veteranlastbilar.se

Mycket intressant bil, tillverkad långt innan plast och annat otyg blev populärt material i bilar.

Eric Eks finns inte längre kvar men det var ett storåkeri precis som Almén skriver

Eric Ek har en son som heter Karl-Erik som tog över drev åkeriet sedan tror Karl-Eriks son Anders Ek drev åkeriet på slutet.
Så hade väl Karl-Erik en bror som hette Ture om jag inte minns fel.

Karl-Erik är väl runt 80 år och Anders är inte fyllda 50 år
Om jag inte blandar ihop det totalt så har Anders taxi numera

/Kalle

Kjell T skrev:Mycket intressant bil, tillverkad långt innan plast och annat otyg blev populärt material i bilar.

Och den förhatliga elektroniken som kan få en bil att sluta rulla eller tappa lyset eller vad som nu kan hända. I USA klagas det över elektroniken som kan få till följd att bilen måste bärgas och stillestånd innebär ju ingen förtjänst.

Lars-Gunnar

Om kylarlock
Scania-Vabis av den aktuella typen hade ett gängat mässinglock på kylartoppen för påfyllning.
Moto-metern, (den uppstickande runda termometern) hade vid det laget förvunnit från Scaniakylarna, eftersom Scania-Vabis sedan flera år
börjat använda termometer på instrumentbrädan.
Men det fanns en skämtare i en ASG-bil på 1960-talet som hittat en Moto-meter och lyckats montera denna på en 76:a eller om det var en 110:a.
Bilen var från Skellefteå, ifall vederbörande läser dessa rader och minns.
Malte E.

Här är ytterligare en godbit.
Bilden, som jag skurit ned en aning, kommer ifrån Scanias Image Bank ( http://imagebank.scania.com/ ), bild nummer 2307.


Bildtexten antyder att bilen skulle vara en Scania-Vabis 335 4x2 av 1940-års modell.
Registreringsbevisen säger dock att modellen är en Scania-Vabis 350 och årsmodellen anges till 1939. Motornumret är 11549.
Trots att årsmodellen är 1939 så registrerades bilen första gången så sent som i april 1945. Den hade då ett gengasaggregat som plockades bort i juni 1946 när man åter kunde köra på brännolja..
Bilen bytte därefter ägare i april 1948 och kom att höra hemma i Hallstavik och fick då nytt regnummer B5048.
Den nya ägaren byggde om bilen och försåg den med en boggi av fabrikat Virserum och då ökade totalvikten från 10000 kg till 13000 kg.
I samband med utfärdandet av det nya registreringsbeviset i B-län så blev det en felskrivning och helt plötsligt fick bilen chassinumret 5330.
(5330 var den tidigare tjänstevikten, så besiktningsmannen har gjort en direkt felskrivning.)
Bilen stod sedan tydligen osåld hos en bilhandlare i Norrtälje ett antal år och avregistrerades så småningom i september 1960.

Fotot bör vara taget någon gång mellan juni 1946 och april 1948.

För de som är intresserade av grävmaskinen så är detta en Rapier 423.

// Kjell N

Mycket lyckat att lägga in kvarnbilen från Örebro på forumet, eftersom det är en så intressant biltyp.
Det finns veterligen ingen sådan treaxlig bil bevarad, det närmaste man kan komma är Stephen Dixens tvåaxliga tippbil. Sista gången jag såg en sådan bil ute på väg var bestämt 1957. Nykvarns Åkeri hade en likadan bil med Mnr 10057 och Rnr C1167.Man hade lastat ett enormt lass koks,vad jag vill minnas tre varv stående säckar och sedan lagt ett antal säck på toppen.Det blev för mycket för de gamla fjäderpaketen så ett hade knäckts. Man hade åkt in på en par-kering på gamla E18. När jag några timmar senare åkte tillbaka var bilen borta.Det var en snabb omlastning. Jag återsåg aldrig den bilen aldrig mer.

Kvarnbilen från Örebro var av typen 33518/1. Det där "390" är bara en beteckning som säger att bilen har 15 tons totalvikt. Den hade förkammar motor av
typen !6641 på 120 HK, till vilken man köpt en "gengastillsats".Levererades ett fordon gengasdrivet från fabriken kunde man köpa en"dieseltillsats". Växellådan var importerad . Scania-Vabis tillverkade då inte egna växellådor utan köpte ZF-lådor från Tyskland, denna hette FAKS-45DS och var femväxlad
med fyran och femman synkroniserade.Till denna bil hade man valt överväxlad femma. Det var inte så vanligt. Bromsarna var tydligen av typ direktvacuum på framhjulen och vacuumhydrauliska på driv- och stödaxeln. De hade var sin servoapparat om jag läst rätt.Det var mindre vanligt, blev standard först på
LS 20. Stödaxeln kom från Rydhs ,typ RBV-7. Hytten är av Scania-Vabis eget fabrikat, men det är inte omöjligt att man lade ut en del tillverkning på det närliggande Svenska Maskinverken. De byggde på den tiden bra busskarosser, tyvärr brann SMV, och med det även företagets arkiv och bildarkiv. Scania-hytten ansågs vara gedigen och av hög kvalitet, men den ser onekligen lite ålderdomlig ut. Kanske därför valde en del kunder bort den. Som Kjell N berättat
såldes kvarnbilen till köpare i Hudiksvall. Vedgasdriften var då fortfarande kvar. Glädjande att leveransbilden togs UTAN gengas. Malte E.

T5138 såldes till Arthur Andersson i Karlskoga som bedrev både Karlskoga skrot och metallaffär och Arthur Anderssons åkeri.Arthur köpte många äldre och krockade bilar från Normans i Örebro som var Scania repesentant. Hos Arthur hamnade även några av SV.Skiffer-bolagets lastbilar bla. några med rak åtta,då han hade avtal med dem om skrot-inköp.

Jag skulle kanske nämnt att en medlem av vårt forum, Malte E, har skrivit ett riktigt trevligt kåseri om just Sellbergs-bilen ovan i Klassiska Lastbilar nummer 5, 2011.
Artikeln "Minnen för livet" tillsammans med en annan bild av bilen återfinnes på näst sista sidan i nämnda tidskrift.

// Kjell N

Om Sellbergs bil.
Tack Kjell N, nu vet jag vad det senare blev av den bilen.Malte E.