veteranlastbilar.se

Hittade igen min gamla telefonbok och ett gammalt kortregister från 70-talet, när jag var aktiv åkare och transportledare.
Mycket minnen när man tittar igenom det hela. Många namn och företag från norr till söder som inte finns längre.



Reid.

Ja tänk vad tiden rullar, och när jag började köra fanns det inga mobiler i lastbilarna utan man fick klara sig med CB...om man nu inte hade NMT....
Fina tidsdokument där i registret.

När nostalgidrömmarna blir för svåra plockar jag fram bokföringen från de första åren som är sparad och kollar på alla verifikationer som är handskrivna. Det är inte så länge sedan datorer var en hypotes...

Stina.

Minns när jag hade lastat skiffer i Offerdal 1966 och skulle ringa speditören Ingvar L i Sthlm, döm om min förvåning när en telefonist svarade när luren lyftes, eller var det så att man skulle veva ett varv med en vev på telefonen? Telefonnumret på den aktuella telefonen var "Offerdal 3" tror jag. Det området var nog det sista i Sverige som inte hade fått riktnummer infört.
För övrigt infördes det bara något år senare riktnummer till fler länder i Europa. Ofta när man hade lastat på någon industri i Tyskland (väst-) var det vanligt att man lånade företagets telefon för att ringa till ombudsspeditören i landet för att få besked om nästa lastorder. I början var de inte medvetna om att landsriktnummer hade införts och man passade på att ringa hem och meddela sig med fru och barn. Det dröjde inte länge förrän företagen införde spärr mot utlandssamtal.

Vid ett tillfälle hade jag lastat i en liten stad i Jugoslavien och måste ringa till ombudsspeditören i München. Företaget där jag lastade gick inte med på att varken få sända telex eller ringa till väst så de hänvisade till stadens centrala poststation. Det tog några timmar att få det samtalet uppkopplat, antagligen skulle det kallas på tyskspråkiga avlyssnare.
Var man längre söderöver än Tyskland så var det bara Telex som gällde, det var rätt praktiskt för man riskerade inte att missuppfatta adresser då allt var skrivet på papper.

Det var nog "a'Anna på växeln" som kopplade samtalet.

Träffade en tjej från Tornedalen sent 1968, hennes telefonnummer hem var Korva 1. Så det fanns nog manuella tel.växlar framemot 1970.

Reid.

Ja du milde tid va det har ändrat sej, både på gott+ont!! Minns än när jag körde ute för Stjärna alltså Stjärnströms och man befann sej nån- stans i Öststaterna eller Turkiet så tog det en evighet att ringa hem till Lennart i Sundsvik och när man väl hade fått kontakt,gällde det att ha papper+pennan i beredskap för det skulle ju skrivas lastningsorder som Lennart bokstaverade som vi gjorde i Lumpen " Gustav,Ivar, Bertil, Sigurd" för det gällde ju att inte missa nån bokstav eller postnummer på orterna!!! Om du missade nåt sånt kunde du ju hamna hel åt h---vete!! Ja vilka minnen, men ofta gick det ju bra!!! MVH. 30 Fredrik.

Intressant Uppskattas

å Fraktarna står det..........

Kan det var så att mobiltelfonnr 0202 begär 15 73 54 finns med ?

Och där har Vikingen fått Be-Ge hytt.
Hälsn.
Bosse

Apropå Pers lastning i Offerdal: Jämtfrakt bildades 1967, å en tidig medlemsmatrikel visar att medlemmarna som bodde i Offerdal var dom enda med manuell telefonväxel. Blev nog inte automatiserat förrns tidigt 70-tal. Kjell Nordgren som drev Lugnvik transport var tidig med mobiltelefoner, Telelarm var väl enda operatören i början av 70- talet. En del av åkarna motsatt sig dock i det längsta att montera slika frihetsbegränsare. Att dom även kunde öka intäkterna tänkte dom inte på.

Vi hade däremot telefon och grannfrun lånade telefonen då och då. Telefonen var otursamt placerad i "mitt" rum, eller rättare beskrivet det rum ja var hänvisad till. Naturligtvis kom tanten och skulle ringa när jag var i tillfälle att ha fått en kvinnlig vän på besök och låst rummet.

Det hade säkert kärr, förlåt grannfrun säkert koll på.

Åkarns Kalle skrev:Intressant Uppskattas

å Fraktarna står det..........

Kan det var så att mobiltelfonnr 0202 begär 15 73 54 finns med ?

Nej, det numret har jag inte med.

Reid.