av eric.collin » 01 dec 2011, 00:34
God afton!
Jag var under många år chef för Svenska Spårvägssällskapets "Bussunderhållsgrupp" som bestämt sig för att
försöka bevara ett lagom representativt urval av det ENORMA antal bussar som skulle försvinna i samband
med högertrafikomläggningen 1967. INGET annat land har drabbats av en sådan "förintelse" av spårvagnar
och bussar i modern tid!
Med facit i hand kan man säga att vi inte på något vis insåg att vi inte var ENSAMMA om denna idé, men HUR
skulle vi ha kunnat komma i kontakt med ev. övriga bussdiggare, LÅNGT före datorernas tidevarv!
Jag skulle kunna skriva SPALTMIL om detta men avser denna gång att begränsa mig till den nämnda semi-
trailerbussen, LB 159 - historien är NOG så intressant!
Tyvärr har jag flyttat för ett par dagar sedan FLYTTAT och som jag är en riktig EKORRE har jag ännu inte
packat upp de 200 flyttkartongerna. I en av dem finns ganska fullständiga fakta om bussen ifråga.
Jag har den största förståelse för att när man nu hittar detta "vrak" (och dessutom i två delar) kan det vara
svårt att få full koll på det hela trots dagen MÖJLIGHETER via Nätet. Därför ska det bli mig ett mycket
stort nöje att försöka bringa en smula ljus över saken.
Tillfälligt utan dokumentation - endast med lagom gaggiga minnen - tänker jag påstå detta:
LB 159 levererades till Linjebuss i Göteborg 1945-46. Den gick först på gengas men sedan på bensin
på turistresor, bl a till Paris.
Efter den ekonomiska brukstiden hos LB blev den utställningsbuss åt Motormännens Riksförbund.
Därefter "återvanns" den som kylskåpsutställning, något som 2-punktsbältena för förankring av
kylskåpen vittnade om. Av vägskatteskäl blev den trafiktraktor, något som vid denna tid lätt
kunde ordnas genom avkapning av växelföraren för växel 3 0ch 4!
Efter VÄL förrättat värv blev den stående hos bilskrotaren Sverre Soltun i Långaryd, där den blev
upptäckt av Spårvägssällskapets buss-spanare 1967.
Då det var ett TRETTIOTAL andra historiska bussar att ta hand om vid denna tid, fick räddningen av
LB 159 anstå till hösten 1968.
Vi startade från Stockholm i svinottan, vår följebil var denna gång en 240 hk Jaguar, som vid behov
kunde dra vad som helst. Vidare från Långaryd med destination Hammenhög, där Linjebuss hade
en bussverkstad som hade lovat att lacka om hela ekipaget i originalfärg!
Sverre hade återställt växelföraren, så att även växel 3 och 4 kunde begagnas....
Då började besvärligheterna! Ekipaget hade VÄLDIGT bra bromsar, vilket man upptäckte när man
blivit KLISTRAD vid vindrutan när de gamla unkna gummislangarna helt enkelt lossnat mellan
dragbil och släp och släpets inverterade broms slagit till med FULL kraft! Värre var när vevaxelmuttern
inte ville vara med längre utan gängade ur sig och rullade ned i diket! Efter åtgärd fungerade allt
till belåtenhet och färden till Hammenhög gick perfekt, om man bortser från bensinförbrukningen¨
18 liter/mil!!!
Bensinkostnaden gjorde att det inte var tal om att KÖRA bussen upp till Stockholm efter omlackeringen.
Därför fick den gå på järnväg till Farsta Strand, som vid denna tid fortfarande hade godstrafik, och
sedan på egna hjul till sällskapets område i Högdalshallen.
När SL hösten 1970 helt plötsligt sade upp SSS´ område i Högdalshallen, utbröt givetvis viss panik!
LB 159 fick genom ytterst vänligt tillmötesgående från lokala Volvoverkstaden en tillfällig fristad
på Bromma flygplats område tillsammans med den nu nyligen renoverade SS-trådbussen SS 4038,
som senare visades vid Sergels Torg under miljövårdskonferensen 1972! Färden till Bromma F
innehöll synnerligen nervösa inslag, förutom den ENORMA bensinförbrukningen hade den gamla
tanken även börjat LÄCKA! Färden över den pga vägarbeten enfiliga Västerbron var inte rolig!
Efter X-antal månader var det dags att transportera LB 159 till Malmköping. MÅNGA liter gick det
åt, trots att en helt ny fullkomligt tät tank monterats.
Fråga uppkom om en buss som trafikerat Paris hade med Lokaltrafik att göra.
Vidare ansågs att bussarna hade efterträtt spårvagnarna - det var nog för vissa inom SSS att HATA
ALLA bussar - trots att föreningens stadgar (som ju bör vara grundade på medlemmarnas synpunkter)
säger något HELT annat....
Problemet är att spårvagnsdiggare mycket ofta är första klassens busshatare - bussdiggare däremot
skulle aldrig ens fundera på att hata spårvagnar, vad skulle det tjäna till? Vi har ju ett MYCKET
mera öppet sinne!
Pga HATKAMPANJEN mot bussar inom inom SSS genomdrevs omkring 1975 en stor utrensningskampanj,
den s k FÖRINTELSEN!
Mycket "åkte med" bl a LB 159, som med eller utan rätt inte ansågs ha med lokaltrafik att göra.
En medlem i Nyköpingstrakten tog hand om den BARA för att retas med medlem 3X - men till slut hamnade
den tyvärr på skroten. Det verkar dock ännu inte vara för sent för en händig karl - hägglundskarosser
från tiden håller betydligt bättre än motsvarande träkarosser vid oplanerad utomhusuppställning!
Återkommer med fullständiga fakta/EC