veteranlastbilar.se

Hur många på forumet har erfarenhet och kanske tips att dela med sig av körning av fordon med osynkroniserade växellådor?
För mig har uppväxlingen ibland vållat mera problem än nedväxling. Nedväxling med mellangas var något som man fick lära sig när man tog körkort, trots att lastbilen hade synkroniseerad växellåda.
Med min lilla erfarenhet från olika fabrikat tycker jag att det är mycket olika svårighetsgrad på växlingen. Den besvärligaste jag provat på är en Vanaja buss som var till åren och hade tjänstgjort som postbuss i sitt första liv.

Jag är definitivt ingen expert på osynkade lådor, men jag har kört en del olika varianter. Det här kan låta lite flummigt men jag ska försöka förklara hur jag tänker när det ska växlas upp.

Jag brukar inte använda frikopplingen alls när det ska växlas upp, i huvudet ser jag en snurrande skiva med ett hack, i det här hacket ska jag ha i växelspaken. När jag släppt gasen och dragit spaken ur växel håller jag spaken mot "kanten" till nästa växel med ett lätt tryck, när hjulen snurrar lika fort blir där ett svagt klick i spaken och det är bara att dra den i läge.

När man kört lite med samma bil blir det betydligt enklare, man lär sig ju hur stora de olika växelstegen är.

Min mardröm var också en buss. Gubben hade en Neoplan som jag stoppade i en motor och låda från en Henschel lastbil, ett av problemen som uppstod var att alla växlarna blev bakvända, man hade alltså de lägsta växlarna längst ifrån sig. I kombination med tio meter stag och lite slitna knutar på vägen var växellägena inte helt perfekta.
Det var tre personer som lärde sig att köra den här bussen: jag, min far och en chaufför med bra motoröra. Min första yrkesmässiga transport med passagerare var i den här bussen, då var jag 15 år gammal...

Stina.

Jag har ägt och kört 4 stycken fordon med osynkad låda.
Ingen av dessa har uppfört sej likadant sådär rakt av.
Dodgen va skitlätt så vida det inte var kallt.

GMCn var aldrig lätt. Ställde man handgasen de mista fel sket sig all växing båd upp o ner.

Första Magirusen blev aldrig klar men körningen var hyfsat lätt, även här krävde det "rätt" inställning av handgasen.

Vår nuvarande Magirus var ett mörker första åren.
Det tog iaf 5-6 mil innan den blev någorlunda lättväxlad.
I och med ett packboxhaveri på utgående axeln byttes även oljan i lådan.
Numera är den fin både upp och ner, DOCK rätt inställning på handgasen.

Tilläggas ska att man drar handgasen till "OFF" när man ska stänga av motorn på Magirusen.
MEN, si jag har fuskat och gjort ett litet märke på gasreglaget

Anars är principen som Stina skriver.... man måste "känna in" detta och lära sig att lyssna på motor, låda samt gärna kolla lite på hastighetsmätarn samtidigt man växlar, då får man även en liten hum om "när".
Man försöker inte ostraffat lägga in trean i uppförsbacke med Magirus om inte farten har sjunkit till 20-30 km/tim.

Det Stina beskriver är ungefär som att köra med en ej fungerande urkoppling. Råkade ut för det förra året när jag skulle igenom Stockholm i eftermiddagsrusningen, upptäcktes när det var dags att sänka farten vid köerna in till Norrtull, och eftersom batterierna inte var de bästa så var att starta med växel i inte ett bra alternativ. Istället var alternativet rejäl framförhållning, till en del andras förtret .

Reid.

Har också ofrivilligt experimenterat körning utan koppling en gång i tiden med min T112 efter att luftslangen till kopplingen rök av.
Det blev till att köra till verkstad utan koppling.
Att komma igång gick utan att stänga av motorn och starta på växel. Låg tomgång och med bestämdhet slå i ettan och ge gas omedelbums när ettan gått i.
Att gå mellan växlarna var inte så kämpigt, bara man hörde när det var dags och växla, och i samma stund lätta på gasen som man smidigt flyttade spaken.
Men så var det en tom dragbil.

Roade mig ibland med att växla personbilen utan koppling.
Dumt? Jo!

Såvar det snart dags att uppdatera Motorörat
Semester o en hyfsat lång tur med den Gamle!
Mycket osynkat blir det!

Stina! Verkar som du har haft en spännande uppväxtid, Yrkesmässig vid 15 bast, osynkade lådor+ förmodligen en sträng Farsa som bas!!! Man kan tro att du har åxå jobbat hos Broberg och Söner i Smestan där jag började min karriär 1965! Åkeriet drevs av 3 Bröder Broberg och dom var av den gamla stammen, om du förstår vad jag menar?? MVH. 30 Fredrik.

