Raderade minnen...

[Kjell T]

Minnen som inte finns nedskrivna försvinner. Åtskilliga gånger när jag besökt min far under senare år på kvällarna har han berättat om timmerkörning, massavedskörning, gruskörning och snöplogning på skogsvägar och isvägar under början av 50-talet. Senare körde han buss. Varför bad jag inte honom skriva ned något om de otaliga intressanta upplevelserna?

Nu är det för sent. Den sista sjukhusvistelsen inleddes natten till torsdag i förra veckan. Ännu på fredag kväll när jag besökte honom på sjukhuset pratade vi bla om hur man byggde busskarosser på 50-talet hos hans arbetsgivare och på lördag ställde han frågor till min systerson, om den lastbil med kran som han kör i Stockholmstrakten.
Söndag kväll tog han sista andetaget och nu är det för sent att prata med honom.

[S-V L44]

Jag får beklaga sorgen.

Jag tror att alla de som ännu är lyckligt lottade att ha sina föräldrar eller en äldre generation i livet att utbyta erfarenheter med, inte riktigt inser att det förr eller senare ofrånkomligen kommer att få ett slut.
Därför är det viktigt att teckna ned, om inte fullkomliga berättelser, så åtminstone enklare minnesanteckningar. Detta kan man ha enorm glädje av när man själv så småningom blir gammal.
Samtidigt kanske dessa minnesanteckningar från en äldre generation kan komma till glädje för kommande generationer. Glöm bara inte att också skriva ned det man själv upplever i nuet. Det som är självklart idag är kanske glömt imorgon. Fotografier utgör ofta en bra bas för att framkalla minnen, men man behöver ibland lite text också.

// S-V L44

[Lars-Gunnar]

Jag får beklaga sorgen Kjell T!

Ja, du är inte ensam om att "upptäcka" att något fattas och som nu är förbi. När min mor hade gått bort började jag fundera på att släktforska. Varför just då och inte när hon levde? Nu upptäckte jag hur mycket information hon tog med sig i graven. Min far som var lastbilschaufför och hade kört både timmer, massaved, sågspån och flis var måttligt road av att snacka om vad han varit med om så det blev alldrig något lastbilsprat oss emellan men jag har egna minnen som finns nedtecknad i detta forum.

Just det här att man inte gjorde så och så är nog för att vi är för upptagen med oss själva och vårt legverne. Man har familj och har försörjningsbörda. Man kanske blir arbetslös och får annat att tänka på. Vi lever ju i ett pusselsamhälle idag.

I alla fall hoppas jag att du fått många ljusa och fina minnen av din älskade far. Kanske du har åkt med honom i lastbilen och delat hans matsäck.

//Lars-Gunnar

[Anders Ason]

Beklagar sorgen. Vid den tidpunken min far levde de sista åren var mitt intresse för gamla lastbilar och det som hör till noll. Har jag blivit klokare med tiden eller har jag drabbats av en sjukdom (nostalgimania eller mellankolimania)?

Anteckna, skriva - nej det är för krångligt. Spela in samtalen och låt gamlingarna prata fritt, sedan kan man skriva av i lugn och ro. Spela in kan de flesta mobiltelefonerna i dag.

[Böll]

Beklagar ja med Kjell.................Hoppas de bra med dig,annars får du skriva av dig lite............mvh Olle..

[Anders]

Beklagar sorgen Kjell.

Det är så mycket som man skulle ha frågat och prtat om som aldrig blir gjort. Men man får försöka se till det som man trots allt har lyckats få reda på.

Anders