veteranlastbilar.se

När man läser inläggen i detta forum så verkar flera än jag ha svårt med däck, fälgar och
vilken hjulstorlek det ska vara till våra gamlingar.
Själv har jag spanat lite efter 11,00XR20 och visst finns det lite utbud på bl.a. dackonline.se
men många däckfirmor klarar inte att montera lastbilsdäck.
Kanske vore det på sin plats med en HJUL OCH DÄCKVERKSTAD här på forumet.
Då många varnar för Kina och öststatsdäck blir man lite fundersam då däcken är ganska viktiga ändå.
/Christer

Med dom körsträckor, hastigheter och vikter det normalt rör sig om den här sortens fordon spelar det inte så stor roll var gummit kommer ifrån, du kan använda däck från Nigeria om du hittar några.
Det är viktigare att undvika regumeringar, det som dödar däcken är ålder och torka (solljus) och eftersom regumeringar har levt ett liv redan är dom inget bra alternativ.

Stina.

Jag tror inte att en HJUL och DÄCKverkstad behövs här på forumet - det skulle nog bli en "alltför liten verkstad". Men jag förstår att detta med olika typer av dimensioner kan vara förvillande för många "nyveteraner" och då är det vår plikt att klara ut detta. Om vi så gör det här i denna kategori eller under någon verkstadskategori spelar inte så stor roll. Utnyttja sökfunktionen så kommer det lätt fram vad som sagts tidigare.

Utöver vad som herrstina skriver kompletterar jag med följande "kom ihåg" sammanfattning:

Slang jämfört med slanglösa däck:

Före 1970-talet gällde däck med slang, (i andra världsdelar kan de förekomma de fortfarande).
Den vanligaste dimensionen på de tyngsta fordonen under 1960-talet var 11.00x(R)20.
11.00 står för däckets bredd och 20 står för fälgens diameter.
Den slanglösa ersättaren till denna dimension blev 11.00xR22.5, ett hjul med samma diameter och även däcksbredd men med en större fälgdiameter. Den nya slanglösa typen vann sitt intåg främst genom att den skulle ha lägre rullmotstånd och därmed spara bränsle. Om man ställer ett hjul av vardera typen intill varandra ser man att det är betydligt men gummi på den gamla typen av hjul.

Man skall också ta reda på biltillverkarens specifikation för däck och hjuldimension. Men man måste också veta att det var mycket vanligt att bilarna förr beställdes med en större dimension än som var standard. T ex en Volvo Viking uppgavs ha 9.00x20 medan denna modell ofta försågs med 10.00x20, i vart fall de senare årsmodellerna. När Scania-Vabis L76 introducerades 1963 var standardspecifikationen 10.00x20 men de flesta valde att beställa den med 11.00x20.

För den som är intresserad av att studera däck och fälgdata rekomenderas STRO normer. Det kommer årligen ut en bok, men även en äldre bok är intressant att studera om man vill ha fakta om däck och fälgar.

Per Thomson skrev:Jag tror inte att en HJUL och DÄCKverkstad behövs här på forumet - det skulle nog bli en "alltför liten verkstad". Men jag förstår att detta med olika typer av dimensioner kan vara förvillande för många "nyveteraner" och då är det vår plikt att klara ut detta. Om vi så gör det här i denna kategori eller under någon verkstadskategori spelar inte så stor roll. Utnyttja sökfunktionen så kommer det lätt fram vad som sagts tidigare.

Utöver vad som herrstina skriver kompletterar jag med följande "kom ihåg" sammanfattning:

Slang jämfört med slanglösa däck:

Före 1970-talet gällde däck med slang, (i andra världsdelar kan de förekomma de fortfarande).
Den vanligaste dimensionen på de tyngsta fordonen under 1960-talet var 11.00x(R)20.
11.00 står för däckets bredd och 20 står för fälgens diameter.
Den slanglösa ersättaren till denna dimension blev 11.00xR22.5, ett hjul med samma diameter och även däcksbredd men med en större fälgdiameter. Den nya slanglösa typen vann sitt intåg främst genom att den skulle ha lägre rullmotstånd och därmed spara bränsle. Om man ställer ett hjul av vardera typen intill varandra ser man att det är betydligt men gummi på den gamla typen av hjul.

Man skall också ta reda på biltillverkarens specifikation för däck och hjuldimension. Men man måste också veta att det var mycket vanligt att bilarna förr beställdes med en större dimension än som var standard. T ex en Volvo Viking uppgavs ha 9.00x20 medan denna modell ofta försågs med 10.00x20, i vart fall de senare årsmodellerna. När Scania-Vabis L76 introducerades 1963 var standardspecifikationen 10.00x20 men de flesta valde att beställa den med 11.00x20.

Ja, Per det om Vikingen kan jag verifiera. Min fars var 11.00x20. Däremot minns jag inte vad the old Titanen hade från 1954. Undrar vad de har för storlek på veteranerna idag?

Lars-Gunnar

Jag måste rätta dig Per! 11-22,5 motsvarar 10.00-20, 12-22,5 är lika stor som 11.00-20, även 315/80-22,5 har samma radie som 11.00-20.

Stina.

Ooooops, där ser man vad åldern kan medföra i dåligt minne, ber om ursäkt

Om Kjell T har tillgång till den litteratur han nämner så vore det intressant om han kunde presentera diametermåttet för de dimensioner jag felbedömde.

Innan jag söker uppgifterna kommer en förklaring till vad STRO är om det är någon som inte vet.
STRO är en förkortning som kommer från : The Scandinavian Tire & Rim Organization
Adress; Folkungagatan 23A, S-753 36 UPPSALA, tel +46-18-244838, Fax. +46-18-245838, E-mail: info@stro.se och hemsida http://www.stro.se
enligt uppgifter från 2007.

