Verktyg för veteranbilsrenovering

[Kjell T]

Skulle man frågat någon som renoverat ett gammalt fordon för 15...20 år sedan vilka olika hjälpmedel som använts för att få ordning på fordonet skulle knappast någon ha nämnt datorn. Idag är den ett hjälpmedel för många renoverare när det gäller att hitta delar och information. Hur många som blivit vana att använda internet skulle idag vara beredda att lämna bort datoranvändningen?

[Gösta]

Hej ! Det har du alldeles rätt i , men datorn är ju okså ett gissel av stora mått. Tänk, hur många gånger var avsikten att bara kolla lite grand, ja först måste ju stolen ändras till favoläget,hur omständigt det är, beror ju på vem som varit inne tidigare, har man tur är det bara stolshöjden som får en justering. Just nu hjälper jag en kompis med bromsarna på en Morris Minor, en 58. Skulle bara gå in och kolla, två och en halv timme senare var det för sent, att ta itu med det projektet. Den två och halv timme långa tiden försvann i ett nafs, och vad värre är ,av bara ovesentligheter. För mig är datoranvändandet minst sagt kluvet. Har träffat så många människor som var med förr,som kan ,som vet, som får så himla mycket gjort,men dator? Där går gränsen.

[Kjell T]

Jag håller helt med Gösta. Under alla de timmar man suttit vi datorn skulle många rostiga stänkskärmar hunnit blivit reparerade och svetskunskapen uppehållits, eller kanske något annat kunde ha blivit gjort.

[Per Thomson]

Nja, jag vet inte riktigt om jag håller med?
Kanske om datorn inte funnits att det i stället blivit läsning av kvällstidning i sköna fåtöljen. Är man inte riktigt sugen på att skita ner sig ute i garaget hittar man alltid på ursäkter. Jag skall inte komma med någon pekpinne typ "att man måste ha karaktär" för det det här med mekandet skall bara utövas om det känns bra. För det är väl en hobby?

Med någon timme med datorn kanske man har hittat en lösning på "det där svårlösta problemet hur man renoverar . . ." eller lagt ut en efterlysning av någon reservdel. Så med datorns hjälp kanske timmarna i verkstaden blivit färre men effektivare

[S-V L44]

Det är väl onekligen så att datorn tar mycket tid i anspråk, och man glider väl lätt iväg på surfvågen emellanåt och hustrun klagar att man blivit asocial när man spenderat för mycket tid vid skärmen.
För min del är det stört omöjligt att klara mig utan dator, både i jobbet och privat. Jag är datoranvändare sedan tidigt 1980-tal i mitt dagliga jobb och har upplevt utvecklingen från den lite primitiva skapelsen utan hårddisk till dagens mångsidiga apparater.
Det var faktiskt inte förrän hösten 2004 som mitt veteranlastbilsintresse "väcktes till liv" på allvar. Jag har alltid sedan barnsben varit intresserad av lastbilar, maskiner och bilar. Eftersom jag studerade och farsan sålde åkeriet året efter jag fått körkort så blev närkontakten med lastbilar ganska åsidosatt. Jag brukade åka till Scania och köra en och annan gång när man hade demonstrationsdagar, men mer blev det inte. Samtidigt gick man och drömde om den gamla Scania-Vabis Skakfyran som man förälskat sig i. P.g.a. jobb, familjeförhållanden, bostad, socialt umgänge, etc. så betraktade jag det som en utopi att kanske en gång ens få se en sådan bil "live" igen. Jag trodde nog att alla dessa bilar var helt utdöda eftersom man under 25-30 år inte sett en enda på allmän väg utan man fick bläddra i gamla kataloger och tidskrifter.
Morsan hade visserligen snackat om något som hette Pärlrallyt och gamla bilar, men jag är egentligen inte så värst intresserad av "gamla bilar" så som jag uppfattade att min mor tolkade det, dvs. personbilar från 1910-30-talet. Pärlrallyt refererades ju inte heller i tidningen i Malmö-området så jag såg ju inga bilder från Pärlrallyt.
Men i augusti 2004 besökte jag Vallåkraträffen (på söndagen) och fick syn på Värmdö Schaktmaskiners Scania-Vabis L71(CBF040), och då kom det en eller annan glädjetår i ögonvrån. Fanns det sådana fina bilar på Pärlrallyt? Det hade jag ingen aning om tidigare. Då fick man ju titta på internet när man kommit hem. Och visst visade det sig finnas en hel rad lastbilar som man trott varit totalt bortglömda.
Sedan utvecklades mina internetaktiviteter på lastbilsfronten ytterligare när min äldste grabb skulle sälja sin Audi Cab och han snackade om "Blocket" som jag då i september 2004 inte ens visste existerade. Det var då internet öppnade en helt nyvunnen värld för mig. Jag sökte då naturligtvis på Scania-Vabis och vips så fann jag omgående denna bil. Visst, den var riktigt risig men ändå en Skakfyra. Jag undrar vad det blivit av den och vad den hade för övrig historik?

Scania-Vabis L12 - 1946 - Näsåker - Sollefteå.JPG (42.97 KiB) Visad 6183 gånger

Oj, oj, oj tänkte jag. Det finns ju kanske t.o.m. en möjlighet att köpa sig en egen bil. Men sedan poffade dagdrömmen raskt bort igen och man insåg att det skulle vara en omöjlighet så som man hade inrättat sitt liv, med jobb, familj, villa , umgänge, etc..
Men det blev ändå starten för att utveckla mina drömmar som numera har realiserats såtillvida att jag har två Skakfyror (som jag inte funnit på Blocket) och en avstyckad gård (som jag funnit på Hemnet efter tre års sökande). Dessutom har jag fått acceptans från familjen och umgänget att hålla på med dessa tokigheter.
Datorn är ett ypperligt verktyg att skaffa information och utan dess existens hade jag nog inte ägt någon Scania idag.
Sedan skall man vara ärlig och säga att trots mångfalden av tillgänglig information så skapas det hela tiden frågetecken som man inte tycks kunna få svar på.
Detta Veteranlastbilsforum borde ju vara en guldgruva för sådan information men jag tycker nog att det saknas lite aktivitet emellanåt. Kanske är tillverkningsperioden mellan 1940-1955 lite för gammal för de flesta av forummedlemmarna?

// S-V L44