veteranlastbilar.se

Man kan observera att det på flertalet äldre lastbilar i våra nordliga grannländer, speciellt då Finland, förekommer flitig användning av en så kallad glidskena längs flaklämmens sida.

I Eric Björklunds bok ”Petsamotrafiken i bild” förklaras detta med att denna glidskena kom till användning när fordon möttes för att undvika att man krokade ihop och drog av lämmen och därmed skadade lasten. Grundproblemet var väl att vägarna var smala och dåliga samt att det i alla fall i Petsamotrafikens fall var ovanligt tät trafik med kanske hårt pressade transporttider.

I södra Sverige tror jag inte att vi sett så många fordon med denna glidskena, men här har vi i alla fall en bild på en svensk bil.
Hur var det med förekomsten av glidskena i norra delen av landet?



// S-V L44

En sådan här typ av lem satt på den bil som min far körde och det var en Focoflak från 1962. Vet inte varför den satt där men jag hade tänkt om det skulle vara en liten förstärkning i sidled. Lemmarna kunde ju ha varit helsläta som de som satt på gamla Titanen från 1956 men var inte det. Den var ju utav trä så något stöd var det ju inte utan kanske prydnad?

Lars-Gunnar

De flesta ekipage i Norge hade en sådan glidskena förr, några hade dem ända in på -70 talet. De satt även på skåpen, men då var det metallskenor istället. Jag hade ett smalt skåpsläp från VBK i Horten efter F88:an jag körde på Norge med, och det hade sådana skenor. Man får ju inte glömma att militären hade sådana på i stort sett alla sina flakbilar förr också.

/Stellan

När det nämns stämmer det nog rätt väl att miltärfordon oftast också hade dessa glidskenor. Det var väl för att inte skada barken om man kom alltför nära tallstammarna?

// S-V L44

Förmodligen så har jag väl visat den här bilden förut, men jag chansar och gör det igen. Här syns glidskenan i nederkant på skåpen:

/Stellan

Fin bild på Volvon samt även broschyren från Stellan uppskattas.

Jag kan komplettera med att tidigare när lämlåsen var utanpåliggande till sin konstruktion så var det en risk såväl vid trånga passager som på lastningsställen att något kunde haka i lämlåset och därmed förstöra det. Föreställ er bara en lina från en travers som hänger ned i en trång industrilokal och hur lätt är det inte att den hakar i ett lås. Senare, mitten 60-talet, när pallade laster blev vanligare och fordonbredden ökats till 250 cm så kunde man få in två lastpallar på 80 cm flaklängd om lämlåsen var infällda. Min Skänningetrailer var en bland de första byggnationerna med inte bara lämlåsen infällda utan även TIR-kramporna - om jag minns rätt så var invändig flakbredd 242 cm. Med släta lämsidor blev det inte längre behov av avvisarskenan så den avskaffade sig självt när det gällde civila fordon.

Den starkt expanderande fjärrtrafiken i början på 60-talet gjorde att många strävade efter största möjliga invändiga flakbredd även fast största tillåtna fordonsbredd endast var 235 cm. Vid längre transportavstånd var det ju viktigare att få fordonen så välfyllda som möjligt. Det senare gällde kanske speciellt styckegods där volymen oftare än vikten begränsade vad man kunde få med i batalande last. Detta var nog också en anledning till att man slutade med avvisarskenan till förmån för ett par centimeters ökad invändig bredd.