Fredrik Klint skrev:http://www.flickr.com/photos/grandprix63/6741474247/sizes/l/in/photostream/
. . . Och "spread axle" som jänkarna säger om släpaxlarna var väl knappast vanligt?
Nej, det var inte så vanligt med detta axelarrangemang. Någon skrev att den styr på sista axeln. Konstruktionen kan liknas vid att det är ett två-axligt släp under trailer-skåpet. Skåpets ram vilar på en vändkrans placerad i centrum på den två-axliga under-ramen. När trailern svänger vill den två-axliga ramen/släpet fortsätta i ursprunglig riktning och svänger därför i förhållande till trailern. Den främre axeln har även den en vändkrans liknande den som finns på ett vanligt släp och styrutslaget för denna begränsas av två parallella stag som är fastsatta mot trailerns ram ungefär i mitten. De syns på bilden om man tittar noga.
Egentligen styr inte trailern det minsta jämfört med om det hade varit fasta axlar. Däremot vinklar axlarna sig inbördes och syftet med detta var att minska brytkrafterna som den långa hjulbasen innebar. Den skenbara styrningen ledde till att vid tvära svängar kunde axlarna/hjulen komma nästan en meter utanför skåpet, framaxeln åt en sida och bakaxeln åt den andra. Detta medförde en del olyckor och jag mins fler historier om nedmejade trafikdelare.
Vad var då vitsen med den långa hjulbasen, jo om axlarna hade en inbördes placering med 4 meter så räknades inte axlarna som boggie utan fick ha fullt axeltryck. Axeltrycket vid den här tiden var 8 ton medan boggietrycket var 12 ton. Konstruktionen innebar alltså 16 tons bruttovikt i stället för 12 ton, dvs 4 ton mer.
Konstruktionen med axlar och ram svarade Rynge för medan skåpet var av fabrikat Ystad kaross.
