Lastsäkring förr i tiden

[Per Thomson]

Klart godkänt!

[herrstina-]

Jag säger inte att det inte funkar, men enligt reglementet är det inte. Förstängningen ska klara hela lastvikten framåt.

Ni är nog två som behöver gå en kurs...

Stina.

[Bengt Dahlberg]

På70 och 80-talen körde jag periodvis en hel del Ferrymaster flaktrailers, dom använde fortfarande jutepressar då. Och dom var STORA, och TUNGA, jag gissar på 10x7,5 m eller något i den stilen. Kunde man inte pressa innan så fick man lära det då, kruxet var inte bara att få pressen att ligga still, det skulle vara tätt även om trailern stod på väderdäck över Nordsjön.

Precis som Fredrik skriver så var engelsmännen fantastiska på att täcka med pressar. När dom surrade godset och pressarna gjorde dom knopar på repet som fungerade som taljor och man kunde ganska enkelt dra tex. pappersrullar som låg direkt på flakbotten dikt mot varandra. Räckte inte kraften gjorde man helt enkelt fler taljor och fick därmed dubbel kraft.

Efter ett tag listade man ut hur de där knoparna funkade och gjorde likadant, det underlättade mycket.

Stina.

Engländarna var ju så illa tvungna att surra ordentligt. De hade ju i allmänhet inga lämmar utan endast en flakkantlist ca 5 cm hög. Men kommer väl ihåg hur det på 50- och början av 60-talet lossades massabalar direkt från fartyg till fyraxliga AEC, Leyland mf fl fabrikat och hur de for iväg. Vad jag minns förekom ingen surrning vad gäller massabalar.

[Bengt Dahlberg]

När det i Tyskland lastades tunga kollin, maskiner och annat som kunde riskera att flytta sig på flaket så spikades dessa fast i flaken. Vid ett tillfälle lastades små elmotorer, kanske 30 - 50 kg styck där varje elmotor spikades fast i flaket. Det var rundspik som inte var helt lätta att få loss. Vid lastning behövde man aldrig vara med, det förväntades att man skulle bida tiden med att gå till närmaste Gasthof och få en bit mat eller en Bier.

Plastväv var redan infört för kapell tidigt 60-tal och de var en välsignelse jämfört med allt presenningsslit som gällde under 50-talet. Utlandsbilarna hade ju TIR-godkända kapell. Nackdelen med kapell som var plomberade för transitpassage genom länder var att man kund inte komma åt att kontrollera lastförankringar. Vid ett tillfälle lastades 5 st bandrullar i Rotterdam som vägde mellan 4 o 5 ton styck. De hade förankrats med en hel del spikat stödvirke runt om av de holländska stuveriarbetarna. Sista vägbiten upp mot gränsövergången till Tyskland (Denekamp) var vid den här tiden mycket smal och gatstensbelagd. Inte bara det, den var mycket ojämn och starkt bomberad (lutning) vilket fick till följd att de spikade sidoförstängningarna lossnade och trailern fick en mycket kraftig slagsida. Trailern var plomberad så orsaken till slagsidan kunde inte ses men den var ju självklar.

Sen fredagskväll naturligtvis men infarten till den då kända DKV-macken fick bli nödparkering och tillkallad polis gick med på detta samt hjälpte dessutom till med att boka såväl tullpersonal som lyftkran för att lasta om bandrullarna på lördagen. De var dessutom bussiga att skjutsa mig till ett pensionat där jag fick övernatta samt hämtade mig på lördag morgon. Lördag förmiddag och en gammal kranbil härstammande från WW2 anlände efter det att tulltjänstemännen avlägsnat plomberingen. Samtliga 5 bandrullar befann sig på trailerns högra sida som befarats. Efter att kapellställningen rivits kopplades så den första rullen till kranen. Rullen var dock för tung men kranbilens ägare, med tjock cigarr i mungipan och gula träskor, gav sig inte utan försökte med spelet rycka upp rullen. Det såg mycket komiskt ut och synen blev inte mindre komisk när kranbilens ram plötsligt brast strax bakom hytten och bilen från sidan betraktad påminde om vinkeln på bokstaven A eller ett hustak sett från gaveln. Nåväl efter någon timme kom bättre grejor att lyfta med och det hela löste sig med mycket spikande, ny plombering och allt. Dyrt blev det också kanske lite extra dyrt för attjag inte kunde hålla mig för skratt.

I mitten på 60-talet hände det sig i Bremerhaven att en Henschel dragbil med långboggitrailer "tappade" sista axeln på trailern. Flaket vilade direkt på den "tappade" axelns däck. Lasten bestod av stålbalkar. Efter ett tag kom brandkåren med en treaxlig Deutz bärgningsbil med svängkran. Deutzen körde upp bakom trailern och kranen svängdes runt så kroken hängde framför motorhuven. Bakänden lyftes upp och hela ekipaget började rulla då chassit på Deutzen vek sig vid hytten.
Föraren togs omhand och så småningom kom amerikanska arme'n med en treaxlig bärgningbil som först fick bärga Deutzen och sedan backade till trailern som ånyå lyftes i bakänden varefter hala ekipaget kom undan.

Dagen efter var såväl lasten som trailern borta. Antagligen var det ordentligt överlastat.

[Per Thomson]

Tack för den skildringen Bengt!
Tänk om man hade haft dagens fotomöjligheter vid den tiden.

[ankarback]

Jag säger inte att det inte funkar, men enligt reglementet är det inte. Förstängningen ska klara hela lastvikten framåt.

Ni är nog två som behöver gå en kurs...

Stina.

Framåt kommer dom inte. Bakre delen på y-bommarna är gjorda som ett "A" och bakre bandet går i hålet. Syns inte på bilden. Så länge bandet håller så flyger dom inte iväg och dom väger bara ca 55kg/st. Sen tror jag ändå inte att man får spänna mot framstammen så där men det var det bästa jag kunde få till.

/Johan

[Per Thomson]

Jag säger inte att det inte funkar, men enligt reglementet är det inte. Förstängningen ska klara hela lastvikten framåt.

Ni är nog två som behöver gå en kurs...

Stina.

Nja Stina, reglerna har reviderats, numer gäller 80% av vikten framåt. Kanske dags för en kursrepetition?
https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/Yrkestrafik/Gods-och-buss/Matt-och-vikt/Att-lasta-ratt/