veteranlastbilar.se

Är det en slambil? Den är väldigt olik dagens. Men det är ett maffigt ekipage med en riktig bil som dragare.Fyrkantigheten är nästan att föredra framför dagens Volvohytt.

Lars-Gunnar

Boliden i Helsingborg försåg "skitan", dvs. Förenade Superforsfatfabriken i Landskrona med svavelsyra under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet.
Transporten skedde bl.a. med en FB88 och tillhörande släp.
Tankarna var förhållandevis små eftersom den specifika vikten på koncentrerad svavelsyra är hög. Materialet i tankarna var säkert också väl tilltaget så totalvikten uppnåddes snabbt.
Det finns en bild på ekipaget på följande länk
www.ekbergsakeri.se/normal.asp?pageid=4

// S-V L44

Ett intressant ekipage. Undrar vad tanken i mitten lastades med?
Tankarna på för och akterkant verkar vara avsedda för syra medans mittentanken mer ser ut som en vanlig oljetank.

Anders

Anders skrev:Ett intressant ekipage. Undrar vad tanken i mitten lastades med?
Tankarna på för och akterkant verkar vara avsedda för syra medans mittentanken mer ser ut som en vanlig oljetank.

Anders

Eftersom jag och min kompis Janne B konstruerade ekipaget kan jag upplysa om att mittentankarna användes för transport av flytande svavel. Om man delförstorar en av skyltarna på hytten står det 140 grader C. Om temperaturen sjönk under 110 grader så övergick konsistensen från flytande till fast form (tänk från olja till betong) med en viss volymminskning. Volymminskningen innebar att tankarna måste dimensioneras för att klara det undertryck som uppstår vid volymminskningen. Mittentankarna avsedda för returlasten med svavel var isolerade för att temperaturen skulle kunna hållas under transporten från Luleå (kocksverk 75) till Skelleftehamn (Rönnskär). Flytande svavel har i likhet med svavelsyra en hög densitet, ca 1,8 (1800 kg/m3). Fordonet som normalt transporterade svavelsyra till pappersbruk norrut från Skellefteå skulle för 2/3 av av dessa turer få returlast av flytande svavel från Norbottens Jernverk i Luleå. Då tankarna för flytande svavlet hade en viss egenvikt kunde ca 5 ton ökad lastförmåga uppnås om svaveltankarna ställdes av för den 1/3 -del av turerna där kombinationstransport ej var möjlig.

Per Thomson skrev:

Anders skrev:Ett intressant ekipage. Undrar vad tanken i mitten lastades med?
Tankarna på för och akterkant verkar vara avsedda för syra medans mittentanken mer ser ut som en vanlig oljetank.

Anders

Eftersom jag och min kompis Janne B konstruerade ekipaget kan jag upplysa om att mittentankarna användes för transport av flytande svavel. Om man delförstorar en av skyltarna på hytten står det 140 grader C. Om temperaturen sjönk under 110 grader så övergick konsistensen från flytande till fast form (tänk från olja till betong) med en viss volymminskning. Volymminskningen innebar att tankarna måste dimensioneras för att klara det undertryck som uppstår vid volymminskningen. Mittentankarna avsedda för returlasten med svavel var isolerade för att temperaturen skulle kunna hållas under transporten från Luleå (kocksverk 75) till Skelleftehamn (Rönnskär). Flytande svavel har i likhet med svavelsyra en hög densitet, ca 1,8 (1800 kg/m3). Fordonet som normalt transporterade svavelsyra till pappersbruk norrut från Skellefteå skulle för 2/3 av av dessa turer få returlast av flytande svavel från Norbottens Jernverk i Luleå. Då tankarna för flytande svavlet hade en viss egenvikt kunde ca 5 ton ökad lastförmåga uppnås om svaveltankarna ställdes av för den 1/3 -del av turerna där kombinationstransport ej var möjlig.

Är/har du varit uppfinnare? Är det något USA-inspirerat då Janne varit med?

Lars-Gunnar

Uppfinnare är fel ord, vi tog fram konstruktionsförutsättningarna och tog kontakt med två kända tankbyggare varav den ena inte ansåg sig ha möjlighet att klara bygget. På den tiden var det Boliden som var beställaren och ägde släp och bilpåbyggnad. Åkaren ägde bilchassiet och ersattes efter den kalkylprincip som idag blivit grunden till SÅ-kalkylen.

Detta var före Jannes USA-tid. Chr. Olsson i Göteborg svarade för byggnationen.