veteranlastbilar.se

Vacker konst. Såg häromdagen. Injector står det på pumpen.

Ja det är en motor från den tiden när motorer vara skönheter. Numera är det vanligt att konstruktörena, åtminstone vad gäller motorer för mindre fordon, försöker dölja eländet med en plastkåpa ovanpå.

Fint jobb i Bollnäs kan Dom.

Härlig att se.
Min fru tror jag är galen när jag pratar om vackra motorer

mats-oh skrev:Härlig att se.
Min fru tror jag är galen när jag pratar om vackra motorer

Hahaha, min fru är likadan, ståpäls av motorljud är också något som orsakar
huvudskakningar från de äkta hälften.

Men en vacker motor är det.

Visst, vackert och stilfullt är det.

Med dubbla luftfilter kan man ju tro att det rör sig om en D847 på bilden, men den motortypen tillverkades väl endast i två exemplar.
Båda till de två Myrsloksprototyperna som senare blev en 6-cylindrig DS10 i de av Försvarsmakten beställda vagnarna något år senare.
Om man inbegriper alla de dieseldrivna varianterna D801, D802, D810, D815, D820 & D847, så blev det väl totalt nästan 1700 exemplar om jag räknat rätt.
Sedan tillkom de bensindrivna varianterna, som hade ett "B" som förtecken, oklart i hur många exemplar, eller de var redan inkluderade i antalet ovan ?

Hur som, blev det bara några få motorer som verkligen monterades in i lastbilschassier "på riktigt".
Bussar, rälsbussar, växellok och fartyg slukade ju i stort sett samtliga tillverkade motorer. En del användes också till att driva snöslungor.

// Kjell N

Här är en snöslunga med rak8:a i Arvidsjaur i oktober 1990.

Jag tror att det rörde sig om närmare 10 st som monterades i lastbilar, men bara 5 st fabriksmonterade. Resten var ombyggda bilar i privat regi. Har för mig att Bo Norvinge har publicerat en artikel om bilmonterade rakåttor.
Att försvaret 1957 väntade med beställning av Myrsloken berodde på att motoreffekten på 200 hk ansågs för klen i förhållande till motorvikten. År 1958 lanserades D10:an men det dröjde ytterligare några år innan den försågs med Turbo. För civilt bruk kom DS10:an först 1961 och med 205 hk, men till försvaret skrämdes den upp med 220 hk för att tilltala försvaret.
Rälsbussarna, åtminstone de senare hade turbo som var placerad bakom motorn och därmed förlängde motorn med en halv meter, en klumpig sak med andra ord. Jag har för mig att med turbo gav rakåttan 220 hk
Tror att rälsbussarna hade littera (modellbeteckning på järnvägsspråk) Yoa6 vilket senare ändrades till Y6. Minst två sådana används i veteransammanhang, en i Gävle och en i Krylbo.