Färjan tog 130 eller 150 långtradare, och det enda som fanns ombord var en matsal och en väldigt liten tax-free. Så mat, dryck och sömn var det man hade att välja på
En gränspassering på den tiden kunde ta allt mellan ett par timmar och några dagar, den stora slumpgeneratorn jobbade hårt då...men å andra sidan så fanns ju inte den stressen som är nu på den tiden, allt fick ta den tiden det tog.
De som körde via Turkiet sade att den europeiska sidan var rätt så ok, det var när de gått över Bosporen och kom upp i bergen som problemen började. Turkarna hade rätt så motorsvaga lastbilar, och enda chansen för dem att köra förbi någon annan var i utförsbackarna...och det var där olyckorna hände. Skarpa svängar, dåliga bromsar och tungt lass är ingen bra kombination när det bär utför.
Det är tjugoåtta år sedan jag var i Bagdad och snart tjugo år sedan jag var i Jugoslavien sist, så det har nog ändrats något kollosalt sedan den tiden. Det såg man ju bara på gamla öst-tysklands omvandling, både på deras infrastruktur och på folket. Det byggdes nya hus och vägar i en väldig fart, och otroligt många människor blev övertaliga efter murens fall.
/Stellan