Dåtida(30-tal) identitetstöld.

[Malte. E]

Lågkonjunkturen mellan världskrigen medförde att järnvägsbolagen drog ner på anskaffningen av lok och vagnar. Det slog hårt
mot tillverkarna av sådan materiel. De två namnkunnigaste svenska tillverkarna, Nohab och Motala Verkstad började se sig om
efter kompletterande sysselsättning. Busstrafiken befann sig i stadig tillväxt, kunde det vara något att satsa på? Båda de nämnda
företagen satte konstruktörsstaben i arbete, och båda gick fram på udda vägar, speciellt Nohab som detta berör.
Man satsade tydligen mest på s.k. halvhyttar, men även ett lastbilschassi kom med på ett hörn.
Motorer köptes från Maybach i Tyskland, och det var verkliga särlingar. Det var 100 hk bensinmotorer med cylinderlocken och blocken
i ett stycke(??) liggande ventiler,d.v.s. horisontella ventilspindlar. Det satt en ventil på var sida om kolven,en motorsida var alltså inloppssida
och en var avgassida.De hade dubbla tändsystem,det ena av batterityp med strömfördelare det andra med magnetapparat med var sitt
tändstift.På så vis kunde misständningar aldrig förekomma menade man. Kopplingen var normal, men växellådan var treväxlad kompletterad
med en tillsatslåda där läge två var överväxel. Bakaxeln hade i likhet med Scania-Vabis kardanrörsdrift. Bromsarna Bosch-Dewandre vacuum-
mekaniska. hjulen av ekertyp. bensinmätaren mekanisk som avlästes genom ett hål i karosseriväggen.
Det såldes ett antal Nohab-bussar till stora trafikföretag som vågade ta risken, och en risktagning var det tydligen. Maybachmotorn var,
namnet till trots en ständig källa till bekymmer .Göteborgs Spårvägar sålde sin chassinunner 5003 till Albinssons i Trollhättan, men dessa ansåg
sig nödsakade att sända bussen till Scania i Södertälje för motorbyte. det slutade till sist med att växellåda, elsystem, instrumentering byttes
ut mot Scanias dito, och i förlängningen med en ny Skänninge turistkaross. Till sist med en omregistrering till Scania-Vabis. Gick som sådan
bl.a. på Paris. 1950 hamnade bussen i Norge.
Malte E.

[Anders Roger Larsson]

Intressant läsning!

[Per Thomson]

Mycket intressant, hade varit kul att se en bild på den. i Texten står det "Man satsade tydligen mest på s.k. halvhyttar", vad var det för något, hela fordon eller enbart hytter?

Tilläggas bland övriga företag som var inriktade på lok och rullande jvg-enheter vid den tiden: Linköpinggs Mekaniska Verkstad, Kalmar Mekaniska Verkstad, Gävle Vagnverkstad, någon i Falun också inte att förväxla med med dagens Falu mekaniska, tror det det kom att tillhöra Wallenbergs ASEA och inte minst ASEA i Västerås. Atlasverken var kanske inte kvar vid den här tiden?

[Anders Ason]

Halvhytt á lá Tidaholmstradaren?

Som sagt mycket intressant läsning om pionjärtiden.

[Malte. E]

Den busstyp jag åsyftade, halvhytt, var mycket vanlig i Stockholmstrafiken förr. Låt vara att det i det föreliggande fallet
gällde Göteborgs Spårvägar. Scania-Vabis och Tidaholm byggde åtskilliga sådana bussar för Stockholms Spårvägar.
Utseendemässigt kan de mycket väl jämföras med den kända veteranlastbilen från Tidaholm. Det gäller bara att tänka sig en
busskaross i stället för ett lastflak.
Malte E.

[Per Thomson]

Ok, tack, så det det handlade alltså om hela kompletta fordon och och inte bara om hytter.

[Malte. E]

Rätt. Enligt broschyr tycks det ha rört sig om komplett buss, även om man, fortfarande enligt broschyren, kunde välja kaross.
I Gert Ekströms med flera, " Alla Våra bussar", finns på sidan 58 en bild av en Nohab-buss som levererats till SLO. Observera
den säregna rattplaceringen. (Eller är motorhuven ovanligt låg?) Nämnda lastbilschassie är bara flyktigt omnämnt i broschyren.
Man kan undra om något sådant verkligen såldes. En tidningsartikel om Nohabs bussar lär vara under arbete, skriven av Lars Ericson.
Malte E.

[S-V L44]

Mycket intressanta uppgifter.
Jag har boken "Alla våra bussar", men har missat att notera Nohab-bussen.

På forumet i http://www.omnibuss.se finns ett antal bilder på ytterligare exemplar av Nohab-bussarna som jag kopierat.
Som du skriver Malte verkar rattplaceringen säregen. Det måste ha varit en ganska tröttsam rattning av dessa bussar.
Någon buss hamnade hos Svenska Amerika Linjen.

