Träskor har många namn.
I Skåne säger vi oftast bara tofflor, men även trätofflor och ute på vischan hör man kanske också träbonnar eller tollor.
Det var övervägande svart läder som gällde, men pastellfärgat läder var populärt under en kort period.
Vita tofflor har jag nog bara sett i hygienzonerna i livsmedelsindustrin och inom sjukvården. Vitt i hygienzon och svart utanför, med ett obligatoriskt byte av skodon vid inträde/utträde i de olika zonerna.
Själv använder jag alltid svarta tofflor numera.
Under 1960-talet brukade jag ha en trätoffeltyp som kallades "Flintatofflor". Ovanlädret var av brunt koskinn med håret kvar på lädret.
Jag är inte helt säker på om toffeltypen var gängse förekommande i hela landet eller om det bara var den lokala toffelmagaren (träskotillverkaren) tillika cykelhandlare som tillverkade denna typ.
Våran toffelmagare var namne med min far som var åkare och därmed anledning till att vi bytte efternamn 1952.
Eftersom båda var näringsidkare och det inte fanns gatuadresser på den tiden och posten sorterades och delades ut i postboxar hos specerihandlaren i byn så blev det ofta fel i postgången.
På 1950- och början av 1960-talet satt vår toffelmagare själv och täljde träbottnarna i sin verkstad så tofflan blev helt tillpassad till foten. Han tillverkade oerhört sköna trätofflor på detta sätt.
När han blev äldre började han köpa in träbottnarna färdigtillverkade, men spikade fortfarande själv på ovanlädret. Med de färdigproducerade träbottnarna förlorade tofflan avsevärt i komfortkänsla.
På tal om post och träskor. I mitten av 1960-talet fick vi enskilda postlådor i byn och därmed delades också posten ut till varje hushåll. Vår trätoffelförsedda brevbärare, Henry som hade kommit till åren ledde alltid sin tjänstecykel och han lyfte inte sina fötter helt utan släpade fötterna i varje steg han tog och slet därmed ut ett stort antal tofflor årligen.
I garaget hos vår toffelmagare stod en Ford modell T som även på den tiden var lite ovanligt förekommande till vardags. Det var hans enda bil och han och hustrun Frida brukade söndagsköra med den svarta Forden när det var fint väder.
Jag vet faktiskt inte vart Forden blev av när han dog 1972 (hustrun hade avlidit något år tidigare) och de hade inga barn vad jag vet. Men jag tror att bilen bevarades, och det kunde vara intressant att veta vart den tog vägen.
Farsan köpte åtminstone ett rejält, stort och väldigt tungt kassaskåp på dödsboauktionen. Detta skåp besitter jag idag. Jag tror att det väger minst 1000 kg.
Skåpet följde också med min flytt till Chicago i USA. När jag skulle flytta hem till Sverige igen så försökte 6-7 flyttkillar få upp det i 40 fots containern för hand. Containern i USA stod på trailern (till skillnad på den containerlyft som använts i Sverige), och jag tror att de höll på nästan en hel timma i den 35-gradiga värmen och knäckte flera lejdare innan skåpet var uppe på trailern, och det var rejäla svordomar som hördes det kan jag lova. Synd att man inte filmade spektaklet.
- Iveco Turbostar 260-36 - OHT002 - För Trpt Till USA.JPG (172.42 KiB) Visad 21095 gånger
- Lastning för Trpt till Sverige.JPG (138.54 KiB) Visad 21095 gånger
// Kjell N
