veteranlastbilar.se

Vilken artikel!
Jag hade för några år sedan själv planer på att tillsammans med Leif Svärd försöka göra en sammanfattning om historien bakom dessa bilar. Den som inte vet vad jag avser rekommenderas att läsa sidor 50 - 55 i nämnt exemplar (rubrik). Ju mer jag försökte tränga in i ämnet förstod jag att den uthållighet och tid som skulle behövas för att lyckas, de förutsättningarna saknade jag. Bosse måste ha lagt ner en otrolig energi på sökarbete och intervjuer bakom det lyckade resultatet.

Bland källorna står under rubriken "Av . . . m fl". I texten nämns både Leif Svärd och Tommy Lindberg, utan att veta hur mycket hjälp Bosse har fått av dom två, så passar jag på att säga: de har betytt mycket för mig då jag försökte att lära historien bakom "Rakåttorna".

Den lånade artikeln om "Dåtidens fjärrtrafik"; "Han färdades om natten" passar perfekt in i sammanhanget.

Kul att den kan uppskattas även om det finns luckor.
Det var en del personer inblandade. Tack allihop! Förutom de i texten nämnda så har jag talat med ytterligare några. Bland annat Malte E och Leffe G samt Klint och Nessrup som fixade en bild.
Skulle vara intressant att få veta mer. Troligen finns det folk som vet men inte kommit till tals eller inte vill berätta.
Om 20 år kanske det kommer uppgifter som välter alltihop, men å andra sidan vågar jag sätta kepsen på att det redan idag finns de som vill avfärda hela artikeln.

Sedan har vi ju fuskåttorna så det är bara att sätta i gång...

Hade förmånen att följa Tommy per telefon under byggtiden samt att delta på första Åkarsvängen 2007 med hans storverk. Under det rallyt kom flera äldre herrar fram som mindes Bröd Engmans åttor men även den stora kollisionen vid Finnerödja,ganska otroligt 50 år senare ! Av alla bilar som "skapats" efter en förebild anser jag Tommys "åtta"som den främsta. Synd att den inte blev förärad en liten bild i den annars mycket intressanta artikeln.mvh KH.

Helt klart så är Tommys åtta en höjdare men när artikeln handlade om de fem originalen så tyckte jag att de bilderna skulle användas i första hand. Tyvärr blev det ändå några bilder på experimentvagnarna som inte kom med i tidningen. Dessutom aldrig tidigare visade bilder.

Håller med om att var det intressant läsning för en Scania-Vabis intresserad.

Jag har aldrig hört hur en sådan motor låter, är det stor skillnad mot sexan? för den har väl en annan tändföljd än v-åttan? finns månne en länk till ljud?

Mycket intressant artikel. De där Scaniaåttorna hörde man mycket talas om på 50-talet när man var barn, därför mycket intressant med lite fakta.
Man kan ju undra varför det inte blev någon serietillverkning, efterfrågan verkar ju ha funnits och speciellt komplicerat kan det inte ha varit att förlänga framdelen.
Kan det vara för att Volvo experimenterade med turbo vid den tiden och dom insåg att det var ett bättre sätt att få högre effekt utan viktökning.

Scania-Vabis hade en turboladdad rak 8:a vid den här tidpunkten, D815 industri- och marinmotor.

Kjell T skrev:Scania-Vabis hade en turboladdad rak 8:a vid den här tidpunkten, D815 industri- och marinmotor.

Var det därför det inte blev någon serietillverkning ?

Kjell T skrev:Scania-Vabis hade en turboladdad rak 8:a vid den här tidpunkten, D815 industri- och marinmotor.

Turboaggregaten var förhållandevis stora vid den här tiden, dessutom satt det bakom motorn. De två orsaker som hade störst betydelse vad jag tror var dels den höga vikten på motorn, dels att man bedömde marknaden för liten. Med marknaden för liten så kan jag bara påminna om alla som som köpte S-V 4:or för jobb som krävde 6:or. Vem satt på så mycket extra pengar som en åtta innebar i merkostnad och som inte behövda oroa sig för att klara en period med lite intäkter? De åkare var nog lätträknade som hade garantiavtal med transportköparen. Det var också lite tuffare banker vid den här tiden.

Säkert sneglade S-V:s motortekniker på Volvo som kom överladdning på sin Titan 1954. Nu är det tidsmässigt visserligen lite i slutet på "åtta-projektet" men inte minst med Myrsloken insågs att prototypåttorna (2 st 1957) måste ges ett annat motoralternativ. D10:an som fanns från o med 1958 försågs med överladdning och blev det motoralternativ, DS10, som Myrslokarna försågs med när försvaret äntligen bestämde sig. Inte förrän 1961 kom DS10 att bli ett motoralternativ för den civila marknaden med sin 205 hk. (Myrsloken 220 hk.) Nu var man äntligen ikapp med Volvo. Transportmarknaden utvecklades i en rasande fart, den statliga regleringen lindrades och att låna pengar var inga större problem.

