Scania Vabis fyror med djurfinkor.

[Anders Ason]

Inlägg från medlemmen "rangero"


Pappa,s första lastbil var en Scania Vabis, fyra, 1951. Han var köpman, häst- och kreaturshandlare men också skinnhandlare, därför har jag fått ärva hans vargpäls med David Crockett mössa, skjutna i Ryssland, sydd i Finland på 60-talet.

Alltnock, fyran, var en L51, säger storebror Staffan, som såldes till Möller (eller Muller) i Gällivare och byttes till en Volvo Starke kring 1958-59. Pappa hade en hästfinka på flaket, byggd i trä med handvev för bakrampen. Fyran hade tipp men ingen kran, så han hade en ställning där man enkelt tog bort finkan, för att köra grus och transporter höbalar. Pappa körde av vägen med fyran i Finland, kanske 1955, men som tur i oturen var finkan tom just då. Bilen blev svårt krossad och den reparerades med ny Bege hytt och lackerades scaniagrön, innan han bytte den efter några år.

Lite historia om fyrans liv:
På 50-talet köpte pappa hästar i Finland tillsammans med Otto Pohjanen, Kardis, en by vid Torne Älv vid Finska gränsen. Otto hade en likadan Scania fyra men liknande finka, som Otto,s son Lars säger nu att den såldes till Pello, Åkaren Viinikka, den kapades till traktorkärra och hytten hamnade bakom ladugården (ska försök söka upp Viinkkika som jag känner). Jo hästhandlen från Finland var bra, men det var förbjudet att exportera hästar, utom slakthästar, till Sverige, så vad gjorde de båda hästhandlarna. Jo man startade en hästsmuggling simmandes med hästar och båt över älven, i mörker nattetid, med tullarna i hasorna. Jag var kring 8-9 år och fick vara med ibland, ridandes på första hästen när man landade på Svenska sidan i mörker och övriga hästar bundna efter varann i svansarna, full fart in i skogen, men tullare ibland springande efter. Denna hästhandel pågick några år och ibland fanns 60 och fler hästar i ett skogshemman utan vägar flera kilometer in i skogen, innan hästhandlarna sålde hästarna vidare i hela övre Norrland. Några hamnade också på kallblodstravet, då finnhästen var en god travare och är det än idag.

Nu tänker jag skaffa mig en Scania Vabis Fyra, renovera, bygga en finka och återuppleva allt, så nu behöver jag goda råd, för jag har tänkt på detta några år, så nu blir det verkstad. Första delen kommer hem nu i veckan, en epatraktor av fyran mod. 1952, som fungerar och är körduglig, med bege hytt men utan längd och flak, men en sådan finns i Pello och en fyra står i en by söder om mig i Roslagen, vid en såg med en kran på ramen men utan flak.

Åke, alias "rangero"


(Inlagt av Anders Ason)

[Anders Ason]

Trevlig berättelse ur det verkliga livet och man kan nästa känna hur det är att smyga omkring i skogen om natten med hästarna.

Lycka till med bygget och vi ser fram mot lite bilder.

[Thomas Almen]

Hästhistorierna känner jag igen från Radions P1, där Bengt Pohjanen berättade om sin uppväxt för nåt år sen. Exakt samma system med hästfinka hade far min på Mercan, som ocksa hade tipp. Varje söndag skulle presumtiva loppvinnare hämtas hos div. bönder runt Storsjön, för att fraktas in till travet i Östersund. I veckorna kunde det bli flytt av nåt huggarlag, 2 hästar i finkan, å kojan på medar på släp bakefter. Hmm, låter som Stenåldern var för mindre än 50 år sen...

[S-V L44]

Trevlig historia berättad av "Rangero". Sådant är alltid kul att höra.

Om Scania fyran var av årsmodell 1951 så bör modellen ha varit en L40, inte L51.