Diameter enligt STRO: 9.00R20 Norm 1018mm Max 1033mm, 10.00R20 Norm 1052mm Max 1068mm, 11.00R20 Norm 1082mm Max 1099mm, 12.00R20 Norm 1122mm Max 1140mm.
11R22,5 Norm 1050mm Max 1064mm, 12R22,5 Norm 1084mm Max 1099mm,13R22,5 Norm 1124mm Max 1141mm och 315/8022,5 Norm 1076mm Max 1096mm

Första bekymret är ju att få bort hjulen (muttrarna), sedan kommer vi till däcken! Knep? (särskilda verktyg a la momentförstärkare?)
Hur var det möjligt att stå på vägen och byta hjul förr?

Det kanske var en bil med hjälpförare/hjälplastare. Två kan som bekant uträtta mer än en. De hade ju fälgkors å la grövre som man kunde stå på eller hoppa.
Låg reservdäcket an mot chassiet så var det ju tunga grejor. 2 man gjorde nog jobbet. En muskelknutte klarade det nog själv med möda.

Sedan att stå på trafiksidan gick nog det också. Tror att för 50 år sedan var det glesare med trafik och mer hänsynstagande än idag.

Lars-Gunnar

Anders Ason skrev:Första bekymret är ju att få bort hjulen (muttrarna), sedan kommer vi till däcken! Knep? (särskilda verktyg a la momentförstärkare?)
Hur var det möjligt att stå på vägen och byta hjul förr?

Ja, nu kan jag inte hålla tyst igen när ett gammalt minne dyker upp, ursäkta lite OT:
Året kanske var 1967. Hade precis kört av färjan i Warnemünde i forna Östtyskland och konstaterat punktering på trailerns sista axelhjul. Plockade fram domkraft och började placera den under axeln då en nitisk gränspolis kommer viftande med sin k-pist och påstår att jag inte får byta hjul på hamnplanen. För att visa sin makt puffar han på mig med k-pisten när han tycker att jag inte åtlyder ordern tillräckligt snabbt. (Sådant beteende var inte ovanligt i forna DDR.)

Nåväl, körde utanför hamnområdet en bit och stannade mitt på en gata framför ett torg och började om igen med domkraft. Det var lördag eftermiddag och totalt spöklikt tyst och ingen trafik. Därför kunde man stå mitt på en huvudgata mitt i centrum och utföra hjulbyte. DDR var ett "dött spökland" som jag uppfattade det. Ursäkta utvikningen Hjulbytet visade sig vara problematiskt. Muttrarna var väl inget problem men det yttre hjulet var helt omöjligt att få loss trots brytning med spett mellan hjulen och kraftiga slag med slägga. Vad göra?

En traktortransport närmar sig. Traktortåg var ett mycket vanligt transportsätt i DDR och de hade kraftiga traktorer med flera släpvagnar. Traktorn stannar och killen som kör var av det kraftigare slaget och ser antagligen mig, då 24 år, som lite klen. Han försöker också med spettet, men nej, det hjulet rubbas ej. Då kopplar han ifrån traktorn från släptåget och backar traktorn mot hjulet så hela gatan är blockerad. Kätting kommer fram och kopplas till hjulet och med ett ryck hoppar hjulet av. Trailern var lastad med 22 ton Avesta-stål så det var ingen risk att den rubbades från domkraften. Inte nog med denna hjälpsamhet, traktorkillen bytte till min förvåning sedan hjul och skruvade klart. Vadan sådan hjälpsamhet undrade jag?

Han kunde inte ta emot någon betalning förklarade han. Däremot ville han komma in i FB88:an och sätta sig bakom ratten. Han var helt enkelt mycket motorintresserad. Naturligtvis ville han också veta vad jag hade för lön och han vägrade tro att jag ägde bilen själv tills jag visade pass och besiktningsinstrument. Detta var för honom kanske en alltför stor kontrast mot hans egen situation. Han berättade för mig att nu när han kommer till garaget och slutar för dagen så väntar Stasi-polisen där med förhör och visitering om han tagit emot något. Jag undrade hur polisen kunde veta att han har haft kontakt med mig. Jo sade han, minst 10 personer står bakom gardiner och iaktar vad vi gör och har nu meddelat polisen - så fungerar det här.

Det var en riktigt intressant historia Per!

Har hört en del tidigare om folk som körde på DDR hur det var där då. Idag kanske det kan vara lite svårförståeligt för vissa.

Men kan säga att jag har haft liknande erfarenheter av myndigheter i USA som sjöman.

Anders

Hej!

Tack Per för denna autentiska historia. Ja, de stackars människorna i forna Östtyskland gick väl nästan alldrig säkra. Spioner och statens hantlangare fanns det ju gott om.
Om de vetat hur det var i Sverige hade de väl alldrig trott på det eller velat komma hit men då hade dom ju den förhatliga muren som väl fanns då?

Lars-Gunnar

Däckbyte efter vägen är väl sällan nåt problem?. Förutsatt att man har grejer med sig. På 70-talet drog en period ett 3-axl. släp som livnärde sig på däck. Jämtland- Skåne t & r kunde innebära 3 punkteringar. Sedan hade jag på 90-talet ett låghjuligt släp,( 17,5 tums) som byggde på bicepsen ytterligare. Tror fortfarande jag klarar ett däckbyte med enbart handverktyg på ca; 40 min. Så vida inte gummiverkstan dragit muttrarna för hårt. Det skulle nästan behöva gå ut ett allmänt påbud att det räcker med 60 kg, för att muttrarna ska sitta. Då är det bättre att efterdra nån gång ibland.