Vilka förutsättningar har vårt intresseområde framöver?

[Anders Ason]

Forumet ska vara opolitiskt (att tänka på när vi skriver här) men vi behöver nog fundera på de hot som föreligger mot vårt intresse att bevara och köra våra tunga transportfordon.

Frågan kommer upp, i första hand, beroende på att dieselpriset närmar sig 30 kronor litern men det finna andra faktorer också. Kan det vara så illa att tunga lastfordon i framtiden enbart har plats på museum och aldrig körs?

Exempel på några av de hot som föreligger:
> Drivmedelskostnaden, kommer träffar att kunna genomföras
> Tillgång överhuvudtaget till drivmedel när "allt går på el"
> Om en ny lastbil köps idag med all elektronik, går den att köra om trettio år?
> Kostnaderna för dispenser ökar och är sannolik baserade på fordon i näringsverksamhet, något slags "marknadspris"
> Orimliga besiktningskrav och kostnader på fordon mellan trettio och femtio år
> Mycket tung trafikskatt på tunga veteransläp som inte används inom näringsverksamhet
> Den mänskliga återväxten och kompetensen inom vårt område
> Brist på museer, vi har tre renodlade lastbilsmuseer men inget som finns i många länder som har märkesoberoende
> Åkerimuseet i Örebro fyller här ett litet glapp dock
> Den största delen av alla bevarade tunga transportfordon ägs och bevaras av enskilda personer och även vi har ju som bekant en begränsad livslängd
> Kommer allmänheten att kunna ha någon inblick i vårt lands viktiga transporthistoria om inte våra fordon rör sig?
> Kommer sk självkörande lastbilar att under vår livstid, att bli en realitet eller kommer de enbart att förbli marknadsföringsjippon?

Det finns säker ännu flera hot och vad kan vi påverka och hur, om vi vill medverka i att bevara transporthistoriska vägfordon.

Så... vad har vi att tillföra?

[Drängen]

Det mest oroande just nu, inför stundande träffsäsong, är väl dieselpriset. För egen del avvaktar jag med att bestämma mig angående Fjällsvängen. Dels för att rundan blir närmare 40 mil, dels för att många säkert drar sig för framkörningen. Självkörande bilar är redan en realitet, vid en gruva i Norge pågår/pågick ett test med just såna. Dessutom kommer flera hjälpmedel för att anpassas till körning utan förare. Återväxten är på en del håll god, är åtminstone min uppfattning. En bidragande orsak till minskat intresse kan ju vara att bilarna blir mer utslätade. Likheten mellan märkena är snart slående. Ett ytterligare museum vore roligt, gärna längre norrut än Örebro.

[Noxcania]

Problemet me priserna landar ju åxå i att en dieselmotor funkar ju åxå på andra oljor som såklart e førbjudna. Man kan ju protestera men de bryr sej ju inte våra poly tics om, tror tydligen dom flesta, annars hade la folk vart ute & gapat..? Men svensken knyter näven i fickan om inte alkoholen tatt huvet i besittning.

[Per Thomson]

Tänkvärd lista och intressanta svar! Ja, vad har man för möjligheter att bevara eller kanske försvara kulturarvet avseende lastbilen?
Kanske att vi som har varit med om den snabba utvecklingen av vägtransporter från mitten av föra sekelskiftet förmedlar den till yngre generationer och en allmänhet i samband med träffar och teman på museet.
Att vi i samband med lastbilsträffar uppträder med ett positivt bemötande, att vi inte hindrar andra trafikanter, mm.
Skapar vi en positiv bild av vårt intresseområde blir det svårare för politiker att att införa restriktioner. Miljön kanske kommer att kräva vissa restriktioner med något totalt förbud mot lastbilsträffar eller kortare turer med den egna lastbilen ser jag inte i närtid.

Genom Transporthistoriskt nätverk har ÅHS nu 'lyft upp intresseområdet lastbil' till en betydande nivå.

