Klassiska Lastbilar nr 8/ 2017

[Malte. E]

Klassiska Lastbilar innehåller som vanligt ett antal intressanta artiklar.
Men ibland smyger det sig in fel. En artikel i nr 8 behandlar Svenska Socker AB.
Längst ner på sidan 17 finns ett foto av en bil som backat upp på en ramp och
tippar kol. Den förmodas vara en Volvo.
Men det är en Scania-Vabis av deras första frambyggda modell, typ 355 från 1933.
Motoreffekten varierar mellan 80-100 HK beroende på motortyp.
Malte E.

[S-V L44]

Bilen bör vara samma bil som beskrivs här
viewtopic.php?f=11&t=8667
då jag inte kan se att sockerbruket i Trelleborg har haft någon annan frambyggd Scania-Vabis vid den här tiden, 1936, som anges i tidskriften.

// Kjell N

[Malte. E]

Sockerbil.
Det känns inte övertygande Kjell !
Bilen i tidningen har en annan typ av hytt, ursprungstypen. Och har dessutom flak med "gångjärn".
Den andra bilen, "överlevaren", (än så länge), har en hyttyp som jag TROR, bara byggdes i två
exemplar. Den har dessutom fast flak.
Men eftersom bilar är tämligen lätta att förflytta så kan väl bilen i tidningen tillfälligt köra i
Trelleborg? Det blir säkert skäl att återkomma till artikeln.
Hälsningar
Malte E.

[S-V L44]

Jo du, Malte, jag blev egentligen lika förundrad som du är när jag för en tid sedan upptäckte de två bilderna i Trelleborgs Museums bildarkiv.

Men helt klart är att M15935, med den "gamla" hytten av ursprungstyp, bevisligen är avbildad på de två bilderna från Trelleborgs Museums bildarkiv.
Man ser registreringsnumret tydligt på en bild och i bakgrunden på en annan bild ser man hytten och framdelen.
Båda bilderna visar att lastbilen används vid hamnfestligheterna i Trelleborg 1936, och på flaket finns ett "pepparkakshus".
Jag tror definitivt inte att man hade två olika bilar med samma tema (dvs. bröderna Grimms Hans & Gretas inklusive pepparkakshuset) på denna hamnfest så det är nog samma lastbil.

Enligt registreringshandlingen för M15935 (ett s.k. lakan) så anges årsmodellen till (1933) och bilens motornummer till (5675) och ägaren var Svenska Sockerfabriks AB i Trälleborg. Bilens hemort ändrades till Malmö 1940.
Vidare står det i registreringshandlingen att påbyggnaden var ett lastflak och att bilen också användes för koltransport samt som cisternvagn (dvs. tankbil).
(Att fordon förändras under sin aktiva tid är faktiskt betydligt vanligare än man kan tro.)
Sedan finns det fyra normala registreringskort fr.o.m. 1940 på M15935 med motornummer 5675 som sträcker sig fram till fordonets skrotanmälan i april 1956.
I dessa nyare registreringshandlingar står endast lastflak angivet som påbyggnad.
Om man tittar noga på bilden i Klassiska Lastbilar som visar bilen då den tippar en kollast, så ser man att bilen inte har en egen tipp, utan man använder en fast på byggnaden monterad kran med block och talja för att lyfta lastflaket. Därför står det heller inte tipp i registreringsbeviset.
Så jag anser att bilen på bilden i Klassiska Lastbilar med mycket stor sannolikhet föreställer M15935.

”Överlevaren”, ofta också kallad ”sockerbilen” har ibland avbildats med registreringsnumret L4560. Jag har trots flera försök aldrig kunnat påvisa att bilen haft detta registreringsnummer.
Till saken hör också att jag har kartlagt samtliga Sockerbolagets bilar i Malmöhus län och är på mycket god väg att göra så även i Kristianstads län, åtminstone de som bolaget ägde före 2:a världskriget, och det finns ingen annan bil i Sockerbolagets ägo än M15935 som också skulle stämma med "överlevaren".
Jag skall återkomma till den och försöka förklara varför jag tror att det trots allt rör sig om samma fordon.

// Kjell N

[Malte. E]

Om Sockerbilen / Överlevaren.
Eftersom det i dag inte finns någon i livet på Scania-Vabis som kan berätta om nämnda bil och varför den ser ut som
den gör, bildade jag mig en egen teori, nämligen följande:
När man tagit fram den första frambyggda modellen tyckte man nog själva att den såg bra kantig och gammalmodig ut.
Därför skapades typ 3651 med sin något mer rundade hytt.
Men eftersom det nu visar sig att M15935 är en av ursprungstypen, men som senare fått en ny hytt, ja då är det bara att
ge sig. VARFÖR den fått en ny hytt, ja det är ingen idé att spekulera över. Bilen är f.ö. avbildad i Fordonshistorian i sitt
ursprungsskick.
Sedan byggde man en bil till med denna "mjukare" hytt, mn 5492, men den fick lastbilsram, därför fick den också en
annan typbeteckning. Den bilen behöll fabriken själva för att testa vissa komponenter i. När kriget kom och en mängd
bilar sändes till Finland följde den med dit. På så sätt har den kommit med på några bilder i en av Björklunds böcker. 1935 kom det en ny typ av frambyggda bilar av annorlunda modell, typ 345. En sådan fanns avbildad i Klassiska Lastbilar
i samma artikel.
Malte E.