Nohab Buss med Maybach motor - 25052334842_ab79f428f8_c.jpg (97.05 KiB) Visad 16601 gånger

Nohab Buss med Maybach motor - 25052341142_2642c1853e_c.jpg (125.29 KiB) Visad 16601 gånger

Beträffande Maybach kan man konstatera att även personbilarna var riktigt sällsynta i Sverige.
Ett av tre exemplar fanns i Trelleborg enligt denna beskrivning.
http://www.massingnickel.se/orgmaybach.html
Vad jag kan se från registreringshandlingen erbjöd motorn i den personbilen inga speciellt anmärkningsvärda specifikationer så jag undrar varför man valde en så pass unik motor för bussarna.

// Kjell N

[Malte. E]

Det var utmärkt bra illustrerat Kjell !
Varför Maybachmotor? Kunde det möjligen vara för att Nohab enligt en uppgift anställde en tysk som konstruktionsledare ?
Och att denne tog plats vid ritbordet med tanken, "Nu ska jag lära die dumme Schweden att bygga bussar".
(Blev det rätt stavat?)
Malte E.

[Anders Ason]

Motorblock och cylindertopp i ett stycket har funnits genom tiderna och ganska sent. Har själv ägt två moppar med den konstruktionen, d v s fyrtaktsmotor där ventilerna fick tas ut genom cylinderloppet vid behov. Motorn hade inga stötstänger utan dragstänger som öppnade ventilerna. Stötte även på en äldre personbil med samma topplösning hos en samlare för många år sedan, mins tyvärr inte bilmärket. Anledningen till denna lösning verkar svårfunnen.

Ducatimopparna blev hyfsat populära i mina hemtrakter, även hos polisen då de mycket sällan kördes med ljuddämpare p g a det goa ljudet och de gick riktigt fort utan att behöva trimmas. Moppen på bilden har inte heller någon ljuddämpare som i original bestod av en stor tratt där insatsen lätt gick att bort.

Min andra Ducati, den första såg mer ut som en cykel.
Inte min moppe på bilden. Den finns nog inte kvar men de betingar ett mycket högt pris numera.

mvc004f.jpg (102.93 KiB) Visad 16544 gånger

[S-V L44]

En utrustningsdetalj som väckte min uppmärksamhet på Nohab-bussen var den lilla lampan på framskärmen.
Var det ett positionsljus eller en variant på en tidig körriktningsvisare?
Sådana lampor ser man inte på samtida lastbilar.

Den här bussen av Tidaholms tillverkning, årsmodell 1929 verkar ha körriktningsvisare av en typ som man heller aldrig sett på lastbilar.
Jag undrar om dessa pildesignade lampor visade fast sken eller om de verkligen blinkade?
När uppfanns blinkreläet egentligen?

M14705 - Tidaholm - 1929 - Ch # A21-549 - Buss EH+001937.jpg (113.97 KiB) Visad 16487 gånger

Det är osäkert exakt när fotot på Tidaholmaren togs eftersom bussen skrotades först 1947 av Byggnads AB Liljenbergs i Hörby.

// Kjell N

[Anders Ason]

En Tidaholmsbuss hade en stor roll i programmet Bilprovningen i går (TV3).

[S-V L44]

Anders Ason skrev :

En Tidaholmsbuss hade en stor roll i programmet Bilprovningen i går (TV3).

Det programmet har jag aldrig sett förut eller ens noterat att det funnits, men jag tittade just nu på avsnittet i Viasat Play i telefonen.

I programmet nämns att bussens årsmodell skulle vara 1925, men då kan man ju undra varför Transportstyrelsen envisas med att uppge fordonets årsmodell till 1931?

// Kjell N

[Anders Ason]

Visste inte heller om programmet men for förbi av en slump på väg till en annan kanal.
Märkligt med årsmodellen, två olika uppgifter? Förm. har väl museet den rätta?

Inslaget:
https://www.viafree.se/program/reality/ ... /avsnitt-4

Bussen:

tidaholmsbussen1.jpg (110.58 KiB) Visad 16454 gånger

Här ett exempel på ett annat användningsområde. Dock inte samma buss.
Foto Ason

P1010332.JPG (80.8 KiB) Visad 16454 gånger

[Malte. E]

Körvisare ock eller blinker.
Replik till Kjell N.
Nohab-bussarna på bilderna har uppenbarligen helt normala körriktningsvisare, i form av de avlånga svarta lådorna på karossen.
Det säger ingenting om vad de små förnicklade lamporna är för något? Jag gissar att det är positions- eller ännu troligare
parkeringslyktor.
Tidaholmsbussen har uppenbarligen blinker av en typ som jag tror Tidaholm var ensam om. Jag tror inte blinkreläer i vår bemärkelse
fanns då. Däremot fanns det en annan typ av blinkgivare, jag tror i form av ett slags ankare som vickade mellan ett par poler. Jag kan inte beskriva bättre. Troligen var det en sådan som drev de tidiga blinker jag brukar kalla "ägg i äggkopp". Ja de såg faktiskt ut som ett
ägg placerat i en äggkopp, en spetsig skål med en (röd) glaskon nerstucken i. De blinkade svagt och långsamt. Baktill på 30-talets
busskarosser satt ibland ett par röda pilar utstansade i plåt vid baklyktan, ( obs! singularis.) De skulle fungera som extra körriktningsvisare
för de bakomvarande trafikanterna. Jag tror inte de var lätta att upptäcka ! Lägg även märke till "semaforerna" på den äldre Tidaholms-
bussen.
Malte E.