FL7

Vi har en liten FL7 liftdumper -90, vi köpte bilen ny och använde den i verksamheten tills våren -04 när verksamheten med liftdumprar och lastväxlare lades ner. Den här bilen sparade vi för att ha till våra egna behov, dvs. tömma egna sop & skrotcontainers.
Bilen har gått knappt 50.000 mil varav huvuddelen avverkats mellan varvsudden och soptippen i Landskrona, hur många miljoner gånger det startats, stannats och växlats vågar jag inte gissa.
Tyvärr har bilen stått utomhus alltid och därmed har väder och vind gått hårt åt delar av fordonet.
Framledes ska den här överlevaren vinterparkeras inomhus!
Senast bilen användes var för fyra år sedan och nu var det dags igen. Alltså stoppade jag i två batterier, öppnade dörren, stack i nyckeln och vred om.
Motorn startade som om den bara varit avstängd för middagsrast!
En skottgenomgång på oljeledningen till frikopplingen var söndersprängd av rost och fick bytas, liksom tre hydraulslangar och EU-reflexerna. I förmiddags ställde jag bort åkdonet till Bilprovningen för att få domen.
Det var snubblande nära blankt papper, vi föll på bromskraften som ska vara 4,5. Det blev 4,4!
I morgon ska jag fixa till bromsarna så den här lilla bilen får sitt godkännande.
Jag kan inte låta bli att imponeras av den fantastiska kvalitet som Volvobilarna hade vid den här tiden, jag har tre st från 1990, alla är lika enastående! Hade dom inte drabbats av storhetsvansinne hade dom haft 50% av världsmarknaden idag.
Här är en bild av undret, strax innan den togs ur trafik våren -04.
Stina.
Bilen har gått knappt 50.000 mil varav huvuddelen avverkats mellan varvsudden och soptippen i Landskrona, hur många miljoner gånger det startats, stannats och växlats vågar jag inte gissa.
Tyvärr har bilen stått utomhus alltid och därmed har väder och vind gått hårt åt delar av fordonet.
Framledes ska den här överlevaren vinterparkeras inomhus!
Senast bilen användes var för fyra år sedan och nu var det dags igen. Alltså stoppade jag i två batterier, öppnade dörren, stack i nyckeln och vred om.
Motorn startade som om den bara varit avstängd för middagsrast!
En skottgenomgång på oljeledningen till frikopplingen var söndersprängd av rost och fick bytas, liksom tre hydraulslangar och EU-reflexerna. I förmiddags ställde jag bort åkdonet till Bilprovningen för att få domen.
Det var snubblande nära blankt papper, vi föll på bromskraften som ska vara 4,5. Det blev 4,4!
I morgon ska jag fixa till bromsarna så den här lilla bilen får sitt godkännande.
Jag kan inte låta bli att imponeras av den fantastiska kvalitet som Volvobilarna hade vid den här tiden, jag har tre st från 1990, alla är lika enastående! Hade dom inte drabbats av storhetsvansinne hade dom haft 50% av världsmarknaden idag.
Här är en bild av undret, strax innan den togs ur trafik våren -04.
Stina.