Ovanliga lastbilar i Norden...och Sverige

[arnfinn]

Mitt innlegg nr 100 handler ikke om lastebiler, men som likevel har referanse til de siste innlegg i denne tråden. Det gjelder min fars første bil som han kjøpte og fikk i drift samme dag som han hadde fikk sitt førerkort 24.5.1963. Så stolt 18-åringen måtte være kan man vel bare tenke seg. Vit også at han kom fra et ubemidlet hjem og at tilgangen på biler var vanskelig for ungdommer på den her tiden - bare tre år etter at rasjoneringen gjorde slutt på sovjettilstandene vi hadde, der det var om å gjøre å dokumentere et offisielt behov for å kunne få tillatelse til å kjøpe bil .

Det var en Ford Fordor 1946, 6-seter som gikk i rutebiltrafikk i noen år, deretter var den vel drosje og mye annet. Pappa ble 9. eier om jeg minnes rett og den var reelt sliten etter x antall hundretusener av kilometer på dårlige grusveier. Han hadde en 1934 av så tilsvarende modell som det nu kunne bli - de delte i prinsipp samme drivlinje selv om effekten var i 46'n sin favør. Det her ble de to første biler jeg fikk anledning til å leke i og hvor den første mekkingen fant sted. Hvilket trivelig minne Jeg minnes også at jeg foretrakk å mekke i 34'an fordi det var mindre og færre edderkopper i den, ja man kan men det var ramme alvor for en 4-5-åring kan jeg love.

Nåvel på sommeren i -75 dukket det opp en mann som ville kjøpe 34'an. Kan man tenke seg den undring jeg fikk? Han valgte den eldste og dårligste bilen Den bilen ble restaurert på en måte som på den tiden var ansett som galskap - tilgangen på flettede strømper til elanlegget var jo dårlig så han gjorde det selv . Man kunne ikke se forskjell på originale strømper og hans arbeid . Men det får bli en annen historie.

Min far skulle 1976 gjøre marken større og to mindre jorder var delt av en liten bekkedal. På egen og omkringliggende gårder, ute i skogene, overalt i nærområdet fantes bilvrak som fikk tippes ned der og siden dekkes over med jord. Han, og alle andre, syntes det var en tjeneste for miljøet - hvilket jo det i dag kan stilles spørsmål ved. Men i alle fall - Forden gikk med der. Året etter, 1977 våknet min gammelbilinteresse. Jeg klandret min far for det han hadde gjort. Det bladet jeg hadde fått se med bilder av gamle restaurerte biler gjorde at jeg for alltid ble forandret.

Som femtenåring kom den første traktor i hus, en -45 modell, etter at det mislyktes å få kloen i en traktor fra 1926 som var bygd på T-ford-deler. Senere fikk vel den interessen tones ned litt, men heldigvis er det tilbake siden mange år siden.

[Lars-Gunnar]

arnfinn, tack för en intressant och fint berättad historia. Vi människor har lätt för att bli efterkloka och din far gjorde vad han trodde var det rätta även om du så riktigt säger att detta idag kan diskuteras.

Jag själv var intresserad av en gammal 3,5 tons Ford Fargo som låg och rostade inte långt från där jag bodde. Min far hade kört den och fraktat timmer. Jag gissar att det var en 1948-års modell. Det var ett intressant vrak men också relativt välbehållet. Jag skulle ha gått upp till ägaren och bett att få ta reda på denna unika lastbil men jag var 15 år och på väg bort från mitt föräldrahem för att gå i skola i Stockholm. Så en vacker dag var vraket borta.

Nu idag saknar man att man inte hade möjlighet att rädda bilen. Om så skulle det ha varit Sveriges enda veteranbil av sitt slag. Jag får nöja mig med att se bilen på Hanks Pictures.

Lars-Gunnar

[peter fra danmark]

Hej
arnfinn, har i ikke haft IH? Da jeg kørte på Norge så jeg en gammel en stå ved Trondheim.

[arnfinn]

Nei ingen IH. IH har nok ikke vært noe hverdagslig syn i den norske trafikken, men noen ble det jo.
Trondheimsområdet er spesielt ettersom deres toleranse og interesse for amerikanske biler har en helt annen stilling enn i resten av Norge. Det finnes mange svært dyktige amcar-mekkere der.