[Malte. E]

Ytterligare en Sockerbil.
Detta borde egentligen vara inlagt under Scania-Vabis historik, men.....
I samma artikel i Klassiska Lastbilar, men på sidan 14 fanns det ytterligare en frambyggd Scania avbildad.
Men den är några årgångar modernare. Den har emellertid en historik som är klart mer vidaberest. Den
fanns en tid i Baltikum, om det var som demobil eller såld till kund, men sannolikt det sistnämnda. Den
uppgavs såld till en Juhannes Märtins i Luiesläpps eller Suiesläpps, en ort som jag i vilket fall inte kan
lokalisera på Estlands karta. Det var år 1935, den var då tvåaxlig, och den hade bensinmotor.
Men den kom tillbaka till Sverige och Södertälje ganska snart, om köparen kanhända upptäckte att han
tagit sig vatten över huvudet.
Det stod inte länge på förrän man såg bilens potensial för användning hos Sockerbolaget, och de köpte
den, men det var krångel med den speciella anpassningen så att jag kunde nästan fylla en A4-sida om
det. Sådana ovationer får man emellertid spara till en annan gång, kanske...
Malte E.

[Per Thomson]

Jag hjälper Malte med ett långt inlägg:

Emigranten som återvände.
Eller ,ännu en sockerbil.
Detta är egentligen en fortsättning på inlägget ovan 20/12 2017. Jag berättade i ett inlägg den 26/12
2017 om en frambyggd Scania-Vabis som varit en kort tid i Estland, men som kommit tillbaka till Sverige
och tillverkaren.
Nu var det så att Sockerbolaget skulle investera i en ny bil. Den skulle passa in i bolagets transportmön-
ster på så vis att den skulle alternera mellan ett normalt tippflak och en tank som skulle sitta lagrad på
gångjäm längst bak på ramen och sedan kunna tippas med en stationär lyftanordning.
(Bolidenbolaget använde något liknande, men de flaken sidtippades.)
Sockerbolaget hade varit i kontakt med Volvo om att bygga en bil enligt nämnda koncept men den affä-
ren blev aldrig av. j
Nu blev det i stället Scaniarepresentanten i Malmö, T. Bönnelycke & Co.AB som kopplades in. Det här
gav upphov till en intensiv skriftväxling. Man hade ju inte intemet 1935 utan utväxlade pappersbrev som
kopierades och afikiverades. Men just därför kan vi”i dag följa förloppet. Emellertid blir det hela så pass
omfattande så jag orkar inte återge allt. “
Nu föll blickama på det tvåaxliga frambyggda chassi som kommit i retur från Estland. Sockerbolaget
nappade på idén, även om en s.k. Skogsbergare varit på tal _ En sådan ansågs ha större förutsättningar
att klara den extrema belastningen på ramens bakre ände vid tippning. Det blev ändå Éstlandsbilen som
åsattes ett nytt ordernummer. Sockerbolaget hade erbjudit sig att köpa två likadana biler om de kunde
få dem båda för 40 000 kronor. Så blev det inte. Men det medlevererade tippflaket fick endast
sidotippning. 1
För att komma upp i åtta tons lastförmåga beslöts att bilen skulle få stödaxel påbyggd. Man valde en
sådan från Juneverken, som eljest var mest känd som släpvagnstillverkare. På ritningen tycker jag den
ser ut som en Long-frameboggi, om än med kort inbördes axelavstånd, 1000 mm. Däcken på stödaxeln,
8,25 x 20 ansågs räcka som enkelmonterade. lnte heller ansågs bromsar behövas på dessa hjul. Åter-
försäljaren undrade om man inte skulle konvertera motorn för lättbentyl? Nej, bensin, blev svaret,
Sockerbolaget tycktes vid den här tiden inte ha något som helst intresse för ”råoljedrift” heller. Man före-
drog bensin. Några få år senare kunde man inte välja alls, då blev det gengas.
Bilen blev så pass stor och tung att vägmyndigheten i M-län måste konsulteras. Det blev en del anvis-
ningar om vilka vägar bilen fick framföras. Här var även länets broinspektör inkopplad.
Från köparen kom anvisningar om att hyttdörrama skulle ha Sockerbolagets emblem, diameter 400 mm.
Några Scaniamärken fick inte sättas där. Bilen skulle lackas med färgen "Moonstone Blue ML-3199.”
Resultatet, ja det framstår av fotot i Klassiska Lastbilar 8 / 2017. Sidan14. Tanken rymde 8960 liter.Bilen
avverkade två vedgasgeneratorer, en från AB Trägas och en från Hesselman / lmbert. Bilen rullade
fram till i Mars 1955 då den skrotanmäldes.
Malte E.