Dessa fyror tillverkades enligt följande:
- först som modell L10 mellan 1944 och 1946/47 (även som fyrhjulsdriven F10 mellan 1944-1946)
- sedan som 2L10 mellan 1946/47 och 1949/50 (även som fyrhjulsdriven 2F10 mellan 1946-1949)
- därefter som L40 mellan 1949/50 och 1953 (även som fyrhjulsdriven F40 endast under modellåret 1950)
- och slutligen som L51 från 1953 till 1959, vissa lagerbilar kan också vara registrerade som 1960 års modell.

Rangero skriver:

Nu tänker jag skaffa mig en Scania Vabis Fyra, renovera, bygga en finka och återuppleva allt, så nu behöver jag goda råd, för jag har tänkt på detta några år, så nu blir det verkstad. Första delen kommer hem nu i veckan, en epatraktor av fyran mod. 1952, som fungerar och är körduglig, med bege hytt men utan längd och flak, men en sådan finns i Pello och en fyra står i en by söder om mig i Roslagen, vid en såg med en kran på ramen men utan flak.

Många tror att alla dessa bilar är lika, men så är absolut inte fallet än om de ser väldigt lika ut.
Den epatraktor som du köpt är förmodligen också en L40 om det är årsmodell 1952, men när man byggde om en lastbil till epa-traktor så fick fordonet oftast nytt registreringsnummer och ibland angav man årsmodellen till året man gjorde ombyggnaden.
När man letar efter reservdelsbilar till dessa skakfyror så är det mycket viktigt att komma ihåg skillnaderna mellan modellerna, annars kan det lätt bli fel komponenter eftersom det finns väsentliga olikheter i såväl chassi, som drivlina (motor och växellåda). I princip kan ingenting från en L51 användas till de tidigare modellerna och vice versa (mer än ett fåtal karossdelar). Däremot är många komponenter lika mellan de första modellerna fram till 1953, men även här finns det väsentliga skillnader främst i motor och chassi.
Jag har ganska klart för mig de allra väsentligaste skillnaderna och det är viktigt att också ha koll på bilarnas chassinummer eftersom detta är viktig information för att man skall kunna göra en tillförlitlig sökning/bedömning om bilen (eller objektet) är utrustad med "rätt" komponenter. Annars köper man kanske på sig delar som visar sig inte passa alls när man väl får hem dem. Gamla bilar kan ju naturligtvis också ha byggts om av tidigare ägare så att man kan ändå inte vara 100 %-igt säker på att fordon eller dess komponenter verkligen härrör från rätt modellserie/-år.

// Kjell N

[S-V L44]

Den epa-traktor som du tänkt köpa är mycket riktigt en L43 tillverkad år 1953.

L43 indikerar att den ursprungliga hjulbasen var 4200 mm.
Bilen skall vara försedd med en D422 direktinsprutad dieselmotor (till skillnad mot föregångarna L10/2L10 som hade en D402 förkammardiesel och före november1946 med motorblocket tillverkat av en föga hållbar aluminiumlegering). L51:ans motor är något större och kallas D442 och denna har i princip ingenting gemensamt med varken D402 eller D422.
Bilen skall också ha hunnit få en G50 helsynkad femväxlad växellåda som introducerades 1951 (till skillnad mot föregångarnas fyrväxlade osynkade växellådor av typ K40). G50 finns även på L51. Växellådan på epan är ju spärrad så förmodligen måste du hitta en ersättningslåda, och då är det bra att veta att du också kan leta bland L51:or.
Bromsarna blev också uppgraderade 1951 så att de är nästan lika de som sedan kom på L51.
Den kanske lättaste sättet att utifrån kunna skilja mellan en L51, L40, 2L10 eller L10 är att L51 har hjul med 10 hjulbultar, medan alla föregångarna endast har 8 hjulbultar. Så detta måste du tänka på om du letar efter en lastbilsbakdel (traktorsläp) till epan.

Jag tror att den epa-traktor som du funnit säkert är ett utmärkt objekt att bygga vidare på.

