Köra med osynkad växellåda

[herrstina-]

En bra försäljare missar aldrig chansen att fånga en presumtiv kund.

Stina.

[Anders Ason]

Min första chaufförsanställning utanför familjens åkeri var på Lastbilscentralen i Västervik och bilen det handlade om var en Volvo 90 hk bensin. Vi var av precis samma årsmodell faktiskt (jag finns kvar, H1716 är skrotad sedan länge!). Två nya upplevelser ingick i den anställningen som belönades med 19 kr/tim. Volvon var en liten trevlig bil men saknade både synkronisering i växellådan och varvtalsreglering på bensinmotorn. Båda sakerna krävde en visst tillvänjning av mig - bilen fogade sig inte.

Den osynkade växellådan var mycket enkelt att komma överens med då de gamla motorcyklarna man körde inte heller hade synkade lådor. Avsaknaden av varvtalsregulator krävde en något mer träning då bilen, främst med fullt lass motorn då storknade och stannande när man i sakta fart skulle över lite större markhinder (mycket vanligt i grusgropparna) - den gasade ju inte på själv, vilket de dieslar jag kört tidigare gjorde. Efter en del övning funkade även detta. Letade efter bilen för några år sedan men den var anmäld skrotad. Har vid senare tillfälle kört bilar och fordon, bl a min egen MF35, med osynkade lådor och inte sett det som något bekymmer.

[Anders Ason]

Apropå sin egen far så hade min ett oändligt förtroende för mig (något som jag fortfarande inte riktigt förstår) när det gällde hans maskiner och fordon. Vi ägde ingen personbil den dagen jag tog mitt bilkort (hade MC-kort innan) vilket ledde till att den då ganska nya Vikingen var det fordom som fanns till hands när man skulle någonstans. Väckte en viss uppmärksamhet utanför biografer och folkparker men även på andra nöjesresor. Även en viss kustomisering av bilen accepterades och det var ju trots allt familjens levebröd.

Visst tog de i ibland när jag körde Vikingen yrkesmässigt, mest i väldigt smala grusfickor där de bakre lämmarna och stolparna fick blessyrer då och då. Hade alltid en liten burk grå färg och en pensel i plastpåse undangömd i bilen som fick jobba lite då och då. Detta upptäcktes aldrig utan avslöjades av min äldste son långt senare vilket ledde till ett mindre skrattanfall hos min salige far. Samme son har provat att köra lastbil men inga av (alla) barnen har visat något större intresse i övrigt. Den yngste var en gång med till träffen i Skillingaryd men minns nog ingenting av resan då näsan var böjd över mobilen hela resan. Flickorna är de som gratulerar mest om jag köpt något gammalt nytt till "åkeriet"/skrotsamlingen enligt hustrun.