Åkarkvinnor - några att räkna med!

[S-V L44]

Med anledning av ledaren i senaste numret av Klassiska Lastbilar (Nr 1, 2018) så lyfter jag den här tråden igen.

Vem var egentligen landets första kvinnliga åkeriägare?

För snart två år sedan blev jag kontaktad av Per Thomson, som i sin tur blivit kontaktad av en herre från Kristianstad.
Bifogat mejlet fanns ett fint fotografi från senare hälften av 1930-talet som visar en parad av fem lastbilar, sju män och två kvinnor, varav en skulle vara Olga Lovisa Lundberg i Kristianstad.
Bland lastbilarna finns bl.a. en Ford Long Frame, en 3-axlad Tidaholm, en Diamond T och två ännu oidentifierade lastbilar (troligen en Ford och en ganska stor Dodge Brothers).

Ägaren till bilden påstod att Olga Lundberg skulle vara landets första kvinnliga åkeriägare.
Bildägaren höll också på med att skriva en bok vari bl.a. historiken kring Olga Lundberg skulle ingå. (Huruvida boken färdigställts vet jag inte.)
Olga var ogift (fröken) så hon hade inte ärvt firman av någon avliden make utan byggt upp verksamheten på egen hand.
Olga föddes i april 1882 och dog strax före sin 79-årsdag 1961.

Bland de första bilarna som jag funnit med Olga som ägare härrör sig från slutet av 1929, och dessa hade övertagits från en chaufför Karl Lindvall i Kristianstad.
Totalt har jag hittills funnit tre Reo, två Ford med Long Frame (varav en som hon ägt två gånger efter att bilen haft en kortare sejour i Göteborg däremellan), två 3-axlade Diamond T, en 3-axlad Tidaholm och en Volvo LV94, så bilarna i hennes åkeri har varit ganska stora, eller åtminstone stora för sin tid.

Eftersom Olga var 47 år 1929 när man kan se de första spåren av lastbilsägande så kan man spekulera i vad hon företog sig innan hon blev åkare på "äldre" dar, med det visar sig kanske så småningom. Kanske Karl Lindvall var hennes anhörig och hon övertog åkeriet efter honom?

Som ytterligare information kring åkeriet verkade det som om Olgas åkeri transporterat margarin för Kärnans Margarinfabrik i Helsingborg. Kärnans Margarin är målat på åtminstone två bilar (Tidaholm & Diamond T) på det fotografi som jag har fått.
Upptäckten är intressant eftersom det under Petsamotrafiken gick en 3-axlad Volvo långnos med liknande text. (Se sidan 46 i Eric Björklunds bok Petsamotrafiken i Bild.) Den Volvon trodde jag stammat från Malmöhus län (Helsingborg), men jag har inte upptäckt någon bil i M-län som riktigt skulle kunna stämma in. Efter bilden på Olgas bilar så har jag kommit fram till att Kärnans Margarin hade upplag i, förutom Kristianstad, även i bl.a. Hässleholm och Tomelilla. Så sökandet efter Petsamo-Volvons identitet fortsätter. Än så länge verkar det inte som om Olga ägt just den bilen.

Jag undrar om Per Thomson har haft ytterligare kontakt med bokskrivaren i Kristianstad?

// Kjell N

[Per Thomson]

Nej, jag har inte det men dina efterforskningar uppskattas verkligen. Bildens ägare skulle skriva sina memoarer och bokens titel tror jag uppgavs till "Pojken från Östermalm", det åsyftade inte något Sthlmsområde utan det fanns tydligen en stadsdel i Kristianstad med det omnämnandet.

Ja, det finns en hel del historiebeskrivningar om kvinnor som "gjorde framsteg" när det gällde att berika sig, hörde nyligen ett intressant program på SR när jag satt och körde bil, minns dock inte programmets namn. Det pikanta eller sorglustiga för den aktuella kvinnan i det här programmet var ett brev från en älskares död till kvinnan där det stod något i stil med "att visserligen ruinerade du mig men jag måste tillstå att det var värt varje krona".
Visst var väl det fint

[Noxcania]

Tycker de e knepigt i livet att dom flesta, inte bara gubbs, anser att tjejjer e svaga.
Min mamma va en liten en men hon brøt ner mången smålandsbonde i armbrytning & fingerkrok.
Min Sonja som jag har vart ihop me se'n -91 har vart me på många skeppsvarv & lyft plåtar (1 kvm/1mm = 8kg) & balkar & knarrat & e klart skickligast på å svetsa av oss 2.
Lilla Scanian vi hade va utan servo, tji problem de heller.
Skulle kunna fylla en bok...