Jag har lite sporadisk historik på bilen.
Bilen byggdes om till epa-traktor i maj 1962 av Mählers Smides- & Reparartionsverkstad i Näsåker och fick nytt regnummer Y5203. Vilket regnummer den hade som lastbil vet jag faktiskt inte.
I augusti 1967 bytte den ägare och gick till Långsele.
I juli 1969 såldes den till en bilskrot i Sundsvall, och den avregistrerades sedan av samma bilskot i juni 1970, men samtidigt såldes den till en ny ägare i Timrå.
Och tydligen finns den ju kvar i det nya registret än idag, vilket ju dels är trevligt och dels underlättar det om man vill utveckla fordonet. Det går ju faktiskt att bygga om från epa till "vanlig" lastbil även om det ju är vanligare omvänt.

Lycka till.
// Kjell N

[Anders Ason]

Så intressant det kan bli när nu Kjell N fyller på med så mycket material om bilen. Verkligen trevligt med en sådan informationsklippa på forumet.

[Kjell T]

Vad motorerna D402, D422 och D442 i gjutjärnutförande beträffar så finns det likheter. En D402 har slaglängd och cylinderdiameter identiskt lika, men bla cylinderlock, kolvar och insprutare skiljer eftersom D422 är direktinsprutad.
En D442 har 14mm längre slaglängd och vevstakarnas bredd i storändan torde avvika. Kolvarna är anpassade till den längre slaglängden. Detta är taget ur mitt minne efter vad jag läst i olika reparationshandböcker (bla Teknos dieselmotorer) och forskat i oklika reservdelskataloger, både original och "pirat".

[Åkarns Kalle]

Intressant intressant

Finka på flaket har jag hört en berättelse om det var en Kreaturshandlare i samma socken som morfar bodde i
som hade en Chevrolet, årsm 1946 Y3252 en dag var den trasig och han skulle leverera en häst vad göra jo han ringde till morfar
som kom med fimpen så flyttade dom över finkan från Chevan till Fimpen lastade hästen och morfar for
han säger att det kändes lite nervöst då att köra en levade häst det hade han ju inte gjort tidigare men allt gick bra.

/Kalle

[S-V L44]

Min far använde tidvis också djurfinkor (eller ko-burar som vi brukade säga i Skåne) än om djurtransporter inte ingick i åkeriets vardagliga verksamhet.
Jag minns inte så många detaljer av dessa ko-burar men jag tror att de sattes ovanpå de ordinarie förhöjningslämmarna, Baklämmen var naturligtvis i en enhet och ribbad så att djuren kunde gå upp på flaket den vägen. Och sedan minns jag att det fanns ett antal öglor i framstammen så att man kunde binda fast djuren under transporten.

Denna bild visar inte min fars L44:a utan bilden kommer förmodligen från ett av Scania's många "vykort".

Scania-Vabis L13 - 1944 - T2043 - Örebro Läns Slakteriförening - Örebro - LR.JPG (78.58 KiB) Visad 9820 gånger

Jag har kollat upp denna bil och det är en Scania-Vabis L13 inregistrerad i oktober 1944, och chassinumret visar att det skulle vara det 15:e tillverkade fordonet sedan introduktionen av denna modell-serie.
Fotot är förmodligen taget under 2:a världskrigets slutskede eftersom bilen är försedd med gengasaggregat.
Bilen blev ombesiktigad i juni 1946 när man byggde om den till dieseldrift. Bilen blev då plötsligt 15 cm längre trots bibehållet flakmått och överhäng. Märkligt.
En annan intressant och delvis förbryllande detalj på bilen är hytten. Hytten ser ut som en mycket tidig Nyström-hytt. De tidiga L10:orna från 1944-1947 försågs ju med Åtvidabergshytter då hytten fabriksmonterades av Scania. Jag trodde också att Nyströms stålhytt kom några år senare än 1944, men det är kanske en Nyström trähytt som vi ser på bilden?

// Kjell N