Köra utan koppling får man ju göra hela dagarna numera..... . Åtminstone om man åker Volvo. Samhalls fordonsavdelning i Södertälje ska trassla till i onödan och erbjuda både med och utan, förstås.

30Fredrik skrev:Stina! Verkar som du har haft en spännande uppväxtid, Yrkesmässig vid 15 bast, osynkade lådor+ förmodligen en sträng Farsa som bas!!! Man kan tro att du har åxå jobbat hos Broberg och Söner i Smestan där jag började min karriär 1965! Åkeriet drevs av 3 Bröder Broberg och dom var av den gamla stammen, om du förstår vad jag menar?? MVH. 30 Fredrik.

Gubben var egentligen en snäll och fridsam herre, men han hade sin alldeles egna bild av hur världen skulle fungera. I den här bilden ingick inte skolgång för min del i någon större utsträckning, därför blev jag ganska tidigt någon form av materialförvaltare för fordonen där hemma. Hur jag bar mig åt var det egentligen ingen som funderade över, bara grejorna fungerade. Jag hade bla. vid ett tillfälle tre stycken Mercedesmotorer nerskruvade av olika anledningar, det var då jag till moderns stora förtret insåg diskmaskinens förträfflighet när det gällde att få maskindelar tvättade.

Lite intressant så här efteråt var att i mina arbetsuppgifter ingick mycket körande med olika sorters fordon, dom skulle provköras, tankas och inte minst besiktigas, det här var alla överens om även modern. Det märkliga var att hon aldrig kunde tänka sig att tillåta mopedkörning förrän jag fyllt 15 år, det var ju olagligt...

Just då passade det här upplägget mig rätt bra, men visst hade det varit bra med tex. lite mer tyska språkkunskaper och visst var det spännande ibland. Omfattningen på spänningen minskade nog inte direkt när jag efter skolan officiella avslut drog hemifrån och började jobba hos Hasse Fjäder...

Det har ju trots allt funkat rätt bra, det som inte dödar, det härdar...

Ibland har jag funderat på att skriva några böcker om det här.

Stina.

har alldrig kört mer än 3 mil med osynkat ,skit va det ,men i 25 har ja kört synckad scania utan kopplingsbruk liksom osynkat ,fungerar på likavis tycker ja ,inga växel lådor har tagit stryck ,144 körde jag 650 oookm(ute i skärgården med mycky stopp) mycket på detta vis

Ibland undrar man hur mänskligheten överlevt utan alla fyrkantiga regler som omgärdar oss numera. Din bakgrund är nog inte så väldans unik egentligen. De flesta åkeriägare/entreprenörer som jag känner har på olika sätt utnyttjat ätteläggarna som gratis arbetskraft från tidig ålder. Att nåt skulle kunna gå på tok var det ingen som reflekterade över. Jag har själv levererat grus till en tolvårig bandtraktorförare. Sommarlovet innebar inte endast av bad och glass för alla ungar. Men som regel gick allt bra, och duktigt yrkesfolk blev det av dom.

Så är det alldeles säkert, och man säger att "det gick ju förr", men så sa man förr också. Förmodligen försiggår det fortfarande om man kommer lite utanför de stora allfarvägarna.

Stina.

Det finns kanske fler av er här som kan bjuda på mer historier på det sätt som Stina gör. 30Fredrik bör också han nämnas.

Thomas Almen skrev:Ibland undrar man hur mänskligheten överlevt utan alla fyrkantiga regler som omgärdar oss numera. Din bakgrund är nog inte så väldans unik egentligen. De flesta åkeriägare/entreprenörer som jag känner har på olika sätt utnyttjat ätteläggarna som gratis arbetskraft från tidig ålder. Att nåt skulle kunna gå på tok var det ingen som reflekterade över. Jag har själv levererat grus till en tolvårig bandtraktorförare. Sommarlovet innebar inte endast av bad och glass för alla ungar. Men som regel gick allt bra, och duktigt yrkesfolk blev det av dom.

Till mitt eget försvar måste jag tillägga att ingen av mina egna ungar varit involverade i min verksamhet förrän minste grabben började köra en av bilarna för något år sedan. Tiderna förändras...

Stina.

Samma här. Hon i Australien var mest intresserad av lastbilar, men därifrån till att jobba med dom var steget långt. Kan berätta en episod från när hon var lite drygt två år. Scaniasäljaren i Östersund skulle ha en visning av 3-serien, men Jämtländskt vårväder gjorde att det nästan inte kom några hugade spekulanter. Så när vi dök upp hade man börja plocka ihop allt och parkerat bilarna. När det gick upp för flickebarnet började hon högljutt böla så tårarna formligen sprutade. Försäljningschefen fick snällt lomma efter nycklarna till en T143 timmerbil så vi kunde åka en runda. Ännu idag, trettio år senare, skrattar han åt minnet när vi träffas.