellan

OK jag får väl erkänna då efter allt sktrivande om BADFORD! (avsiktlig felstavning) Jag har haft två stycken, tar här upp den senare av dem, en CF Van som då kansake inte helt passar in här men den byggdes faktiskt som nyttofordon.

Bilden tagen på High Chaparall i samband med en Van-träff.

Lite data: 2,3 l motor med överliggande kam, ganska avancerat för den tiden.
Styling: hembyggd grill av ovala rör från grannens havererade balvagn. Gälar för de bakre sidofönstren där jag utgick från en aluminiumplåt, klippte, bockade, svor och skruvade (blev faktiskt bra!).

Äventyr: packade bilen för att dra på semester då det gick bra att bo i den med madrasser på golvet. Startade två pers. tidigt en morgon i Linköping för en sväng till Tyskland, Belgien, Frankrike, Italien, Östtyskland, Väststyskland och hem. Vi kom till Ödeshög som då döptes om till "DestinyHill". En cylinder lade av med bl a kraftig rökutveckling i avgasröret (som gick ut på sidan) .

Haltade hem de ca 4 milen på 3 cylindrar, oväsen och en allt svagare motor - men kom hem. Vad göra?

Ringde en bekant där jag sett en motor ligga öppet utomhus vid ett tidigare besök. Köpte den per tel. för 300 kr och drog i väg o hämtade den.

Lånade grannens traktor med lastare och min grabb. Sedan mekade vi i två dagar med motorbytet som gick till så att hela framvagnen lossades, karossen lyftes rakt upp i fronten varefter motorpaketet på sina bromstrummor och två plank drogs fram. Motorn byttes och sedan in med paketet igen. I med vätskor och provkörning - vattenpumpen hade frusit sönder under den oömma förvaringen - men den gick! Pumpen togs från den gamla motorn och allt verkade funka. Hårt arbete under två dagar hade gett resultat och vi drog i väg den tredje dagen, höll andan förbi Ödeshög och fortsatte ner mot kontinenten.

Efter 600 mil var vi hemma igen, med passage av Rutt Napoleon, fastnat i viadukt i Nice, körde inne i Venedig (vet inte hur det kom sig, men det var många som hjälpte oss ut igen och vi klarade alla gondoler), ett trasigt generatorfäste i en bergsby i norra Italien (kunde svetsas) och fortkörningsböter (hur nu detta kunde vara möjligt?) i Östtyskland (som hämnd tog vi en bit en ur muren med oss hem som minne (den revs straxt efteråt så vi hjälpte bara till). Vi tankade både bensin och olja under resan men vi kom hem.

Har sedan funderat många gånger på att vi överhuvudtaget gav oss iväg på en sådan resa med en trehundrakronorsmotor!

/Anders

Ja, ni var väl yngre och odödliga?

Anders Ason skrev:Har sedan funderat många gånger på att vi överhuvudtaget gav oss iväg på en sådan resa med en trehundrakronorsmotor!

/Anders

Kan detta vara orsaken till att vi håller på med gamla bilar även i fysiskt vuxen ålder?

Jag får väl krypa till korset och också erkänna att jag framfört ett dylikt fordon

Åkarn ropade upp mig på radion och sade till mig att åka till Mobils smörjoljefabrik. Ahh tänkte jag...en usa-resa Men nejdå, de hade ju självklart en fabrik i Uddevalla också. Där fick jag två fat olja med adress Helsingfors, så det blev en utlandsresa ändå. Men det blev bara några hundra meter i Finland, för där stod en annan bil som vi lastade över faten till...förmodligen så skulle de väl en bra bit till.

Bilen höll och jag kom hem igen, sedan fick vi en mercedes istället

/Stellan

Lars-Gunnar skrev:Ja, ni var väl yngre och odödliga?

Ähum.. när vi kom hem var vi halvdöva, inte halvdöda - ljudnivån!!!
Men visst är väl bilen ganska tuff?

Har faktískt en del av Bedforden innan kvar, men det tar jag en annan gång.
/Anders

Jovisst är den fräck och att kunna bo i den var ju inte dumt. Vad är det på taket längst bak? Är det en synvilla eller är det något i bakgrunden som kom med?

Lars-Gunnar

Stellan skrev:Man kan inte undgå att förundras över britternas konservatism och tro på "the british craftmanship", men kanske det är övriga världen som rusar iväg istället. Hittade en brittisk lastbilstidning från 1980 som jag scannade den här annonsen ur


Med en speciell hälsning till vår nabo i norr

/Stellan

Takker og bukker!
Dette var et trivelig gjensyn for den annonsen har jeg i norsk brosjyreutgave et sted. Snakker om paradoks; The future of brittish road transport. Sannheten var jo at TL var en oppgradert TK og ingenting annet. TL kom 10 år for sent kan man si og dette ledet til undergangen dessverre.

När detta eminenta märke dök upp som tråd här, måste jag bidra med en sann historia. Ett av de större, och äldsta, åkerierna i Östersund hade på sent -60tal en Bedford tippbil i sin flotta. Modellen har jag ingen koll på, men det var ingen atlet direkt. När grunden grävdes för Östersunds nya polishus, var Bedforden med och körde. Stigningen upp ur schakten var rätt brant, och en dag misslyckades chauffören med att komma upp på första försöket. Ena åkarbrodern formligen slet killen ur hytten, här skulle det j...ar visas hur man körde lastbil. Han började med att backa tillbaka för att ta fart, varpå Rune Wärn i NCK:n lägger på ytterligare en skopa. Inte av dumhet, snarare utstuderad hämnd. Följden blev att man riktigt såg hur Bedforden tog i, för att bara sucka och lägga av. Ur hytten for en vansinnig åkare, som fick springa åtskilliga varv, medan Wärn lugnt snurrade maskinhuset på grävarn. Han hade gjort sig förtjänt av en minnesbeta, han behandlade drängarna som löss, kombinerat med ett hemskt humör. Nåväl, huset byggdes klart, och erhöll efter nåt år den hedervärda titeln "Sveriges fulaste byggnad". Man klädde in fasaden med plåt, som enligt expertisen skulle anta en grön färg, men luften var för ren!, så plåtarna blev endast rostfärgade.

Tack Thomas för denna berättelse som är så levande att man kan se varenda minut av "skådespelet". Bra berättat Thomas. Fler sådana historier eller andra tas tacksamt emot. Ja, ibland är otack världens lön.

Lars-Gunnar

Det är verkligen härligt med folk som kan göra en berättelse levande så att man kan leva sig in i den, och riktigt känna atmosfären. Man känner igen lite av den åkartypen som Thomas berätta om...och oftast så går hut hem även hos dem

Den här byggnatíonen kanske inte har gått hos oss i den kalla nord, men visst är det ett intressant bygge med lösflak och överbyggnad över hytten...och så är det ju en Bedford



/Stellan

Hade inte Stora Åkeriet i Göteborg en Bedford med liknande skåp?
Troligen inget växelflak men ändå.

Det låter väldigt bekant faktiskt...en rätt så stor flyttbil som gick en bra bit in på -70 talet?

/Stellan

Jag har för mig att en av dessa stod på åkeriet vid Åvägen bakom Ullevi så sent som mitten av 80-talet. Jag tror de kursade omkring 84-85.