Jeg så også at du kunne fortelle om en 70-modell det ikke gikk å få deler til - det er trist å høre. Jeg tror det er uvanlig også for selv om det er et bruk og kast land har de alltid vært flinke til å sørge for ettermarkedsbehovet på en god måte. Eksempelvis ser man fra traktorverdenen at alt går å få tak i, overdimensjonerte stempler i alle fasonger for alle de store merker tilbake til 1930.

[peter fra danmark]

Hej

Her i DK har vi også haft HANOMAG HENSCHEL. Det var især de små der slog ann her. Hvis vi ser bort fra dem under 3500kg var i sær F45-F50og F60 at se på gaderne.
F45 = totalvægt på 4500kg. HANOMAG lastbiler kom allerrede i begyndelsen af 60érne.
BÜSSING var også at se, især eksportbiler der kørte syd på. BÜSSING busser var der også. I Århus var der to busselskaber som kørte med dem. Strandgårds Busser og De Blå Busser.

[arnfinn]

Jo altså, når jeg i et tidligere innlegg skrev at vi ikke hadde Henschel, så ble det litt unyansert. Det jeg mente var at vi ikke hadde de større modeller som har vært rikelig avbildet her.
De mindre modeller som Peter snakker om hadde vi også og de var egentlig rett så populære. Tenkte nok ikke riktig over situasjonen for de små

[peter fra danmark]

Hej
Grunden til at BÜSSING var så populær var det store førehus og det lave støj niveau i UNDER FLOOR serien.
Noget jeg personlig ser MAN har førsøgt at holde fast i. For øvrigt synes jeg at MAN holder fast i meget af det de har fået med ved overtagelsen af BÜssing. Det er ikke bare LØVEN de har beholdt.

[Stellan]

Den här F45:an var också med den tyska veterankaravanen i somras


Fast det var inget virkeslass han hade på bilden, det var en hopfällbar husvagn Jag missade tyvärr att ta kort när den var uppfälld


Sedna får man se om någon kan gissa lastbilsmodellen som det här kortet är taget på


/Stellan

[Lars-Gunnar]

Är det inte Bussing? Men modell? Lastvagen?

Lars-Gunnar

[Stellan]

Jag vet inte vad modellen heter, men det är den här bilen i alla fall


/Stellan

[Lulebjörnen]

Jag vet inte vad modellen heter, men det är den här bilen i alla fall
/Stellan

Büssing LU 11/16 heter modellen där L står för "Lastkraftwagen", U för "Unterflur", dvs Underliggande motor. 11 betecknar motorns slagvolym och 16 står för totalvikten.

Släpet ser ut att vara en Kässbohrer.

[Stellan]

Trevligt att få reda på
Många av bilarna hade ordentliga skyltar med information om fordonet, det enda jag visste om den här var att det var en unterfloor. Har du någon koll på hur många hästar den har?

Många tack för upplysningen!

/Stellan

[Lars-Gunnar]

Mercedes har något liknande som beteckning.

Står det 1624 är det lika med 16 tons totalvikt och 240 Hk.

Lars-Gunnar

[Lulebjörnen]

192 hk. var medskickat från fabriken i Braunschweig, men enligt en sagesman som var med på den där tiden gick en del av pållarna hem ganska omgående om dom kördes fel. Det var visst inget vidare vridmoment i motorerna så en förare med bra motoröra som växlade i tid och höll koll på motortempen kunde köra hur långt som helst med Büssingen, medan en mindre skicklig förare körde ihjäl dom ganska omgående.

Samma sagesman sa att Büssing var uppskattad av dom äldre förarna för att den gick för tiden tyst och bekvämt - men som sagt, det fick ta den tid det tog i Kasselbackarna.

Den yngre och mera gasglada delen av förarkåren uppskattade visst samtida Krüpp med tvåtaktmotorn som hade ungefär samma hk.antal. Den tålde det mesta och gick att köra i "schnellgang" timmesvis, men det dånade och gick åt bränsle i paritet därefter ...

[Stellan]

En elvaliters sugmotor med 192 hästar låter lite klent, men hade inte tyskarna alltid haft klena motorer förr. De hade väl skatt på antalet hästkrafter fram till -80 talet någon gång?

/Stellan