veteranlastbilar.se

Finns det några gamla Iveco kvar i Sverige av denna typen, http://hrh-foto.com/Iveco_KE_88351_Oslo_1992.html

Såg den svenska filmen "Klippet" fr 1982 med bla Pierre Lindstedt, Kjell Bergqvist och Svante Thuresson när den gick på TV4film. http://www.imdb.com/title/tt0084217/

Den enda svenska truckingfilm som gjorts vad jag vet. Iallafall dom kör 4 st Iveco i den filmen och vad jag fått fram är alla skrotade, en i filmen bla.

Vore intressant om det som sagt fanns någon spaghetti lastbil kvar här i Sverige. Någon som vet?

Det var Grandiesel i Skärhamn på Tjörn som gjorde en satsning på att ta hit Iveco-Fiat 170 med 17,2-liters sug-V8.
De visades på Elmia i Jönköping 1981.
När de försvann vet jag inte men de blev inte långvariga.
Iveco Sweden presenterade sedan Iveco 190 TurboStar i Sverige 1985.

Du såg väl att "Ivecon" som kördes ner för stupet egentligen var en Scania LB110/140 som modifierats en aning?

Skärhamns Åkeri hade några i slutet av -70 talet. Stora motorer, våldsamt ljud i och med att de rensat ljuddämparen...och nästan inga häskrafter.
Men annars så kan jag inte påminna mig att man såg så många av dem här i Sverige. I Norge var de betydligt vanligare, det kan ju bero på hur generalagenten/importören beslutade sig för att ta in olika modeller.

/Stellan

Jag glömde att säga att filmen Klippet (som jag letar efter med ljus och lykta)var ökänd för sina produktplaceringar.
Här hade en av sponsorerna, kan man skämtsamt säga, skrapat ihop landets nästan alla Iveco-Fiat för filmen.

Jag köpte en gång i tiden en IVECO Turbostar -87 begagnad. Killen som hade den fick slut på pengar så vi köpte bilen och anstälde honom.
Det var en V8 på 420 eller 430 hästar, trots sitt rykte var det en sälsynt trevlig bil att köra. Alla öppningar, fönster och dörrar var pyttesmå, men när man väl kommit in i hytten var den både rymlig och bekväm.
AC.n var enorm och värmen usel, var det kallt var man tvungen att använda kupévärmaren trots att man hade världens största V8 som värmekälla.
Hyttfjädringen var bekväm och ljudnivån var med tidens mått låg i hytten.
Bilen var stark som en oxe, dock fick man köra med insidan annars gillade den diesel.
Jag tror vi körde runt 20.000 mil med den och den krånlade inte mer än andra bilar vi hade då.

Det stora problemet med dom bilarna var nog rosten, de var inte lämpade för vårt klimat. Allt och då menar jag allt rostade sönder, hytt, tankar, banjo, boggielyft och motorn frättes upp innifrån genom galvaniska strömningar. Detta var ju problem som kom när de började bli lite till åren så bytte man regelbundet var det en hyffsat bra bil.

Stina.

Bo Norvinge skrev:.

Du såg väl att "Ivecon" som kördes ner för stupet egentligen var en Scania LB110/140 som modifierats en aning?

Men, men inte gör man så med en Scania

När jag ser filmen nästa gång eller hittar den på något sätt så ska jag kontrollera den scenen ordentligt.

Faderskapet hade en TurboStar en gång i tiden, 420 hk, 1987 års modell.
Visar helt oombedd en bild på skapelsen....

Inte ska man väl be att få se bilder...inte på det här forumet väl?

En sak som slår mig när jag ser på bilden är gallret på sidorutan i sovhytten. Var det bara en designpryl, eller hade den någon praktisk funktion?

/Stellan

Stellan skrev:Inte ska man väl be att få se bilder...inte på det här forumet väl?

En sak som slår mig när jag ser på bilden är gallret på sidorutan i sovhytten. Var det bara en designpryl, eller hade den någon praktisk funktion?

/Stellan

Jag tror att funktionen var som en persienn.
Snett bakåt ser man rätt ut. Solen eller insyn skyddas direkt från sidan och snett framifrån.

Någon praktisk funktion hade inte gallret, insynsskydd var nog syftet.

Stina.

När jag rotade i fotoarkivet hittade jag bilder på vår IVECO, det är ju inte så länge sen ämnet var aktuelt här så nu kompletterar vi med bilder.

Bilderna är tagna i Tallin Estland oktober 1992, ett gäng sjuksköterskor här i Helsingborg hade samlat ihop mängder med gammal materiel från sjukvården, sängar, rullstolar och allehanda hjälpmedel. Behovet av sådana saker var enormt i Estland då.

Vi fick en fråga om vi kunde hjälpa till med frakten.

Vi stod för bil och chaufförer, PNO lånade ut en trailer, NS-frakt hjälpte till med lite soppa och jag tror att komunen bidrog med 8000:-, det räckte till färjebiljetten.

Det var ett enormt krångel med olika tillstånd och försäkringsproblem men allt löstes till slut.
Tyvärr kunde jag inte åka över själv, min hustru skulle nedkomma med yngsta arvingen i samma veva. Då får inte gubben åka till Estland. Min bror och en chaufför åkte dit och så vitt jag förstår var det en rejäl upplevelse. Med inslag av flyende Somalier på traileraxlarna vid hemresan från Tallin.

Stina.