Det här är min bedömning om hur det kan ha förhållit sig och andra kanske vet mer så jag välkomnar korrigeringar och kompletteringar.

De motorer Kjell nämner fanns i SJ:s rälsbussar (Yoa6?) som var runda i ändarna och målade gult och orange. Kanske även Kustartilleriets landstigningsbåtar i några exemplar hade turbo-åttor (3 st). Den jag har minnen ifrån hade 3 st DS10:or.

Per Thomson skrev:

Kjell T skrev:Scania-Vabis hade en turboladdad rak 8:a vid den här tidpunkten, D815 industri- och marinmotor.

Turboaggregaten var förhållandevis stora vid den här tiden, dessutom satt det bakom motorn. De två orsaker som hade störst betydelse vad jag tror var dels den höga vikten på motorn, dels att man bedömde marknaden för liten. Med marknaden för liten så kan jag bara påminna om alla som som köpte S-V 4:or för jobb som krävde 6:or. Vem satt på så mycket extra pengar som en åtta innebar i merkostnad och som inte behövda oroa sig för att klara en period med lite intäkter? De åkare var nog lätträknade som hade garantiavtal med transportköparen. Det var också lite tuffare banker vid den här tiden.

Säkert sneglade S-V:s motortekniker på Volvo som kom överladdning på sin Titan 1954. Nu är det tidsmässigt visserligen lite i slutet på "åtta-projektet" men inte minst med Myrsloken insågs att prototypåttorna (2 st 1957) måste ges ett annat motoralternativ. D10:an som fanns från o med 1958 försågs med överladdning och blev det motoralternativ, DS10, som Myrslokarna försågs med när försvaret äntligen bestämde sig. Inte förrän 1961 kom DS10 att bli ett motoralternativ för den civila marknaden med sin 205 hk. (Myrsloken 220 hk.) Nu var man äntligen ikapp med Volvo. Transportmarknaden utvecklades i en rasande fart, den statliga regleringen lindrades och att låna pengar var inga större problem.

Det här är min bedömning om hur det kan ha förhållit sig och andra kanske vet mer så jag välkomnar korrigeringar och kompletteringar.

De motorer Kjell nämner fanns i SJ:s rälsbussar (Yoa6?) som var runda i ändarna och målade gult och orange. Kanske även Kustartilleriets landstigningsbåtar i några exemplar hade turbo-åttor (3 st). Den jag har minnen ifrån hade 3 st DS10:or.

Din bedömning är nog så nära sanningen man kan komma.
Vad jag funderade på var att om Volvo hade sin turboversion klar 1954, så torde de ha haft provbilar ute några år tidigare.
Det kan ju knappast S-V:s motortekniker och beslutsfattare varit ovetande om, och därför kanske tvekat på om de var inne på rätt spår med sin åtta.

Jag tvekade på om jag skulle skriva 1953 eller 1954 för Volvos turbo-introduktion, kanske någon vet säkert? Och visst måste det ha gått provbilar ute innan introduktionen. Bolidens eget åkeri hade mycket provbilar från såväl Scania som Volvo. Om någon minns tidningen mil där en Boliden-bild fanns på framsidan så visades där faktiskt en tridem LT76:a men bilden var retuscherad så att just tridem-arrangemanget inte skulle synas. Nu kom jag visserligen ifrån den här trådens kärna, motor, men jag kan på goda grunder anta att 76-seriens olika effekthöjningar på DS11:an, 220, 240 och 260 hästar, hade utprovats på västerbottniska vägar med tunga malmlass innan de lanserades officiellt.

Det skulle vara intressant att höra om Bosse fick nystat fram något om hur man i Södertälje såg på det här med Turbo rent allmänt i konkurrensen mot Hissingen.

Bo Norvinge skrev:Kul att den kan uppskattas även om det finns luckor.
Det var en del personer inblandade. Tack allihop! Förutom de i texten nämnda så har jag talat med ytterligare några. Bland annat Malte E och Leffe G samt Klint och Nessrup som fixade en bild.
Skulle vara intressant att få veta mer. Troligen finns det folk som vet men inte kommit till tals eller inte vill berätta.
Om 20 år kanske det kommer uppgifter som välter alltihop, men å andra sidan vågar jag sätta kepsen på att det redan idag finns de som vill avfärda hela artikeln.

Sedan har vi ju fuskåttorna så det är bara att sätta i gång...

Hej Bosse och tack för det fina tidningsreportaget.På tal om fuskåttor så har jag nu hört av ganska säkra källor att K-E GRANBERGS åkeri i skellefteå skulle haft en,men även HANNES JOHANSSONS åkeri i Båtskärsnäs Kalix.Båda anslutna till bilspedition,någon gång i slutet på 50-talet.Dom bör väl vara fuskisar eller Det trodde i allafall så på dom som berättade.Du har säkert hört talas om 20 stk till ,Såna här legender skall naturligtvis vara mytomspunna ,annars vore dom väl inga legender