Malte E skrev:
Nohab-bussarna på bilderna har uppenbarligen helt normala körriktningsvisare, i form av de avlånga svarta lådorna på karossen.
Jo, jag noterade också dessa svarta lådor ("pilar" som vi brukade kalla dem, och jag har f.ö. fyra dylika liggande i garaget för framtida behov), men placeringen på Nohab-bussen är något "avig", dels för att de sitter ovanligt lågt och dels för att de är placerade asymmetriskt på fordonet.
Malte E skrev vidare:
Tidaholmsbussen har uppenbarligen blinker av en typ som jag tror Tidaholm var ensam om.
Jag har sett flera andra Tidaholmsbussar från ungefär samma tidsepok ha liknande "blinker" så Tidaholm var kanske ensamma om detta.
Intressant är det i alla fall, inte minst förklaringen med ägg i äggkopp.
Jag minns inte när det blev lag på två bakljus på fordon i svensk trafik, men lagstiftningen på två stoppljus, eller bromsljus som vi kallar dem idag, kom ganska sent, runt 1958/1959. Jag minns än idag att våran ambulerande fiskhandlare hade en VW skåpbil med endast ett centralt placerat stoppljus baktill på bilen. Denna bil har jag kollat upp nyligen och den var av årsmodell 1956. 1964 bytte samma fiskhandlare till en lite nyare VW skåpbil (begagnad av årsmodell 1960) och den hade nu plötsligt två bromsljus. Bilkalendern av årgång 1958 nämner krav på två bakljus men fortfarande endast ett stoppljus.
Här är några bilder på "semaforer" på lastbilar på Nya Zeeland, så utseendet i olika länder kunde variera en del.
De svenska varianterna (bl.a. den som sitter på den gamla Tidaholms-bussen) har jag inte sett på någon lastbil, men jag måste kanske studera mitt fotoarkiv lite mer ingående.
Det vanligaste var väl att man bara stack ut handen, om ens det. Oftast var man minst två i lastbilen så passageraren skötte markeringen på passagerarsidan.
// Kjell N