mariberglund skrev:Detta var en intressant tråd
Det har faktiskt funnits några riktiga åkarkvinnor som tidigt blivit änkor ,det är fantastiskt vad en del kvinnor klarar av mycket ,det är oftast inte bara ett företag/åkeri att driva vidare ..,eller att sätta sig i lastbilen och att köra själv.
Utan här krävs det så mycket mera uthållighet och mod och tålamod ,oftast hade dessa åkarkvinnorna barn och ett hem och det måste också skötas med matlagning ,bak och tvätt .
De ärvde mannens " dröm " åkeriet med lastbilar ..och som åkarkvinna drev de vidare något som senare blev deras livsverk ,endel åkerier finns fortfarande kvar och drivs nu av barn och barnbarn.
// Mari Berglund
Det var en bra tråd,Mycket klokt skrivet av dig Mari .Har sett många kvinnor genom åren som har varit ankaret i hela åkeriet,har själv en mormor(Gerda) som gick bort för några veckor sedan.Hon hade koll på allt,dvs debit o kredit vilket en del nu förtiden verkar glömma.Och morfar berättade en gång för mig att när tiderna var dåliga och det inte fanns några jobb så hjälptes dom åt att plocka bär och hjälpa bönder i slåttertider,till skatt försäkringar och amorteringar,på lastbilen.För vilken skam det var då att säga till kanske fem borgenärer att man var satt i konkurs. Och man förundras så här efteråt hur att hon alltid lyckades att hålla maten varm när morfar kom hem oavsett tid på dygnet.Och palten som hon gjode till matväskan ,ja sagolik är bara förnamnet.Jag har sett hur en del till och med kopplade plogarna till sina män när gubbarna hade varit på fest,och inte hade allt för bra koll ,det fanns också kvinnor som fick följa med gubbarna när dom skulle lossa timmer på svaga isar,Så kvinnorna,Ja jag hävdar att dom var många gånger var

kittet i åkerinäringen,rätta mig gärna om jag har fel.Men jag vill även hedra männen i åkerierna som slet oftast som gallärslavar ,och det var minsann inga 7-16 jobb.träffa barnen ,ja det gjorde man på söndag,eftersom lördag var på den tiden arbetsdag.Ja tiderna förendras och tur är väl det eller
