Jag har alltid (åtminstone sedan min dagmammas man skaffade en gammal lastbil i början på nittiotalet...) velat ha en lastbil. Efter att jag börjat jobba på Scania och fått lastbilskörkort tilltog suget för att sedan kulminera när min bästa kompis köpte en Mercedes biltransport till sin firma i höstas. Nu villhövde jag en lastbil på riktigt! Med en vanlig villatomt och kontorsjobb fanns mer "villhov" än behov, så det gällde att välja sitt objekt väl för att täcka in så många potentiella användningsområden som möjligt; främst biltransporttjänst till hobbybilarna och jord/grustransport till trädgården. Efter lite funderande såg kravspecen ut som följer:
- Scania (vad annars)
- Liten och smidig
- Kunna lasta hobbybil
- Kunna lasta (och tippa) jord och grus
- Rum för hela familjen
- Sovmöjlighet vid långväga bilträffar
- Befriad från skatt (samt befriad från allt onödigt som kan strula...)
Blocketbevakningen intensifierades och kort därefter dök ett potentiellt objekt upp i Örebro - en föredetta brandbil av Scania L50-modell med manskapshytt. Storlek, lastvikt, passagerarutrymmen, skattebefrielse, möjlighet till bäddsoffa, så långt stämde det! Brandbilar tenderar dessutom vara lågmilade och väl omhändertagna, så skicket verkade lovande. Sagt och gjort, ett besök planerades in och kort senare var jag och en kollega i Örebro för att beskåda underverket.
På nära håll blev det tydligt att de 20 år som gått sedan den pensionerades som brandbil har satt sina spår; en läckande ventilationsruta på passagerarsidan har resulterat i rosthål i golvet, däcken är slitna och torra och diverse annat pockar på uppmärksamhet. Ramen är dock rostfri och bilen har inte ens gått 5000mil ännu. God potential!
Ägaren hade tänkt bygga 4x4 dragbil med kran av den varför det står en FOCO-kran av äldre snitt och en risig vändskiva på ramen (samt ett Scania 4x4 chassi bredvid som var tänkt som axeldonator). Dock fanns det fler projekt än tid, så den här bilen skulle avvecklas...
Ägaren hade haft bilen i drygt 10 år och under den tiden bara startat den någon gång om året och flyttat den för att den inte skulle kärva ihop helt. Fram till för ett år sedan hade den alltid startat direkt och gått kanon. Förra hösten hade den dock startvägrat; hans diagnos var att det var luft i bränslesystemet eller alger i tanken p.g.a. 20 år gammal diesel. Nåväl, hur svårt kan det vara? Ny besökstid bokades och bilen (och släpvagnen) lastades med alla verktyg i garaget samt olja, diesel, glykol, frostskyddssprit, fläktremmar och annat man kunde behöva för att väcka liv i besten. Till och med en lastbil från jobbet fick följa med som starthjälpsaggregat!
Väl på plats fick jag med mig två kollegor samt min bästa kompis, så vi var ett väl förberett gäng på fyra personer som myllrade över lastbilen. Bränsleslangarna kopplades ner i min medhavda dunk färsk diesel, bränslesystemet luftades enligt alla konstens regler och vi prövade att starta - inte ett liv... Startmotorn drog fint, men bilen tände inte det minsta. Lufta lite mer, lossa spridarrören och lufta där med - det kommer en liten skvätt bränsle på tre av fyra cylindrar efter ett tag. Den borde väl åtminstone tända på tre?
Nya startförsök, fortfarande inte ett liv... Mer luftning, kontroll av luftfilter, smörja lite här, knacka lite där, nytt försök - samma resultat... Vi börjar starkt misstänka att det nog inte bara var luft i bränslesystemet; de små skvättar som kommer ur de tre spridarrören känns väl små för att vara kallstartsmängden för en 5l diesel... Försiktigt prov med lite startgas visar att motorn tänder hur lätt som helst bara den får soppa, tyvärr får den inte soppa från dieselpumpen!
Loss med inspektionsluckan på pumpen och dra runt på starten - ett pumpelement sitter fast! Nu (efter lite googling) klarnar det hela; ett pumpelement har fastnat i stoppläget varför bilen knappt får något bränsle alls! Vi prövar alla knep vi har till hands - spruta krypolja, värma, knacka försiktigt, hjälpa fjädrarna på traven när vi drar runt på startmotorn, men inget hjälper... Vi får se oss besegrade och packar ihop efter nästan en hel dags arbete.
Vid det här laget har säljaren blivit såpass imponerad av vår envishet och dessutom insett att bilen inte blir riktigt så lättsåld som han hoppats så han prutar självmant till drygt halva priset för att få igenom affären - jag blir övertygad om att kilopriset är rätt och nivån är sådan att till och med min fru som specifikt sagt att jag inte får köpa en trasig lastbil blidkas. Nu gäller det bara att faktiskt lyckas få liv i den och få hem den!
