Startsida   Evenemangsfoton   Åkerihistoriska   Projekt   Historia   Bosse   Blandat   Objekt   Ladda ner   Länkar   Evenemangskalender 2018
PRESENTATION
Den (o)moderna färdskrivaren
Deadliest Road - Värmland
2x München och en syltburk
Den nya karriären
Mer skriverier.
Projektnedskärning.
In memoriam: Kenta 1946-2011.
År 2010 snart till ända.
Från vår till höst.
Det var så det började.
Vintern 2010.
Gott slut 2009.
Efter ett halvår.
Optimisten och pessimisten.
Lastbil mot buss.
Condorbussen.
Ett steg i rätt riktning.
Sommaren 2008.
Ägarbyte 2
Vintern avklarad.
Ägarbyte
Plåtdonator
Lite blandat
Gästtext 2
T112 hemma igen.
Tankar kring ett fotografi 3.
Testkörning Kockums.
Tre veckors rapport.
Fånga dagen.
Cowboy-åren
Gästtext 1
Vecka 16.2007.
fantasi o verklighet
Tankar kring ett fotografi 2
Traktorfynd.
Mässbesök
Två FH och en 110:a.
Räddningsaktion mars
Tankar kring ett fotografi 1.
Den (o)moderna färdskrivaren

Färdskrivaren - för vissa ett hot men för många ett hjälpmedel. Men vart tog den tekniska utvecklingen vägen?
Stannade den möjligen i Bryssel?

Februari 2015

Det blir allt längre mellan gångerna jag uppdaterar på veteranlastbilars gästsida, men med tiden förändras förhållandena och idag tillhör skrivandet helt yrkesutövningen. Men det är ändå läge att då påpeka att det mycket är Per Thomsons förtjänst att det är så. Han petade lite på humlan så att säga. Att från nedtecknade tankar och funderingar i e-brev bjuda in till en egen gästsida där det gavs möjlighet att skriva av sig på ett lättsammare sätt än genom allvarliga insändare och arga brev. Och inte minst öva.
Men idag är läget det omvända och på ”fritiden” mer pyssla med annat än att skriva.

Men en fundering fick jag över de moderna färdskrivarna när jag för något år sedan satt i en demobil i belgiska Ardennerna och såg fram emot en provkörning av en 19-tonnare med manuell växellåda. Tyvärr grusades planerna på grund av att jag vid tillfället inte lyckades ställa om den digitala färdskrivaren till att visa rätt tid. Att lyckas köra två olika fordon vid samma tidpunkt skulle lätt kunna bli en konflikt i den lagrade informationen. Men det var lättare trott än åtgärdat. Efter åtskilliga minuters knappande hit och dit från både mitt och demoförarens sida lyckades vi inte komma till rätta med tiden. Och inte heller fanns möjlighet till general-lösning genom en tvångsavstängning och omstart. Det blev till att för tredje gången plocka ur det digitala förarkortet och leta upp en annan bil istället.

2015_02_DAF LF_Belgien_Norvinge

Återigen funderar jag på detta med färdskrivarna vilket gjort även på den tiden man satt och fipplade med sjudagarsbuntarna via endagarsbladen till där vi står idag, med plastkortet – den fantastiskt tekniska utvecklingens resultat.
Men frågan är vart utvecklingen egentligen tog vägen när det gäller färdskrivarna, eller är det politikers och myndigheternas roll i saken som visat resultat?
En av fördelarna med det digitala förarkortet är ju att man slipper tänka på i vilken ordning man har sina namn, då det i färdskrivarnas byråkratiska värld råder helt andra regler än i verkligheten. Där är det tydligen med de äldre skrivarna förenat med livsfara att skriva sitt förnamn före sitt efternamn.
I fordonens datasystem döljer sig idag i flera fall fullständig information var man befinner sig och var man befann sig vid olika tidpunkter. Hos allas smarta telefoner finns även där nära nog exakta uppgifter om både tid och plats. Men i en digital färdskrivare tvingas man knappa in startland och slutland. I sammanhanget undrar man visserligen vad det egentligen har med saken att göra. Kör- och vilotidsreglerna är ju de samma i vilket land man än befinner sig. Tre timmar i Norge plus fyra timmar i Sverige är ju summerat sju timmar hur man än vänder och vrider på det.
Idag finns som sagt en himla massa information digitalt. Fordonet vet exakt när, var och hur du gasat, bromsat och vilka knappa du tryckt på. Undrar om det inte till och med i loggen finns uppgifter om stolsinställningen och vilken kaffesort som bryggts i bilbryggaren. Men man måste ändå fylla i start- och stoppland!

2015_02_Fardskrivare_MB_ETC_Norvinge

Bara lite funderingar om varför den tekniska utvecklingen går lite som den vill… eller som de vill.

Och från det ena till det andra så har hemsidan www.norvinge.se helt gjorts om. Den utvecklas den med om än i behagligt mak.

Med som vanligt vänlig hälsning
Bo Norvinge

www.veteranlastbilar.se