veteranlastbilar.se

Tjena måste säga en sak som imponerar på mig. Det är när man ser dessa presänningar med tillhörande rep hur fick ni dom att sitta fast. Har kört en del grejor med presänning det flappar och blåser och driver en till vansinne. Vilka trix hade man eller var den så tung attden låg still men den skulle ju flyttas från takräcket till lasten. Lars

Oftast så brukade man be truckföraren om hjälp med att få upp presseningarna på lasset, men det knepiga var när man skulle rulla ut den. Hade man lastat hus eller något annat ojämt så var det ganska spännande att gå omkring på lasset och se om man överlevde .

En liten introduktionskurs på presseningstäckning och surrning med rep finns här: viewtopic.php?f=1&t=2064&hilit=pressening

/Stellan

Tackar för den tråden. lossade en speditions bil i fredags med luckor eller dörrar efter hela sidan och fästöglor efter hela sidan. Det har alltså hänt endel. Lars

Hejsan!

Jamen det er korrekt,- ofte var det truckföraren, som hissade denne presenningen up, de var tunge,- jeg ved det, for jeg var ofte med pappa i semesteren och vi har besögt Boliden i Helsingborg mange gange.

Skandinaven

En enkel regel jag fick lära mig på stenåldern, var att sträcka å knyta hörnrepen på pressen först. Sen tar man repen efter sidan. Gummistroppar i änden på repen underlättar betydligt. Minns reklamen från 60-talet för gummistroppen med det idag omöjliga namnet "Fjong"!. En chaffis förklarar för damsällskapet att "-Sen jag fick Fjong, har jag inga problem med mina laster"....

Den var verdensklasse Thomas, " Fjong "

Hälsninger
Skandinaven

Farsans F88 med original 300 liter Volvo dieseltank och 12 meter NOPA trailer med containerlåse. Om der skulle åkes længere up i Sverige, skulle der tankes, inte noget med at utruste bilen med 600 liters exporttank. Tackskylt kom heller inte på tale, nej det koster ekstra og går kun i stykker, . . .ja ja, det var tiden inden man begyndte med avgasrör back om hytten och cromefälger, . . .

På papergenbruk Timsfors

Bilarna hade då enhetliga färger ser jag. Sågverket som min far var anställd chaufför hos hade inte det. En Scania-Vabis var Scaniabeige, en Titan var blå med svarta skärmar och en annan Titan Turbo var grön med svarta skärmar.

Han var inte så noga med färgerna den fabrikören men, alla hade företagets namn och telefonnummer fanns på dörrarna. Dert var den tidens sätt att tala om att man fanns.

Lars-Gunnar

Jovist Lars Gunnar,- i dag er det ganske anderledes, der skal motivlakeringer etc. på bilarna, så det stilrene finns inte mycket mera.

Hälsn. Skandinaven.