[mats-oh]

Ja mycket intressant lista.
Håller med Drängen om att framtida veteranentusiaster kommer få problem med allt likare fordon.
Jag har själv sålt av mina veteranlastbilar , endast Scania L80 supern har jag kvar som dock kräver en del jobb.
Då jag bara är en enkel lastbilschaufför räcker inte pengarna till helt enkelt.
Ska dock försöka få ordning på Scanian iaf. så småningom.

[StefanM]

Tror inte "hoten" som vi ser idag kommer att vara det stora problemet..........Hobbyn som sådan lever nog bara kvar några generationer till och sen blir det bara en handfull som kommer hålla på och de får hålla tillgodo med de reliker som finns. Kommer inte ens finnas underlag till att producera nå delar eller nånting. Det är ju vi som är kvar som är födda fram till typ 90tal som lever kvar i det förgångna och vill bibehålla det till varje pris. Ren nostalgi alltså. Finns ingen plats för sånt i framtiden hur gärna vi än vill. Bilar kommer att återgå till att vara en källa för transport från a-b och det blir mer slit och släng och går knappt att laga. Eller rättare sagt, det kommer inte löna sig. Vad den stora massan ska leva på i framtiden står nog i stjärnorna. Kan inte påstå att jag är avundsjuk på barnen och deras barn men som tur är så lär man inte behöva bekymra sig...........På nåt vis så kan man nog se 50tal till 2000tal som nåt väldigt väldigt unikt i människans historia och jag är på nåt vis väldigt glad att jag föddes i den perioden. Den som inte upplevde den perioden själv kommer aldrig att förstå.

[Per Thomson]

........På nåt vis så kan man nog se 50tal till 2000tal som nåt väldigt väldigt unikt i människans historia och jag är på nåt vis väldigt glad att jag föddes i den perioden. Den som inte upplevde den perioden själv kommer aldrig att förstå.

Så sant Vi har ett ansvar att förmedla den samhällsuppbyggnaden till yngre generationer anser jag.

[ankarback]

Så länge det inte införs förbud mot förbränningsmotorer så tror jag vår hobby kommer att leva vidare. Motorintresse finns ju och kollar man i Klassiska lastbilar så bygger ungdomar a-traktorer av gamla klassiker som senare är tänka att bygga lastbil av igen.

Bränslepriserna är helt galna och kommer väl troligtvis att förbli så. Att anordna en träff med en 40-mils runda känns ju kanske inte helt optimalt i det sammanhanget.
Att det skulle bli brist på drivmedel är nog ingen risk då vår bilar går att köra på HVO och annan miljödiesel.

När det gäller museer så är väl lokalkostnaderna det största problemet. Våra fordon är inte små och det krävs stora utrymmen för att visa upp dom. Det går helt enkelt inte att få in tillräckligt mycket pengar på inträde för att täcka kostnaderna.
Jag tror mer på event som t.ex Elmia eller Mantorp för att visa upp fordonen. Folk vill se dom "in action" och inte bara stillastående i ett museum. Kanske även lite mer marknadsföring när det gäller våra större träffar som t.ex Åkarsvängen och liknande. Folk vill gärna se och höra våra fordon men dom vet inte om att träffarna finns. Ju fler som kommer och kollar desto större chans är det att någon vill ha en egen gammal bil och på så sätt växer hobbyn. Blir det fler människor som håller på med hobbyn växer även marknaden för tillbehör och reservdelar.

/Johan

[Drängen]

Räknar man 40 mil på tre dagar blir det kanske inte lika hårresande, många träffar söderut ligger ju på runt 10-15 mil för en dag. Bakgrunden är att jag vill locka likasinnade hit upp, och törs nog påstå att det är en unik sväng, åtminstone i Sverige. Nackdelen är att många kan få lång framkörning. Men jag försöker öka intresset och aktiviteten här uppe.

