Pedaler

[Malte. E]

PEDALER.
Såna där man trampar på.
Nyligen, och under Objekt finnes, stod det att läsa om en demonterad tippbil i Jämtland. Under samma rubrik hade det kommit in en bild av en1934 års Scania brandbil.
Den brandbilen hade jag för ett antal år sedan tillfälle att titta på från nära håll. En sak slog mig, en förändring som för all del kan vara motiverad, men knappast inte
ur museal synpunkt. Man hade byggt om pedalstället, så att bromspedalen hamnat i mitten och gaspedalen till höger. Det kan vara välbetänkt ur trafiksäkerhetsskäl.
Men när bilen var ny satt pedalerna inte så, gaspedalen var i mitten.
Det kommer mig att tänka på en annan "pedalaffär" från 1930-talet. Stockholms Spårvägars bussflotta dominerades av två märken, Scania-Vabis och Tidaholm. Båda hade
arrangemanget med bromspedal till höger och gaspedal i mitten. Nu hade man funderingar på att köpa ett antal Volvo Hesselman. Men så var det dé här med pedalerna.
Skulle man våga introducera en ny busstyp med så annorlunda pedaler? Hur skulle det gå i trafiken i skarpa lägen ?
Man köpte faktiskt ett antal Volvo, Men de levererades med Scanias pedalställ för säkerhets skull.
Malte E.

[S-V L44]

Den här bilden från "Stockholmskällan" visar förarplatsen på en till synes ombyggd Volvobuss (man ser Volvo-märket på huvkåpan i den högerstyrda bussen), men jag kan bara se två pedaler i pedalstället.
Är det en handgas som sitter på rattstången, eller man använde handbromsen som färdbroms?

2017-B378.jpg (136.15 KiB) Visad 19154 gånger

Börje Jönssons Scania-Vabis 3353 från 1932 lär också ha behållit gaspedalen i mitten av pedalstället, men jag har tyvärr ingen bild på det arrangemanget, bara hela lastbilen.

// Kjell N

[Malte. E]

Hej Kjell !
Roligt att du lade märke till det där med antal pedaler. Orsaken är sannolikt att även dessa Volvobussar, i likhet med Scaniorna beställdes med Lysholm-Smith växellåda. Det innebär att kopplingspedal saknas. Anordningen på rattstången är sannolikt handgas, även om jag inte vet hundraprocentigt säkert.
Arrangemanget med gaspedal i mitten hade Scania kvar ända till slutet av 1930-talet. Men jag vet inte exakt årtal. Jönssons veteranbil SKA alltså ha detta system.
Hälsningar
Malte E.

[Gösta]

Lysholm-Smith 002.JPG (138.9 KiB) Visad 19107 gånger

Hittade för en tid sedan ett häfte och instruktioner om Lysholm-Smith. Dom nämner anordningen kort och gott för Hydraulisk växel tryckår1948 utgivare är AB Stockholms spårvägar den innehåller också anvisningar för Hesselman och dess speciella körteknik.

[S-V L44]

Mycket intressant.
Den växellådan har jag inte uppmärksammat tidigare och därför inte känt till.
Kanske något liknande som användes i Ford modell T med hel- och halvfart som man hört talas om sedan barnsben men inte själv provat?

Uppenbarligen var Lysholm-Smithväxellådan en vanlig utrustning på Scania-Vabis och Volvo busschassin som användes av Stockholms Spårvägar (och kanske fler stadsbussbolag).
SS använde sig även av andra fabrikat av busschassin, bl.a. Leyland och Tidaholm.
Var dessa också utrustade med Lysholm-Smithväxellådan?

Fanns Lysholm-Smithväxellådan även som alternativ i lastbilar? I så fall vilka?

Här är en förarmiljö i en Scania-Vabisbuss hos SS som jämförelse mot Volvon ovan.

2017-B376.jpg (123.61 KiB) Visad 19076 gånger

// Kjell N

[Per Thomson]

Jaha, nu fick man reda på mycket som man inte kände till. Det här systemet med hydraulisk drift under hastighet 25 km/h och endast tvåfartreglering måste innebära att systemet endast användes på linjer där man inte behövde komma upp i högre hastigheter antar jag. Och fanns det något vägavsnitt som tillät lite högre hastighet så lär det ha blivit ganska högt motorvarvtal.

[S-V L44]

Det verkar som att hastighetsmätare saknas i båda bussarna som visas ovan.
Det blev väl inte så höga hastigheter mellan alla stoppen i stadsmiljö så att man behövde hålla koll på hastigheten.
Förarrutinen gör att man efter bara en kort tid får en känsla av vilken ungefärlig hastighet man håller i alla fall.