Insprutningsfolket på jobbet konsulteras, men verktyg för att lossa pumpelement på en nästan 50 år gammal CAV-pump har sedan länge förpassats till soptunnan. Det bästa som går att åstadkomma är motsvarande Bosch-verktyg som naturligtvis inte passar alls. Hemtransport från Örebro till Strängnäs offereras till 6000kr vilket känns svettigt då jag sedan står med en lastbil som jag inte ens kan flytta på själv... 1300kr/h för bärgning till El och Dieselteknik i Örebro känns bättre, Andreas lovar att kolla på den och försöka få liv i den med minsta möjliga insats om jag får den bärgad till dem. Jag åkte tillbaka till Örebro och förberedde bilen genom att släppa kardanen (glidleden satt stenhårt så det tod en stund) och se till att bromsarna släppte (mekanisk handbroms så det var inga problem), sedan var det bara att invänta bärgning. Första bärgaren misslyckas dock; hans enorma tungbärgare var lite för klumpig för att komma ut med (på utfarten där säljaren kört 18m ekipage...), nästa företag lyckades bättre efter viss möda...
Vid det här laget var det nästan jul; domen från El och Dieselteknik hann komma innan julen men inte reservdelarna... Pumpen var i strålande skick förutom att ett pumpelement satt fast, när väl det motionerats loss var det bara lite nya packningar som behövdes för att montera ihop allt igen. Jag bad dem tömma tanken och byta dieselfilter (samt packa om den läckande lågtryckspumpen) samtidigt och efter nyår var det dags för hämtning.
Väl framme och betalat var det bara att starta bilen; den hoppade igång på mindre än ett varv och gick som en klocka! Även om notan sved mer än jag räknat med (nästan 18000kr) så kändes det helt OK när motorn gick så bra... Dock tog den lång tid på sig att bygga lufttryck och baklamporna levde lite sitt eget liv. Småsaker i sammanhanget kände vi och hemfärden kunde inledas - strax över 10 mil att åka första gången bilen rullar på allmän väg det här årtusendet!
I Odensbacken stannade vi för lunch samt inköp av öronproppar då dessa hade glömts hemma - efter lunch fick vi en trevlig pratstund med en herre som börjat sin karriär med att köra L36 och L50 för ett åkeri i Örebro. Han avrådde starkt från att köra L50 med 12t släp i backarna i Värmland - det resulterade i läckande topplockspackningar på löpande band
När vi sedan skulle starta trodde jag först att jag glömt huvudströmbrytaren och dragit ur batteriet, allt var dött. Lite felsökning senare stod det dock klart att batterierna var friska och ström fanns både före och efter huvudströmbrytaren. Dock inte någon annanstans vad det verkade... Konstigt?!? Efter att ha konstaterat att det var kontakt mellan B+ på generatorn och batterierna så bestämde jag mig för att tjuvkoppla bilen; en kabel direkt från batteriet ner till startmotorsolenoiden räckte för att bilen skulle hoppa igång utan tvekan. Hemresan fortsatte sedan, dock utan belysning... Resten av vägen hem gick utan större incidenter, belysningen kom och gick som den ville, sista metern avgasrör lossnade och ståplattorna på framhjulen skakade om både mig och bilen, men hem kom vi!
Nu står bilen i tryggt förvar inhyrd i en lada; när väl temperaturen i den stora verkstaden med blått tak stiger får jag göra ett litet ryck med den. Elsystemet behöver en liten felsökning och det verkar vara någon ventil i kompressorn eller den trakten som inte håller tätt för bilen läcker luft som ett såll. Lite annat att fixa som märktes på hemresan var att hastighetsmätaren visar fel (alldeles för mycket) och bilen går bara att köra på lågspliten, troligen något som kärvar eller liknande...
Efter det ska jag bara lyckas bygga något användbart av den... Kranen kommer sannolikt säljas iväg om någon behöver delar, åtminstone en kolv är ordentligt rostig. Vändskivan kommer sannolikt också avyttras då den sägs vara ett fynd förförra ägaren hittade i en grusgrop - skicket är därefter. Ingetdera är dessutom monterat korrekt, så som den står nu är den inte så användbar... Drömmen är att få tag i en kort 7-8t lastväxlarkrok som man kan skruva dit där bak, dock har bilen bara strax över 3m rambalk bakom hytten, så att hitta en tillräckligt kort växlare kan bli svårt. Andrahandsalternativet är tippflak med långa ramper för att lasta hobbybilen, dock vore krok betydligt smidigare... Annars passar ramlängden ganska bra för att bygga dragbil, det kräver dock en trailer för att man ska få någon nytta av den vilket förtar poängen med en liten och smidig bil något.
