veteranlastbilar.se

Frågan om när luftfjädringen kom har ju varit uppe här tidigare, nu hittade jag ett schweitziskt informationsblad från Georg Fischer. De höll tydligen på med att prova luftfjädring rdan 1964...det måste väl ha varit väldigt tidigt?

/Stellan

Definitivt! Men jeg vet at Cadillac hadde det på de dyreste modellene i -57 om ikke ennu tidligere.

Neoplan introducerade Hamburgmodellen 1960-61, den hade luftfjädring. Dom bussarna hade självbärande karosser med ganska avancerad konstruktion. Framvagnen hade dubbla triangelarmar med en luftkudde så långt ut från chassiet som möjligt, Bakvagnen var konstruerad som en triangel med spetsen framåt där den var lagrad med en rejäl gummibussning, bakom hjulen ända ute vid karossplåten satt en stor bälg på varje sida.
Redan då insåg tyskarna att ju längre ut bälgarna sitter ju fortare kan man köra i kurvorna. Det dröjde många år innan någon annan tillverkare fick fram bussar som kunde konkurrera med dessa i komfort och väghållning.

Den första Neoplanbussen kom till Sverige 1967, den hamnade hemma hos min far som begagnad runt 1971. Det var otroligt exlusiva grejor på den tiden.
Dom hade en brist, nämligen bromsarna. Konstruktionen på bromsen ute i hjulen gjorde att enormt mycket av kraften gick åt för att pressa ut backarna. I kombination med väldigt snabba utväxlingar var det inte särskilt hälsosamt.

Stina.

http://images.google.se/imgres?imgurl=h ... v%26sa%3DG

Köpte en Paratorsläpvagn treaxlig 1968 med luftfjädring den första som Parator tillverkade Ove T

Stellan skrev:Frågan om när luftfjädringen kom har ju varit uppe här tidigare, nu hittade jag ett schweitziskt informationsblad från Georg Fischer. De höll tydligen på med att prova luftfjädring rdan 1964...det måste väl ha varit väldigt tidigt?

GF_2.jpg

/Stellan

Det året lastade jag på GF-fabriken (trilex-hjul) i Schaffhausen vid ett tillfälle och hade möjlighet att se testvagnen. Deras konstruktion byggde på individuell hjulupphängning, alltså ingen genomgående stel axel. "Axel/led"-infästningen påminde mycket om raminfästningen av den svenska boggiaxeln (Volvo och Scania) och den var av lättmetall om jag minns rätt.

Det var ingen större totalvikt på de schweiziska vägarna på den tiden så en schweitzisk inlandsekipage kunde lasta kanske 12 till 14 ton varav hälften på släpet. Förmodligen blev konstruktionen för dyr.

Det släpet måste ha varit väldigt vingligt antar jag. Men det är ändå rätt så fantastiskt hur luftfjädringen har utvecklats under åren. Fulluftfjädrade ekipage har ju ändå inte blivit så vanliga förrän nu på senare år. Bara det att kunna höja och sänka bilen så att flaket passar till lastkajen var ju helt underbart när den möjligheten kom.

På tal om Schweiz och deras fordonsrestriktioner...och bara liite OT
Jag lastade papper på Munkedals Bruk alldeles i början när vi hade fått 2,6 meter i Sverige, när det kom en schweizare och skulle lasta bredvid mig. Hans F89 var 18 meter lång, 3,7 meter hög och 2,3 meter bred. Min F12 var 24 meter lång, 4,5 meter hög och 2,6 meter bred. Så han var vederbörligen imponerad redan när han kom över till mig för att prata lite, sedan tittade han in i släpet...skakade på huvudet och gick. Det såg ut som om han trodde att han skulle få plats med hela sitt ekipage i mitt släp

Det är synd att man inte var fotointresserad på den tiden, sådana skillnader på fordon förekommer knappast idag.

Har schweizarna kvar den smala bredden och de låga totalvikterna förresten?

/Stellan