// Kjell N

[Bengt Dahlberg]

Det verkar som att hastighetsmätare saknas i båda bussarna som visas ovan.
Det blev väl inte så höga hastigheter mellan alla stoppen i stadsmiljö så att man behövde hålla koll på hastigheten.
Förarrutinen gör att man efter bara en kort tid får en känsla av vilken ungefärlig hastighet man håller i alla fall.

// Kjell N

In på 1950-talet var den högsta tillåtna hastigheten för bussar och lastbilar 50 km/h.

Antar att det var Atlas Diesel som tillverkade Lysholm-Smith-växellådorna. Tror att i England var det Leyland som var licenstagare.
Under ökenkriget använde Rommel en erövrad AEC terrängbil som stabsfordon. Den lär ha haft Lysholm-Smith växellåda och kallades av tyskarna Moritz.

[Malte. E]

Se där kom det ytterligare ett förträffligt foto. Jag har inte tillgång till SS statistik, men väldigt många av Scania och Tidaholm hade Lysholm-Smithväxellåda. Några
Leyland tror jag inte fanns alls under den aktuella tidsepoken. Volvo tror jag inte blev så många köpta den gången. Men de som fanns lär ha fått öknamnet "Buchen-
waldare", av personalen. Anledningen var den otäcka stanken från avgaserna.
Men det ser ut som bussen på Scaniafotot också har Hesselmanmotor. Den tycks i alla fall ha den tillhörande startpumpen. Instrumenteringen var på sitt sätt spartansk.
Det var givetvis gott om strömställare till belysningen, det är ju en buss, men hastighetsmätare ansågs obehövlig. Det tycktes bara finnas oljetrycksmanometer, ampe-
remätare konstigt nog, och vacuumeter. Hastighetsmätare saknades även i B31:orna, dvs den närmast kommande efterkrigsmodellen. Saknades f.ö. även i trådbussarna.
Dessa, dvs trådbussarna, saknade av uppenbara orsaker oljetrycksmanometer.
Lägg märke till Scanians ratt. Det är den typ av ratt med hårdgummikrans, som jag i ett tidigare sammanhang beskrivit som "Boschratt". (Inlägg. "Det där med rattar") .
Malte E.

[Gösta]

S-VL44 Om denna trycksak passar in i din samling kan du få överta den. Har nyligen tillskansat mig den på tradera Objekt 270196532 Priset är minst självkostnad plus porto.

[peterhummel]

Man hade byggt om pedalstället, så att bromspedalen hamnat i mitten och gaspedalen till höger. Det kan vara välbetänkt ur trafiksäkerhetsskäl.
Men när bilen var ny satt pedalerna inte så, gaspedalen var i mitten.

Om jag förstår Malte rätt, var det inte ett ovanligt pedalarrangemang. Vet någon när vårt normala system blev standard? Jag arbetade en kort tid i början på sjuttiotalet hos ett grusföretag i Alice Springs, i mittpunkten av Australien. Vi hade några tandemdrivna bilar av det anrika märket White, och de hade gaspedalen i mitten. Dumt nog frågade jag aldrig vad anledningen var, utan antog att det hade något med högerstyrningen att göra. Kanske det blev trångt invid hjulhuset, eller något sådant. Jag är ju relativt ny på detta forum, så även inlägg som har några år på nacken är nya för mig

Peter

[Per Thomson]

Det är bara bra att gamla trådar får liv igen, bra Peter!

[Rune Ott]

Noterbart är väl att såväl volvon som scanian har scania logo på bromspedalen ???

[Malte. E]

Replik till Peter.
Kan nog bara redogöra lite för de svenska tillverkarna. Scania-Vabis och Tidaholm var ju mycket gamla som lastbilstillverkare.
Båda hade gaspedalen i mitten och bromspedalen till höger. Tidaholm försvann ur bilden runt 1934. Biltillverkningen upphörde.
Scania-Vabis behöll systemet med gaspedalen i mitten, men denna egenhet började luckras upp under 1940-talet. När nya och
moderniserade fordonstyper kom ca. 1945 så hade gaspedalen flyttats ut till höger, samtidigt som ratten flyttats till vänster
sida.
Volvo var betydligt yngre, började inte bygga lastbilar förrän 1928, eller vad det nu var. De har alltid haft gaspedalen till höger.
Det fanns en fjärde och mycket kortlivad tillverkare, Thule, hur de var funtade med pedaler vet jag ej, förmodar att det var
högergas.
Intressant att få veta detta om White, att de hade gaspedalen i mitten. Vad kan det ha varit för årsmodell på dessa ?
Malte E.

[peterhummel]

Jag vet inte, men gissar på mitten på sextiotalet. De var inte urgamla när jag jobbade där 1973.

Peter