[ankarback]

Räknar man 40 mil på tre dagar blir det kanske inte lika hårresande, många träffar söderut ligger ju på runt 10-15 mil för en dag. Bakgrunden är att jag vill locka likasinnade hit upp, och törs nog påstå att det är en unik sväng, åtminstone i Sverige. Nackdelen är att många kan få lång framkörning. Men jag försöker öka intresset och aktiviteten här uppe.

Aha, 40 mil på tre dagar är ju som sagt inte så mycket. Såg det bara i inlägget ovan, har inte läst om träffen någonstans. Kan tänka mig att det är väldigt fina vyer när man kör i fjällen.

/Johan

[Drängen]

Har varit reportage i Klassiska lastbilar samtliga tre år, och även här på forumet ska väl finnas referat. Alltid fint i fjällen.

[StefanM]

Problemet är ju att tillväxten är otroligt svag och de som tycker saker är oftast de generationer jag nämnde tidigare. Dvs mest äldre som vill bejaka nostalgin. Jag tycker själv att det är otroligt tråkigt att åren går men svårt att komma ifrån........De ungdomar idag som är roade av lite atraktorer och sånt kommer såklart fortsätta men det är bara en generation.........Deras barn kommer troligen inte intressera sig för nå gammalt.......osv osv....Är ju samma lika med 20-30tals bilar idag. T-fordar och sånt. Ingen tillväxt alls att tala om. Bilarna vet jag inte var dom håller hus.

[Noxcania]

Allt funkar før glinen bara man fordonet ser ut att ha brusten fjädring, ENORMA fälgar me tejp istället før däck & brunrostig "patina"...

[Anders Ason]

Problemet är ju att tillväxten är otroligt svag och de som tycker saker är oftast de generationer jag nämnde tidigare. Dvs mest äldre som vill bejaka nostalgin. Jag tycker själv att det är otroligt tråkigt att åren går men svårt att komma ifrån........De ungdomar idag som är roade av lite atraktorer och sånt kommer såklart fortsätta men det är bara en generation.........Deras barn kommer troligen inte intressera sig för nå gammalt.......osv osv....Är ju samma lika med 20-30tals bilar idag. T-fordar och sånt. Ingen tillväxt alls att tala om. Bilarna vet jag inte var dom håller hus.

Det är tyvärr även dåligt med museer vad gäller det rörliga kulturarvet och inte minst vad gäller tunga vägfordon och om det funnits som det exempelvis gör i många andra länder så kan man ju undra över om de drar besökare i framtiden?
Det finns tre renodlade lastbilsmuseeum i Sverige, Scaniamuseet, Volvomuseet och Tidaholmsmuseet.

Under tiden ca 1930 till 1970 så var märkesfloran stor av lastbilar i Sverige bl a tyskt, italienskt, engelskt, holländskt amerikanskt och även några andra mer udda länder och de är det inga museer som känner ansvar för. Deras bevarande ligger helt på privata intressens ansvar.

Sedan har vi Åkerimuseet i Örebro med ett bredare fokus som omfattar hela åkerinäringen, d v s även åkerihistoria. På museet finns det dock en del lastbilar och t o m unika, bl a en REO och ett Scania-Vabis 30-tals chassi. Det är inte gott om 30-tals Scania.
https://www.akerimuseet.se/

En upplevelse av en veteranlastbil som körs är ju bra mycket mera än en som står tyst på ett museum men som fyller en viktig funktion genom att där finns fordon som är så gamla att det inte gärna körs på vägen.

Här fyller träffarnas "rullande museum" en viktig funktion som innebär att fordonen besöker allmänheten och inte tvärtom.

[Drängen]

Vad gäller museum är våra grannar i väster längre framme. Stangeland har ett brett utbud nere i Stavanger, i Hundefossen finns museum för olika vägmaskiner. En punkt på min bucketlist är att besöka Helge Skjåks museum över Ottadalens kommunale billag. Välrenoverade lastbilar och bussar varierande åldrar, och fabrikat. Det finns nog flera, utanför Trondheim har ett gäng kamrater återskapat flera ekipage till Hemne Orkdal Billag, dock inget direkt museum.