veteranlastbilar.se

Hej forumbesökare nya som nygamla och gamla!

Om ni har sett och läst en mängd inlägg i detta forum så har ni säkert sett att flera har berättat om deras upplevelser när de åkt med sin far t.ex. Det var länge sedan någon hade något att berätta litet som stort, märkvärdigt som banalt. Ni som är nytillkomna, vad har ni för erfarenhet av er första kontakt med lastbilen och vad gav det för intryck. Var den en upplevelse som gör att ni idag håller på med lastbilar?

Berätta för oss andra så vi får något trevligt att läsa än att bara se "objekt finns" och "objekt köpes" mest varje dag. Om ni behöver något eller vill köpa vad är orsaken? Vad har du för Märke och modell som du vill ha grejor till? Hur fick du fatt i projektet? Sådant kan ni berätta om det nu inte är sekretessbelagt.

Ge er tid och ni kommer att känna en annan tillfredsställelse.

Mvh. Lars-Gunnar som presenterade sig här: viewtopic.php?f=9&t=154

Det skulle vara kul att få veta lite mer om vad som gjorde att så många intresserar sig för just den här hobbyn, och gärna lite om vilken inriktning folk har. Jag själv är nog lite mer intresserad av transporthistoria en "bara" fordonen, även om jag har några själv

/Stellan

Tänkte jag skulle dela med mig av en händelse som jag upplevde när jag åkte med som liten grabb (ca 13) i en av åkericentralens liftdumbers av fabrikat Scania L111.

Man följde med några gånger och för en liten lastbilsintresserad pojk var detta en höjdare som man gärna hängde med på, ska ju tillägga att man cyklade ner med sin instamatickamera och tog kort på lastbilar redan i 10-11 års åldern.

När chauffören och jag skulle hämta en container utanför Oxhagsskolan i Kalmar och när han skulle lyfta den fulla container så hörs plötsligt ett öronbedövande dån, va i hela helvete hände nu då säger chaffisen och vi rundade containern och som nu hänger på sniskan i lyften.

Fästpinnen för lyftöglan har gått av och halva containern dansade ner i gatan med buller och bång, eleverna och lärarna i skolan hoppade nog en och annan meter i sina stolar och vi fick bråttom att fixa "problemet" med ett antal stroppar och vips stod container på flaket och vi avlägsnade oss som hastigast för transport till soptippen utanför Smedby.

Man fick se mycket ute på soptippen där sopbilar och andra bilar ständigt körde fast, som exempelvis åkte Svelast ut till tippen med godis som skulle kasseras och mängder av dessa godsaker hamnade där, fast en del garanterat hamnade i personalens magar.

Och vem som drog upp alla....jo soptippens snyggaste blondin, ja nu ska ni inte få några ideer killar för blondinen hette Rottne i förnamn.

Hur det började!
Antagligen med morfar och mormors grannar. De hade åkeri och jag kan fortfarande känna fascinationen över Scania111:an (?) med det kromade v8 märket. Eller det jättelika garaget. Eller doften av flis från flaket.
Och även jag gillar Blondiner. Pappa körde skogsmaskin och Rottne var nog mitt favoritfabrikat i konkurans med ÖSA!

Johan i Hok

Lovade Per vid målgången i Södertälje igår att jag skulle publicera en liten udda historia här på forumet, så det får jag väl göra då. Forummedlem Berger har kommit över en LS 110:a som jag har tydliga minnen av, inte minst av ägaren, Alvar. Att han valde att köra lastbil kan te sig som en gåta, för nån chaufför var han inte. Otaliga grindstolpar, grävmaskinmotvikter m.m kan vittna om det. I Skärvången utanför Föllinge hade han sin like i en åkare som hette Valentin. Nån gång på 50-talet möttes dom på Gällsåbron ovanför Häggenås. Utgången var given, och Valentins Scania 135:a hamnad uppåner i Gällsån. Till all lycka blev det väl inga, eller lindriga personskador. Nu var det så att motorn i 135:an var väldigt frisk, ny eller nyrenoverad, samt att Valentin hade en Titan som var bra i det mesta, utom just motorn. Därför blev 135:amotorn satt i Titanen, som därför fick ett fortsatt liv. Så SolstaTrafik i Karlstad var inte först med att para ihop Volvos drivlina med Scanias motor. Den här historien fick jag på Elmia av en chaufför som jag åkte mycket med som grabb, och vars far hade kört åt Alvar.

Scania-Vabis motor i en Volvo Titan blir väl en Skvader

Lars-Gunnar

Min första kontakt med lastbilar var när jag som grabb i mitten på 1950 fick åka med en bekant som körde för Göteborgs ny bärarlag . Minns när jag fick åka med till Udevalla, det var långt då! Och en gång var vi till Göterborgs kolgasverk och lastade koks. Föga annade jag att jag 9-10 år senara själj skulle köra dit ibland när de bytte reningsmassa i filtren, miljön var mer eller mindre den samma då. Första lastbilen jag körde skilde sig inte heller mycket från den jag åkte med, osynkad växelåda och sidventils bensinare. Men efter ett halvår fick jag en Volvo Starke istället med Diselmotor. Men forfarande ingen stysservo och usla bromsar. Underbart när jag första gången körde åkeriets splitt nya Skania 36 med tryckluftsbromsar och servostyrning. Sedan kom ju nyare bilar med turbomotorer och range-växellådor och förarmiljö som man inte kunnat drömma om innan med då hade redan axlar och rygg tagit stryk så jag sadlade om till bättre betalt och mindre ansträngande jobb 1974 efter 10 år då mycket nytt hände. Men friheten och känslan att behärska ett stort fordon under svåra förhållande saknar jag fortfarande.

Kul att läsa om hur andra "trillade dit" och började köra lastbil. Jag var tio år efter dig när jag fick åka med på min första utlandsresa med lastbil...till Oslo från Uddevalla. Att det var en tvåaxlig F85 dragbil med en enkelaxlad trailer bakom gjorde ju att det var en riktig långtradare (för en tioåring), plus att den gick utomlands. Känslan när vi åkte över svinesundsbron och fick åka högertrafik var obeskrivlig...detta var före -67 så vi åkte halva sträckan vänstertrafik och halva sträckan högertrafik. Det var till och med häftigare än att åka till Bagdad

Precis som du skriver så kunde man ju aldrig drömma om att man själv skulle kuska samma E6:a upp och ner lite drygt ett decenium senare, fast då med en FB88 och tvåaxligt släp. Tänk så det kan gå

/Stellan