Sida 1 av 1

Vilket körsätt innebär störst risk . . .

InläggPostat: 18 sep 2007, 10:22
av Per Thomson
Vilket körsätt innebär störst risk att blåsa topplockspackning för en gammal motor?
1. Att vänta till det yttersta och se om motlutet klaras utan nedväxling
eller
2. Att växla ned strax innan vidmomentet uppnår optimum?

Re: Vilket körsätt innebär störst risk . . .

InläggPostat: 13 maj 2011, 21:45
av Stellan
Den här godbiten fann jag när jag botaniserade lite i forumets tillblivelse. Det skulle vara kul att passa på nu när vi är fler på forumet att se vad medlemmarna anser i den här frågan... :D

/Stellan

Re: Vilket körsätt innebär störst risk . . .

InläggPostat: 22 maj 2011, 21:25
av Stellan
Ingen som har kunskap att dela med sig av till oss som är uppväxta och upplärda med de moderna dieselmotorerna? :shock:

/Stellan

Re: Vilket körsätt innebär störst risk . . .

InläggPostat: 22 maj 2011, 21:46
av faun v12
De äldre chaufföer jag åkte med som liten segade aldrig på växlarna utan växlade i god tid,havererade blockpackningar tillhörde undantag. mvhKH.

Re: Vilket körsätt innebär störst risk . . .

InläggPostat: 22 maj 2011, 22:05
av Thomas Almen
Nä, många valde väl växel tidigt i backen, å sen fick det gå på den tills man var uppe.

Re: Vilket körsätt innebär störst risk . . .

InläggPostat: 23 maj 2011, 22:03
av Stellan
Det kanske skulle ha varit ytterligare ett svarsalternativ verkar det som...att inte segdra alls

/Stellan

Re: Vilket körsätt innebär störst risk . . .

InläggPostat: 24 maj 2011, 20:28
av Per Thomson
Stellan skrev:Det kanske skulle ha varit ytterligare ett svarsalternativ verkar det som...att inte segdra alls

/Stellan


Kul att du väckte tråden Stellan!
Och Thomas svar som du bemöter är också intressant. Det som kunde hända det som Thomas beskriver var att chaufförerna ibland felbedömde vilken växel som skulle klara motlutet och då blev följden precis det alternativ som beskrives i röstningen att man fortsatte tills motorn nästan storknade. Jag har hört berättelser om händelser där motorerna har stannat och därefter "baktänt" med allt vad det kunde innebära i form av haveri.

Här kanske det passar med följande berättelse:
Med de 100 tons-ekipage som Boliden hade i mitten på 60-talet var chaufförerna tvungna att näst intill stanna inför vissa vissa motlut (upp till Renström med återfyllnadssand) för att säkra lägsta växel att klara stigningen. Visserligen var det här exemplet kanske inte helt passande här då det var tal om dubbla halvautomatlådor och dubbla motorer som inte synkade riktigt sinsemellan. Oavsett om det var dessa specialfordon eller konventionella bilar var instruktionen densamma om man skulle behålla anställningen.

Min egen slutsats efter att ha diskuterat detta med ett antal experter är att varken onödigt höga varvtal eller för tvingande segdragning kan vara bra för material som har tappat sin spänst efter många års vila och utan efterdragning.

Bemöt gärna och fortsätt rösta de som ännu inte gjort det!

Re: Vilket körsätt innebär störst risk . . .

InläggPostat: 24 maj 2011, 21:45
av Lars-Gunnar
Jag var med om en baktändning med en 485 Viking Turbo. Det var min far som körde och han skulle med Vikingen dra loss en annan 493 Titan Turbo. Båda var lastade med grus. Lossdragningen skulle ske backande. Det bar sig inte bättre än att motorn baktände under ett gasmoln. 150 Hk motorn syntes inte ha tagit någon skada men den blev ju heller inte dissekerad. På bilen fanns ju två lägen för backen och jag vet inte om han hade back + låg.

Vad som var fantastiskt var att där fanns en liten Fiat skogstraktor med band runt 6 hjul. Denna lilla krabat morskade upp sig och kopplades till den tunga lastbilen och tro det eller ej men den drog i väg med Volvon som ingenting. Den användes att dra fram timmer med på den tid det begav sig. Då fanns ju många typer av halvbandare och helbandare.

En annan gång var då vi var på väg till Sundsvall med tre travar sågat virke. Bilen var en 495 Titan Turbo 230 hk. Hittils hade allt gått bra från Hällnäs via Vindeln och Umeå. när vi närmade oss Örnsköldsvik kom vi till en brant men inte så lång backe. På den tiden var det till att sega sig upp oavsett märke. Jag antar att min far tog fel på växel för mitt i backen blev det tvärstopp med lång kö bakom. Vet inte om han lade in 1 + låg men han fick ekipaget att röra på sig från stillastående. Tjugofyra meter var ekipaget med tre-axligt släp och treaxlig lastbil. det var första och enda gången jag varit med om detta. Jag vet inte om han hade i en annan växel och trodde det skulle gå. Han hade säkert inte tillräcklig ingångsfart. 1964 var det inte tal om att braka in i backen med 80 km/timmen utan det var väl 60 om ens det.

Vilken växel skulle ni ha valt om ni varit i mn fars kläder och måste starta mitt i en 7 eller 8% lutning och med 56 tons totalvikt eller det kanske var 52 ton då?

Lars-Gunnar :)